Naket på krogen

Det har stormat om avkläddheten på Sveriges krogar under våren och sommaren. Då menar vi inte att kockarna har ankeborgat eller att gästerna kört bar överkropp under de varma månaderna. Den stora debatten har vållats av vissa krögares sätt att marknadsföra sina restauranger. 

I början av våren hamnade Pelle Lydmar och nya stockholmskrogen Strandvägen 1 i blåsväder. Anledningen var att många besökare reagerat starkt på att krogen marknadsfördes med ett kvinnobröst på krogens hemsida. Bakgrundsbilden utgjordes då av en svartvit bild på en halvnaken kvinna som satt på en klippa vid stranden någonstans i skärgården. Krögaren själv gick ut och försvarade bilden med att det var konst och att han aldrig censurerade sådan. Ett par dagar senare var den emellertid utbytt mot en bild på Lydmars egen hund, bullterriern Billy. Inne på restaurangen fick den däremot hänga kvar. 

Lydmar är dock långt ifrån ensam om att ha blivit föremål för diskussion, eller att använda naket till sin marknadsföring och val av konst till sina lokaler. Vassa Eggen i Stockholm prydde exempelvis nyligen väggarna med än mer explicita bilder då fotograf Andreas Kock ställde ut sina verk. I fullstorlek kunde man bevittna helnakna kvinnokroppar medan man avnjöt sin köttmåltid. Även Sturehof hade länge en naken kvinnokropp i form av en klassisk sextiotalsprint som prydnad på väggen i sina lokaler. 

Fenomenet är heller inte på något sätt isolerat till huvudstaden. Tidningen Sydsvenskan skrev i juni ett större reportage om den med Kockarnas kamp tv-aktuelle lundakrögaren Anders Vendel. I samband med nyöppningen av hans restaurang Vendels Matrum i Lund publicerade krögaren ett antal bilder på sin Facebook-sida. En av bilderna, som var tagna av fotografen Thomas Muselet, föreställde en man och fyra kvinnor i ett restaurangkök, där kvinnorna endast var iklädda stringtrosor och strumpebandshållare. Mannen var fullt påklädd och höll i en purjolök och bildtexten löd ”Vi öppnar igen den 21 aug!”. En annan av bilderna återgav samma kvinnor bakifrån med trosorna nerdragna, blottandes bara rumpor, framför en målning. Bildtexten var ”Konst?”. Till tidningen Sydsvenskan var krögarens egen kommentar följande. 

– Det finns väl någon som har reagerat på att det skulle vara sexistiskt eller liknande. Det är upp till dem i så fall. Det är inte min tanke i alla fall och jag tycker absolut inte det.

De kritiserade bilderna försvann strax därefter från krögarens Facebook-sida. Enligt en artikel publicerad i webbtidningen Feministiskt perspektiv kan den sexistiska krogtrenden i exemplen ovan komma att bli en fråga för Arbetsmiljöverket. För vad händer om en anställd på krogen i fråga känner sig diskriminerad av att se nakna kvinnokroppar på sin arbetsplats, oavsett om det är konst eller porr? Det är dessutom så att alla arbetsgivare enligt arbetsmiljölagen ska jobba förebyggande och främja jämställdhet på arbetsplatsen. 

Vilka krav kan anställda ställa på sina arbetsgivare i sådana här typer av fall?

– Man måste vara bekväm i sin arbetsmiljö oavsett, och ska aldrig behöva utsättas för saker som väcker anstöt, säger Torsten Heinberg som är beteendevetare på Arbetsmiljöverket. Det är förstås vanskligt att uttala sig som man i just den här frågan, jag kan aldrig bli kvinna i den här bemärkelsen, men jag får uttala mig rent principiellt i det här fallet. Och jag ställer frågan som jag alltid ställer när konst väcker anstöt: om man vet att det väcker anstöt, varför gör man det då? Har man lättklädda bilder i sin arbetsmiljö vet man ju att det kommer att bli problem. 

I de fall då de anställda känner sig diskriminerade, vad kan man rent konkret göra?

– Det beror på relationen till chefen. Känner man sig trygg med chefen ska man börja där, först och främst. I annat fall kan man med fördel vända sig till skyddsombudsmannen. Och det finns även något som heter diskrimineringsombudsmannen man kan vända sig till. Men det bästa tipset är väl trots allt att ta det med chefen. Om jag kände mig stött av bilder eller konst i den här krogmiljön skulle jag ta det i ett vidare resonemang dessutom, och ställa frågor kring vilken image man vill vara en del av. Vad vill vi stå för? Vad försöker vi förmedla? Det blir en sak för sin egen stolthet och trygghet.

