En crème brûlée att dö för på världens sexigaste gata.
Jægersborggade. Denna legendariska gata i Köpenhamn. Kan det vara den fria världens hippaste och sexigaste gata? Jag tror det. På 00-talet var det hit man åkte för att njuta av mat och vin lika attraktiva som dåtidens herrkollektioner från Antwerpen. Restaurang Relæ var den givna diamanten på gatan. Ett epicentrum för dåtidens gastronomi. Vi pratar magiska druvjuicer med avantgardistiska mellanrätter att dö för. I min värld världens bästa restaurang. Och, Christian Puglisi, ägaren och naturligtvis kock från Noma, hade även en lite enklare bistro, Manfreds, mitt över gatan. Råbiffen var också den stilbildande och en mall för resten av världen. Inklusive Paris och New York. Ingen gata har format Paris och New York så som Jægersborggade. Det är på grund av denna gata du njuter av det bistroutbud som nu finns i världens trendigaste storstäder. MEN. Vad har då hänt med Jægersborggade sedan 00-talet? Finns det en Jægersborggade 2.0? Finns det ett liv efter Christian Puglisi, Relæ och Manfreds? Låt oss i denna text reda ut detta.
I Manfreds gamla lokaler hittar vi svaret. Här ligger nu Silberbauers Bistro. Mathias Silberbauer började sin matlagningskarriär på Manfreds, Relæ och Bæst i Köpenhamn, alltså Christian Puglisis lilla kluster. Sedan åkte han till Nice och startade Pure & V tillsammans med sin kollega Vanessa Massé. På Pure & V fick han en Michelin-stjärna strax innan han bestämde sig för att åka tillbaka till Köpenhamn och starta sin egen restaurang. Silberbauers Bistro är mycket mer avspänd än hans Michelin-stjärniga fine dining i Frankrike. Silberbauers Bistro är helt i stil med gatans renommé av avslappnad elegans. Restaurangen andas samma självförtroende som Relæ och Manfreds tillsammans, men den är mer lik Manfreds i sin råa och råvarufokuserade stil. Men med större portioner och lite mer fokus på fisk och skaldjur. Men kungen är kanske ändå en enorm cote de boeuf som vi delar runt bordet efter att njutit av ostron, ost och patéer. Sedan kastar vi i oss mineraliska och levande viner från Robinot och Ganevat.
Utbudet är av kirurgisk precision men i en otroligt uppsluppen miljö. Detta är en klar och värdig arvtagare till Puglisis miniimperium. Menyn varierar men man känner en klar röd tråd i bistro-filosofin. Ena dagen entrecote med pommes frites, nästa en frutti di mare. Eller varför inte bolla mellan en paté och lite marinerade oliver för en lätt lunch? Alternativen här är många. Bäst fungerar menyn med många i sällskapet där man hivar in ett gäng rätter och bara delar. Även om till exempel en crème brûlée kan leda till djupa sprickor i umgänget vad gäller delning – den är att dö för. Köket håller en hög och jämn nivå och det finns inte mycket att tvivla på här. Gör Silberbauer till ditt stamhak i sommar. Det har många redan gjort, och även om det finns ett par drop-in-platser – behandla bokningssystemet som om det vore Bibeln.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 06, 2025.
