Mannen från Mallorca

White lotus på svenska eller Solsidan på Mallis? Oavsett vad har Felix Herngren hittat meningen med livet. Frasse Levinsson möter honom på ön där solen tydligen inte alltid skiner.

PALMA. Svensson har två drömmar. Den ena är att flytta till Mallorca. Den andra är att få se en Ica-handlare brinna i helvetet. Felix Herngren har uppfyllt båda. För snart fyra år sedan fick familjen Herngren nog av den trista gråa vardagen i Stockholm och… slog ihjäl Ica Esplanads butikschef. Nejdå. Jag bara skämtar. De köpte ett hus på Mallorca. Hade de velat hade de utan svårigheter kunnat använda återstoden av sina liv till att räkna pengar i solen. Men Felix, som nu gått i mål med den nionde säsongen av dundersuccén Solsidan, hann knappt anmäla sig till den lokala tennisklubben innan inspirationen till en ny serie vällde över honom – dramakomedin Där solen alltid skiner.



En regnig oktobermorgon möts vi på lyxhotellet Cap Vermell Grand Hotel, dit streamingbolaget Sky Showtime flugit halva den svenska influencereliten och en handfull mindre nogräknade journalister. Kändistätheten på planet hit gjorde det omöjligt att föreställa sig hur löpsedlarna skulle se ut om en intet ont anande fågelfamilj hade letat sig in bland propellrarna och framkallat ett motorstopp någonstans över Medelhavet. Vid frukostens våffeljärn snubblade jag nästan över Viktor Frisk. Några meter bort stod den värdige Claes Månsson och fiskade persikohalvor, utan att ens snegla mot Pernilla Wahlgrens och Sofia Wistams vita tenniskjolar.

Men dagens stora stjärna är Felix Herngren. Hela förmiddagen ska han svara på journalisters dumma frågor. Ikväll är det äntligen premiär. Att Carina Berg, precis som Felix själv, kommer att bära en rosa kostym vet han ingenting om än.

Varför flyttade du hit?

– Vi hade drömt om att prova livet utomlands. Både jag och min fru tyckte det kändes orimligt att dö utan att ha bott någon annanstans än i Stockholm. Jag gillar att resa och att träffa andra människor än svenskar. Vi var lite inne på Los Angeles, som vissa andra filmsvenskar. Sedan kom covid, Trump och lite andra saker som gjorde att det inte kändes så aktuellt längre.


Ni valde ändå den svenskaste platsen som går att hitta utanför riksgränsen?

– Jag tror att det bor fler svenskar i London och Köpenhamn. Men absolut, det är lite komiskt att vi nästan bara umgås med svenskar. Men jag tycker om svenskar, svenskar är trevliga. Folk är dessutom lite mer öppna och nyfikna här. Min fördom var att utlandssvenskar är stockkonservativa, klagar på skatten och undrar hur de som är kvar i Sverige kan bo ”i det jävla landet”. Men jag upptäckte att det faktiskt är väldigt sköna människor, öppna och okomplicerade.

– Den sociala stressen som finns i Stockholm finns inte riktigt här. ”Gud, vilka är bjudna på den här middagen? Vilka kommer? Ska vi bjuda dem också? Nej, vad ska vi göra nu?”. Så är det inte överhuvudtaget här. Här är det mer ”Ta med några om ni vill, vi ses på stranden med en pizza!”. Människor jobbar nog lite mindre här, så det blir många spännande samtal om lite mer djupgående saker. Alltså vad livet egentligen handlar om.



Kommer ni fram till något?

– För mig är det nog faktiskt att filma, säger han och ler urskuldande.



I Sällskapsresan heter det att svenskar "inte reser till någonting, utan från någonting". Det här med om man reser till eller från någonting diskuteras tydligen flitigt Mallorca-svenskar emellan. Felix Herngren drar en parallell huvudkaraktären Tom (Per Lasson), som sålt sin Ica Maxi-butik i Linköping för att njuta av ett liv i lyx på Balearerna, med hustrun Petra (Lisa Linnertorp) och parets gemensamma söner. En serie dramatiska förvecklingar och olyckshändelser på Toms 50-årsfest leder till att brorsan Timmy (Erik ”Jerka” Johansson) med respektive (Rakel Wärmländer) flyttar till ön.


– Så tänkte jag nog också förr. Att det skulle komma en dag när jag skulle sluta jobba och bara njuta. Och att det inte går att jobba så mycket som jag har gjort. Men sedan kände jag ändå att fan, för mig är nog fan att filma en stor del av att njuta av livet… Det har jag nog kommit fram till för att jag bor här. Inspelningar är fantastiskt roliga. Sådana här intervjusituationer är mindre är kul.



Jag är ledsen att behöva utsätta dig för detta.

– Jag har ingenting emot dig…
 


Nej, jag förstår att det är idioterna som väntar på sin tur som du pratar om.

– Haha, precis! Nej, men jag skulle ju helst vara på set varenda dag året runt egentligen. Så fantastiskt kul är det.



Vad är det som är så kul?
– Det händer saker hela tiden. Filminspelningar handlar mycket om problemlösning. Om man inte gillar att lösa problem ska man inte jobba med film. Men om man har en scen framför sig, som man vet är bra och skådisarna är taggade... Det är så jävla roligt. Sedan får man ta med sig det hem i en liten låda. Det är otroligt.



Det är nog många svenskar som föreställer sig att livet skulle bli perfekt om de bara fick flytta till Mallorca. Blir det det?

