Vi doppar tårna i en georgisk skidort som erbjuder en sällsam kombination av gastronomi och natursnö.
Med ena benet i Asien och det andra kvar i Europa provar jag ut ett par snowboardskor i skiduthyrningen vid foten av Kaukasus. Vi befinner oss i Georgien, två timmar söder om huvudstaden Tblisi och resan hit har varit lång. Näsblodstidigt flyg med mellanlandning i Amsterdam, sedan två och en halv timmes buss norrut från Tblisi till Gudauri på en gammal militärväg som förhoppningsvis har sett bättre tider. Nu väntar emellertid belöningen precis runt hörnet för under natten har det snöat och ett decimetertjockt täcke puder ligger utanför och väntar på att bli trancherat likt en köttbit på Johan Jureskogs skärbräda. Gudauri är framför allt känt för just skidåkning och till skidsport relaterade aktiviteter men på schemat kommande dagar står även flera punkter som mer härrör till landets gastronomiska traditioner. Men mer om det senare för snart är min bräda utcheckad och klar.
Ni har väl med all sannolikhet sett det där youtubeklippet när en skidlift går fullkomligt bananas, börjar backa i full fart och slänger ut passagerare till höger och vänster? Om ni inte har sett det gör det nu och återvänd sedan till att läsa denna text. Det var nämligen här det hände! Lyckligtvis var detta haveri en engångsföreteelse 2018 och idag snurrar liftsystemet helt utan grus i maskineriet. Vi tar en sittlift precis utanför vårt hotell Gudauri Lodge och efter ett par byten är vi uppe på dryga 3 000 meters höjd. Man kippar lätt efter andan både på grund av syrenivån i luften men lika mycket av utsikten. Kaukasus breder ut sig som en drake så långt ögat kan nå och jag inbillar mig att jag om jag kisar kan se den högsta toppen Elbus som mäter hissnande 5 642 meter över havet.
Åkningen förflyter sedan i natursnö och även om vi befinner oss i sluttampen på säsongen, som varar mellan december till april, är det rikligt med sådan. Det har dessutom fallit ett par decimeter under natten så det är ibland svårt att avgöra huruvida man åker offpist eller inte. Stundvis kommer det ännu mer nysnö vilket gör att sikten är sisådär. Lyckligtvis har vi med oss vår skidguide Tite som inte bara visar vägen, utan också bistår med anekdoter som piggar upp stämningen. Bland annat berättar Tite om när han häromveckan var ute på topptur med ett par tyska turister i en svår snöstorm. Mitt på fjället hittar de en polack som är totalt vilse och de erbjuder sig givetvis att ta med honom. Man ser inte en meter framför sig men Tite lyckas lotsa hela gänget ner till civilisationen igen, en strapats som tar minst två timmar. Väl där ringer polackens telefon och det är hans kompis som undrar var han är.
– Den idioten glömde nämna att han hade en person med sig på fjället. Det var bara att ge sig upp igen, frustar Tite.
I backarna samsas en brokig skara nationaliteter. Vi möter bland annat en grupp indier utan skidor som åkt hit för att titta på snö, en ansenlig mängd israeler samt en handfull skandinaver. Tite berättar att mars och april är bra månader att komma till Gudauri om man vill undvika köerna under högsäsongen, även om det fortfarande kan vara rätt packat på helgerna.
Dags för mat. Äntligen dags för mat. Matkulturen i Georgien lovar runt och håller det. Här får du inte vara rädd för brödiga kolhydrater, smakrika röror och influenser från höger och vänster. En klassiker är Khachapuri och det är också den som får inleda vår första backanal, tätt följd av de gigantiska dumplings som georgierna kallar Khinkali. Därefter kommer rätter in i en rasande fart och vi hittar inslag från de västerländsk, grekisk, persisk och turkisk kokkonst. Vi käkar lunch i backen på hipsterkrogen Vitamin som namnet till trots mest lockar skidåkare som vill dricka bärs på uteserveringen. Krogen ligger på en platå som också utgör en knutpunkt mitt i liftsystemet och är en lämplig mötesplats om man till exempel tappar bort sitt sällskap – vilket inträffar ett par gånger. Den erbjuder också wi-fi vilket visar sig vara toppen då surf över mobilnätet annars är en hårdvaluta.
Några timmar skidåkning till har jag i kroppen innan det är hög tid att återvända till Gudauri Lodge för lite massage och spa. Hotellet erbjuder såväl en inomhusbassäng som en utomhusbubbelpool modell större vilket gör susen för mina ömma lår och vader.
