Husette

Först flyttade Gården från källarlokalen i Vasastan upp till Konstepidemin. En nytändning och lägesföränding behövdes efter pandemin och det blå trähuset med stor potential, omringat av kulturskapare, skulle bidra med just det. Efter en kort sväng på ny adress upplevde krögaren Patrik Ivanovski att Gården som koncept spelat ut sin rätt och ett namnbyte till Husette blev den slutgiltiga aktionen för att fullborda metamorfosen. 

Idag är Husette en blandning mellan restaurang och kulturarena där mat, musik och konst i olika former trängs om uppmärksamheten. I den gamla matsalen har vackert patinerade trägolv och handmålade takmålningar blandats upp med sobert bruna Thonetstolar, naturfärgade textilier och hyllor fyllda med hantverksvin. Uteserveringen är inbjudande ombonad och känns som en förlängning av matsalen med fint ihopplockade möbler och sköna kuddar. Ur högtalarna strömmar avslappnad musik och när vi besöker Husette ger försommarsolen en varm och omhuldande omfamning om nyvakna vinterbleka anleten. När såväl naturen som krogen lockar med en så samspelt invit känns det som helgerån att inte påbörja middagen med en pilsner där ute och med näsan, likt en kompassnål, inriktad mot solen. Ölen serveras snabbt av en en småleende servitör som utan att vara insmickrande, utstrålar en självklar trygghet och en sympatisk och genuin känsla av omhändertagande. Något som genomgående genomsyrar serviceupplevelsen under kvällen, oavsett vem i personalen vi än möter. Det verkar vara ett gäng som gillar att arbeta tillsammans och är trygga i att man levererar en genomarbetad produkt att vara stolt över. Vi beställer lite olika rätter att dela på och smuttar på den iskalla ölen i väntan på att maten skall inkomma. 

Menyn är indelad efter olika kategorier: litet, mellan, stort och sött. Utöver det finns en säsongsanpassat fyrarättersmeny som som är sammansatt av kökets favoriter. Vi väljer dock att plocka lite på eget bevåg och beställer en blandning av rätter från de olika kategorierna. Vår förhoppning är att rätterna ska komma in allteftersom och ge oss möjlighet att successivt kunna småplocka oss igenom menyn. Efter en ganska lång väntan anländer dock alla rätter samtidigt. Kallt, varmt, litet och stort. Oundvikligen blir det lite stressigt att hinna äta allt innan det varma kallnar och det som är tänkt som varma huvudrätter får prioriteras framför det kalla. Lite baklängesmiddag helt enkelt. Om det var vi som missförstod upplägget eller ett misstag från personalen låter vi vara osagt, men med lite mer fingertoppskänsla skulle vi natuligtvis inte serverats alla rätter samtidigt. Maten håller dock genomgående hög kvalité och därtill rekommenderas vi ett glasvin som precis matchar vår önskan och preferens. 

Bland säsongens flatbreads väljer vi det som är toppat med persiljesmör, lufttorkad skinka, rapsskott och parmesan. Brödet är ljumt nybakt och persiljesmöret som smälter ihop med osten och den salta lufttorkade skinkan är en smakfull om än klassisk kombination. Nästa rätt blir en Rou Jia Mo, i menyn beskrivet som en ”kinesisk burgare” gjord på fläsksida med koriander och Husettes hot sauce. I praktiken påminner det mer om ett pitabröd med pulled pork. Brödet är tyvärr en aning torrt och intetsägande och fläsket blir lite ensamt utan några friska och krispiga tillbehör. Ett litet grillspett på bleka med brynt smör och citron blir nästa anrättning att hugga in på. Grillad färsk fisk är naturligtvis oerhört gott i all sin enkelhet men det ställer också krav på ett utförande i perfektion. I det här fallet blir smaksättningen aningen underdimensionerad vilket gör att Blekan lämnar just ett lite blekt intryck. 

Desto bättre tryck är det i kummeln som elegant presenteras i mitten av en tallrik som i övrigt badar i en krämig sås på poppad majs, grillad vårlök, jalapeño och anchochili. Kvällens höjdpunkt! Vi delar också på en lammtartar på innanlår med ramslökskapris, rosmarinknäcke och ett potatisskum. Detta är definitivt middagens mest innovativa anrättning med tydliga smaker som ställer höga krav på kökets förmåga till smakmässig balans. Även här lyckas man riktigt bra och det känns som en rätt som inte liknar någonting som någon av oss vid bordet tidigare smakat. Innan vi lämnar avslutar vi middagen med en ljuvligt len hasselnötsglass och en kaffe samtidigt som solen saka sänker sig bakom universitetsbyggnadens ståtliga tegelfasad. Husette lämnar oss med ett sympatiskt intryck, en påtaglig strävan efter kvalité och en känsla av en ambitiös finkrog som just svidat om från en stram och strikt nynordisk kostym till en sommarlätt och mer löst sittande multikulturell skrud. Det behöver naturligtvis sin tid för intrimning men om detaljerna finslipas och de kreativa tillåts överträffa det tvungna kommer vackra, inbjudande och personliga Husette bli en självklar favorit under årets alla säsonger.