– Nej. Det där är människors idiotiska idé om att det skulle finnas ett perfekt liv någonstans. Eller en perfekt relation. Det är klar att det inte finns. Det är ett ständigt trassel man håller på med. Jag tror att det gäller att ha rätt inställning till trasslet. Men det är faktiskt lättare att ha problem på en terass i solen här än att ha blöta strumpor och frysa om fingrarna i Stockholm.



I motsats till vad många tror…

– Ja, det är faktiskt lite lättare. Men sedan kan det ju också vara lite mer utmanande om man är en person som tänker mycket och får mer tid att sitta och fundera över saker och ting. Det kan ju bli lite jobbigt.


Det är bättre att jobba ihjäl sig?

– Ja, definitivt.



Vad har varit svårast med det här projektet?
– Vädret är ju ständigt nyckfullt. Mallorca ligger ju mitt i Medelhavet, som folk kanske vet. Det kan bli storm eller regn med väldigt kort varsel. Då spöregnar det i tre timmar. Sedan ville jag få plats med så mycket i manus. Det har varit en stor grej för vår familj att alla barn inte alltid har känt att det är kul att bo här. De har undrat varför vi inte bor i Stockholm, där alla deras kompisar är. Då svarar man att de kommer se tillbaka på den här tiden och vara jätteglada när de blir äldre. Alla de intressanta diskussionerna och dilemanna har vi inte riktigt fått plats med i serien. 

Så det finns material till en andra säsong?
– Det finns det.

Två jämförelser har varit populära i förhandssnacket – ”White lotus på svenska" och ”Solsidan på Mallorca”. Skulle du beskriva serien som en svensk White lotus?

– Det är smickrande om någon tycker det. Jag har bara sett första säsongen, men White lotus är en otrolig serie. Säsong två och tre är på min to do-list. Det finns väl ett visst släktskap i att det är mycket drama och humor, även om det är mer humor i White lotus. 



Hur skulle du beskriva den om jag inte la ord i munnen på dig?

– Vad ska jag säga… Det är en dramakomedi, med lite svart humor… Gud, jag vet inte. Det är en svensk White lotus, kan jag säga. Men det är väldigt stora ord. De är ju en av världens bästa serier i modern tid.


Och White lotus är också ganska bra…

– Jag menade inte…



Nej, jag vet. Får svenskarna som längtat efter att se en Ica-handlare råka riktigt jävla illa ut sitt lystmäte?

– Hahaha. Ja, verkligen. Alla dessa vansinniga matpriser som man blivit förbannad på…

Är det inte svårt att hitta nya infallsvinklar på det svenska lynnet efter nio säsonger av Solsidan?
– Nej, man kan ju gräva i all oändlighet i det här med att vara människa. Har du sett dig själv i spegeln någon gång och funderat över vem du är?



Nej, något sådant har jag aldrig gjort.

– Många har det. Jag börjar närma mig pensionsåldern rent biologiskt. Det fortsätter ändå dyka upp tankar om livets svårigheter, och komiska tankar om trasslet vi håller på med. Det tar aldrig slut.



Tvivlar du någonsin på din förmåga?

– Ja, hur visste du det?



Människokännare.

– Jag har alltid tänkt att min karriär kan gå åt helvete när som helst. De tio senaste åren, när Solsidan gått så bra som den gjort, har jag väl inte tänkt att jag kommer åka ut med badvattnet omgående vid en flopp. Men varje serie där man gör något nytt är ett riskprojekt. Det är svårt som fan att göra film och få till det där lilla extra som gör att publiken vill fortsätta titta. Det var lättare att göra något som stack ut på 90-talet, när det fanns så lite att se. All möjlig skit blev hyllad. I dag görs det väldigt många bra grejer.


När blev du refuserad senast?

– Du menar en idé som inte blev av? Ja, när var det? Jag kommer faktiskt inte ihåg…



Kanske när du föreslog något ni skulle äta hemma?

– Jaha, du menade inte bara i tv-världen?


Jo, det gjorde jag egentligen. Men det verkade ju inte finnas några exempel.

– Så är det inte riktigt. Jag jobbar ju mycket. Plötsligt börjar kanske en idé växa i huvudet. Då kokar den runt ganska länge. När jag väl säger ”Okej, det här vill jag göra som nästa grej” har jag haft turen att få grönt ljus. Det är ju väldigt kul. Men det finns faktiskt en grej som jag inte riktigt kan säga.

Vadå?

– Det finns en bok som jag har rättigheterna till och vill regissera. Den är pausad nu, har kanalen sagt. Men de kanske blir jävligt sura… Det blir inget bra om jag säger det.

Det kan du leva med.

– Vi tar en öl i baren ikväll, så får vi se om du kan luska fram det.



En kvinna från Skyshowtime meddelar att intervjutiden är slut. Jag går ut till poolområdet och lägger mig i en solstol. Dagen glider förbi, solen försvinner bakom bergen och baren fylls av folk. Där står Felix Herngren och håller hov.
– Jag hade aldrig vågat ha en rosa kostym när jag var ung, säger han.


Han lutar sig fram för att höra vad någon säger, skrattar lågt och drar handen genom håret. Ljuset från bassängen fladdrar över glasen. Han verkar inte märka att solen gått ner.



Frasse Levinsson har tidigare intervjuat bland andra Amanda Romare och Carla Sehn, Daniela Rathana, Mauri Hermundsson, Hannah Widell och Amanda Schulman, Anis Don Demina, Liv Strömquist, Michaela Hamilton, Edvin Ryding och Felicia Maxime, Pete Doherty, Victor Leksell, Little Jinder, Bianca Meyer och Jonatan Unge, Benjamin Ingrosso för Nöjesguidens omslag.