På kvällen ska vi äta middag på det intilliggande hotellet Marco Polo, som med sina 35 år på nacken är det första att uppföras i Gudauri. Detta var alltså redan under sovjettiden och anmärkningsvärt i historien är att byggnationen av skidåkningskomplexet, inklusive fyra liftar och utrustning för skidspår, gjordes som ett samarbete mellan Sovjetunionen och Österrike. Avtalet som undertecknades mellan dessa två parter i oktober 1985 var sällsynt men resultatet blev att många europeiska turister snabbt lockades hit, inte minst på grund av att de var tidig ute att erbjuda heliskidåkning. Inte ens under inbördeskriget i början av nittiotalet slutade strömmen av turister att flöda.
– Vi var tvungna att hämta dem på den gamla flygplatsen i Tbilisi, upplyst av oljelampor. Beväpnade vakter fick följa med gästernas bussar från flygplatsen till Gudauri. Vi brukade bära kuponger för att köpa mat och andra produkter i våra ryggsäckar. Även om det bara var under vintern, fungerade och överlevde hotell Marco Polo och linbanorna, berättar Vakhtang Mikeladze, som är chef för det georgisk-österrikiska-ungerska företaget Gudauri i en intervju med tidningen Georgia Today.
Idag är Marco Polo ett fyrstjärnigt lyxhotell som utöver läget mitt i liftsystemet erbjuder såväl bowlingbana som en padelanläggning. Vi serveras här en festmåltid av samma stuk som vid lunchen och även om jag fortfarande är mätt sedan lunchen går det ner. Inte minst är det dags att doppa tårna, eller snarare tungan, i Georgiens långa tradition av vin. Faktum är att det sägs att vinet faktiskt har ursprung i detta land. Det är också därför de inte räknar sig vare sig till gamla eller nya vinvärlden – utan till den antika. Med över 8 000 års erfarenhet, en tradition av att lagra i qvevri – vinfat av lera – samt urgamla druvsorter är landet redo att möta framtiden. Vi beställer in en flaska rött qvevri gjort på den lokala blå druvan Saperavi – som också är den mest odlade i Georgien. Det är blodrött, på gränsen till lila, och passar bra till framför allt de köttigare rätterna.
Jag bestämmer mig för att promenera hem efter middagen, även om den kringliga krogvägen utan trottoarer inte direkt är gästvänlig. Med mig har jag ett par herrelösa hundar som har följt med oss hela vägen. Min kompis Rasmus hävdar att han såg en av dem hosta blod men av allt att döma är de lika vänliga och gästfria som lokalbefolkningen. Om ni läser detta innebär det att jag hade rätt.
FAKTA GUDAURI
Vintersportorten Gudauri är belägen på en höjd av 2 196 meter, vid de södra delarna av Kaukasusbergen. Orten ligger i distriktet Qazbegi längs den georgiska militärvägen.
Gudauri ligger cirka 120 kilometer norr om huvudstaden Tbilisi och skidsäsongen här varar mellan december och april.
Det går i nuläget inga direktflyg hit men under vintersäsongen 2024/2025 börjar researrangören Apollo köra charterresor hit från Sverige och Danmark.
FAKTA GEORGIEN
Republiken Georgien ligger på gränsen mellan Europa och Asien. De utropade sin självständighet från Sovjetunionen den 9 april 1991.
I landet bor cirka 3,7 miljoner invånare och det officiella språket är georgiska, ett kartvelskt språk som talas av totalt cirka 4,3 miljoner.
Respekten för de mänskliga rättigheterna i Georgien är enligt UD inom många områden god, även om det finns brister i exempelvis skyddet av vissa minoritetsgrupper – inte minst hbtq-personer.
Det sistnämnda aktualiserades bland annat i samband med inspelningen och lanseringen av den svensk-georgiska dramafilmen And Then We Danced med regi och manus av Levan Akin. Akins nya film Passage har premiär den 22 mars 2022.
GASTRONOMISK ORDLISTA
Khachapuri: En av Georgiens mest kända rätter i form av en slags ostfylld paj fylld med smält ost och ibland ägg.
Khinkali: En annan favorit bland besökare, khinkali är stora köttfyllda dumplings som vanligtvis ångas eller kokas. De kan fyllas med nötkött, lamm, fläsk, eller en vegetarisk blandning.
Mtsvadi: Grillspett är en populär rätt i Georgien, och mtsvadi är en variant gjort på marinerat fläsk- eller lammkött grillat över öppen eld.
Satsivi: En valnötsås som vanligtvis serveras med kyckling eller kalkon. Satsivi är en populär rätt under festliga tillfällen eller helgdagar.
Lobio: En vegetarisk böngryta gjord av kokta bönor, lök, vitlök och kryddor. Serveras ofta med majsbröd.
Qvevri: Stora lerkrus avsedda för fermentering, maceration och lagring av vin. Det förekommer även en rad andra varianter på samma ord. I västra Georgien kallas lerkärlen exempelvis för churi och i Armenien, som har samma kultur, heter de karas.
Chacha: Traditionell destillerad dryck som liknar grappa. Chacha är gjord på jäst druvmassa som sedan destilleras till starksprit.
