Den lilla kvarterskrogen Poppy ligger på Fjärde Långgatan och slog under sommaren upp dörrarna för allmänheten. Öppningen är fortfarande så pass ny att inte ens serveringstillståndet är på plats i samband med att vi besöker krogen för första gången. En ”yttre omständighet” har försenat möjligheterna att servera alkohol, men i väntan på ädlare dryck och kvällsmat serveras istället väldigt vällagade luncher.
Bakom Poppy står Tobias Jacobsen, tidigare kock på SK Mat och Människor, Stefan Karlssons stjärnprydda restaurang. Förväntningarna är därför höga när vi kliver in genom dörrarna till den lilla och intima lokalen. Interiören andas nordisk fräschör och snygg, stilren design med ett fåtal utvalda kitschiga detaljer. Vi omfamnas av varma och glada färger, det är uppiggande utan att vara skrikigt. På den fönsterruta som skiljer Långgatan från Poppys inbjudande inre står det präntat ”A very serious restaurant”. En aning ironiskt, absolut, men också väldigt sant. På Poppy lämnas få saker åt slumpen och maten är otvivelaktigt ambitiös. Här tar man matlagningens konst på största allvar.
Denna vecka erbjuds lunch i form av Grillad och marinerad tupp med svampvelouté, jordärtskocka, prästost, stekt Karl-Johansvamp, bränd lök och ramslöksbär samt en fiskrätt bestående av Bakad torsk som serveras ihop med smörsås med ostron, örtpesto, broccoli, skärbönor, och rostade solrosfrön. Därutöver erbjuds också ett vegetariskt alternativ som, av ingredienserna att döma är lita av en hybrid mellan de två huvudalternativen. Ihop med en förrätt och en dessert kan man skapa sig en trerätters lunch i klassisk grosshandlaranda. Innan vi hugger in på maten serveras vi skyndsamt ett surdegsbröd bakat på öländskt lantvete tillsammans med ett handkärnat smör från ”vår vän i Värmland”. Brödet är nybakat, lagom surt och smöret har en angenäm sälta.
Vår förrätt inkommer strax därefter och är en komplex komposition där svensk bläckfisk spelar huvudrollen. Bläckfisken är grillad och serveras denna dag tillsammans med tomater, krispig lök, fermenterad vitlök, rosésallad och citron. Ljuvliga söta tomater i säsong kombineras klassiskt med basilika och vitlök vilket smakmässigt för tankarna till en caprese. Den perfekt grillade och möra svenska bläckfisken och variationen på lök, som både är friterat krispig samt sötsyrligt picklad, skapar eleganta kontraster. Små salta oliver adderar ytterligare smakkontrast i en förrätt som andas sensomrig medelhavslunch på allra bästa sätt. Ribban är satt, minst sagt. Den högt ställda matmässiga ambitionen efterlevs även när vi sätter tänderna i den grillade tuppen. Egentligen en ganska rustik rätt, men som tillagats med största finess. Tuppen är marinerad i yoghurt och örter och smakar fantastiskt. Mör, saftig och smakrik. En köttupplevelse vi sent kommer att glömma. Kokt potatis och rostad jordärtskocka ger två olika sidor av rotfrukter där jordärtskockan är krispig och nötig medan potatisen är mjuk och smakrik. Deras jordiga toner går väl ihop med svampveloutén och de smörstekta kantarellerna. Djävulen sitter i detaljerna sägs det och de små tillbehören lyfter verkligen rätten i sin helhet. Den finstrimlade bittersalladen bidrar med lätthet och texturbrytning och den finrivna prästosten bidrar, så som ost gör, med sälta och umami i en annars relativt "kompakt" rätt. Ramslökskaprisen blir, tillsammans med den syrliga cruditén på isad purjolök, kronan på verket i en fulländad maträtt. Tyvärr når den vegetariska varmrätten inte samma höjd. Som helhel känns den inte lika genomtänkt som sitt animaliska dito och upplevs i ärlighetens namn som ett ihopplock av kött-och fiskrätten från menyn. Det är naturligtvis gott men det känns lite snopet, då det mesta andra på Poppy är genomtänkt in i minsta detalj. När desserten serveras är dock allt förlåtet. Chokladnemesis, känd från River Café i London, är som en stor chokladtryffel. Mastig och lätt på samma gång. Till det får vi en glass på muscovadosocker och brynt smör, inkokta körsbär, hasselnötter och röd oxalis. En utsökt och komplex bittersöt avslutning på lunchen som är en fröjd att äta.
Till desserten dricker vi en kopp etiopisk ljusrostad java, från Gringo, som tyvärr har svårt att mäta sig med den smakrika och komplexa desserten. Nåväl, kaffet i sig är gott för den som gillar när det smakar mer som te än som snutkaffe. Vi promenerar bort från Poppy i sensommarsolen och tänker på att det är en ynnest att få njuta av en lunch likt den som serveras idag och vi längtar redan efter det att Tobias och co får möjlighet att briljera ytterligare under kvällstid. Då är vi övertygade om att kanterna slipats silkeslent mjuka och att stans "mest seriösa restaurang" är en seriös kandidat när årets bästa nyöppningar skall prisas.