En av de krögare som har försvarat trenden, och bland annat Anders Vendels tilltag, är Göteborgskocken Leif Mannerström. 

– Allt har blivit så otroligt överkänsligt, säger kändiskocken i en intervju med Aftonbladet. För mig kan en halvnaken kvinna vara väldigt vackert, om hon är vacker, jag tror inte att man skulle sätta upp bilder på fula kvinnor. Men har man en bra restaurang med massa god mat behöver man inte en massa marknadsföring.

Alla är dock inte lika positiva till naket som utsmyckning eller marknadsföring. Grillmästaren Christian Hellberg säger sig i samma artikel vara oförstående till syftet med nakenhetens koppling till restaurangvärlden. När krogen Tranan i Stockholm fick liknande kritik för en avklädd konstutställning med kvinnor i provokativa positioner valde krögarna att ta åt sig av kritiken och lovade att ta en mer aktiv roll i valet av konst. Carl Carboni som är ansvarig för konsten på Riche i Stockholm, menar att man måste gå försiktigt fram med att profilera sig med konst som kan väcka anstöt. 

– Jag kan väl säga att jag inte följer samma principer som de restauranger som hamnat lite i blåsväder. Vi kommer i och för sig att ha en serie tecknade vaginor här framöver, men det är ett annat sätt att porträttera det på. Man måste vara oerhört försiktig med hur man tar sig an det här. Det kan lätt bli fel. Man måste göra det väldigt rätt för att inte väcka anstöt. 

Carl vidareutvecklar sina resonemang. 

– Nakenhet är en del av uttryckssättet för många konstnärer och det finns en problematik inbyggd när man porträtterar nakna kroppar i dagens samhälle. Om det bara är kvinnor kan det upplevas som sexistiskt och om det bara är smala nakna modeller kan man också få kritiken att man som utställare då visar skeva skönhetsideal som förvränger unga flickors idealbild. 

Var gränsen går mellan konst och marknadsföring i detta fall kommer vi nog aldrig att kunna fastslå. Krögare vill givetvis ha folk i lokalerna, och varför inte använda en konstutställning som ett sätt att få oss till bords? För även restauranger med ”en massa god mat” behöver med största sannolikhet marknadsföring oavsett vad tv-profilen och guldfågelkrängaren Leif Mannerström hävdar. Restaurangkonst är i allra högsta grad också ett verktyg för en krog att profilera sig. Vi frågade PR-strategen Desirée Maurd, som var en av de som reagerade starkt på Strandvägen 1, vad det var som fick henne att reagera i det specifika fallet.

– Det handlade om 100 procent subjektivitet. Lydmar hotell är en favorit så när jag fick reda på att de skulle öppna nytt googlade jag direkt och kom in på en sajt – som man inte fattade hörde till en restaurang. Det fanns ingen logisk koppling och jag blev bara irriterad. Frågan om det är konst eller inte är därför helt irrelevant. Vad hade den bilden med något att göra överhuvudtaget? 

Är det här en trend vi ser?

– Det är nog faktiskt bara en slump att det har hänt flera gånger under en kort tid. Men framför allt finns det en mycket lägre tolerans idag och man kommer inte undan med den här typen av sexistisk kommunikation, vilket är helt fantastiskt.

Hur påverkar den här typen av rabalder krogens varumärke?

– Om man tittar på fallet med Vendel är det inte konst, och det är inte marknadsföring. Det är bara dumt. Är man dessutom en ny restaurang, som i flera av de här fallen, är det jätteviktigt att försöka spegla med första intrycket vilken typ av restaurang man vill vara.
 

Många krogar profilerar sig med konst. Hur stor är innebörden av det ur ett PR-perspektiv?
 

– Konst är en kulturyttring som alltid får kämpa och det är såklart fantastiskt om man kan hitta nya arenor för den. När man sätter dit sin logga som på en sajt till exempel, då använder man den som marknadsföring. Punkt. Konst inne på restaurangen handlar mer om att skapa mervärde för själva besöket och där är det också svårare att säga var gränserna går. 
 

Kan de berörda restaurangerna rentav tjäna något på den här typen av uppmärksamhet?
 

– Självklart kommer vissa personer säga att det var det här som var poängen, och att de aldrig hade fått så här mycket uppmärksamhet annars. Men i slutändan handlar det om huruvida det är en sympatisk restaurang som jag vill ha att göra med och besöka. Jag tror att det negativa väger över.  

Texten har även publicerats i Nöjesguiden #8.