Det är synnerligen märkligt att det inte har funnits en jazzklubb i Majorna sedan tidigare. Få områden i Göteborg har en atmosfär som andas så mycket jazz-tobak och gubbkeps som den här delen av stan. Därför kändes det också nästan som om Utopia Jazz alltid har legat där, på Karl Johansgatan 6, trots att det fortfarande är tämligen nyöppnat. Restaurangen är uppdelad i två plan där nedervåningen bjuder på trivsamt trånga bord och livemusik. Övervåningen å sin sida erbjuder en luftigare sal med en stor centralt belägen bar omringad av stoppade vintagemöbler och ihopplockade småbord med udda stolar. Jazzen i högtalarna skapar en insmickrande kuliss av trivsamhet och vittnar om liveakten som pågår där nere, under övervåningens parkettbeklädda golv. Vi blir hänvisade till ett bord, strax ovanför trappan och presenteras en meny som består av snacks och bröd samt en rad olika rätter utan någon tydlig indelning. Vi bestämmer oss därför för att dela på ett antal olika rätter som känns delningskompatibla och därefter plocka vasin varmrätt från menyn. Innan dess påbörjar vi dock middagen med varsitt glas Crémant du Jura från Jerome Arnoux. Strax därefter inkommer en rillette på fläsk med levainbröd, senap och pickles samt mer surdegsbröd med dagens tillbehör. Idag är det en sötstark krämig emulsion. Rilletten är smakrik, fet och mjäll och passar fint ihop med senapens hetta och den skarpa ättikssyran från cornichonen. Emulsionen är även den smakrik och har en angenäm hetta. Surdegsbrödet är helt okej, men vi har definitivt smakat både godare och saftigare brödbitar på krogen den senaste tiden.
Vinlistan på Utopia Jazz är definitivt inte den mest digra, men det som finns håller genomgående hög kvalité och producenterna är valda med omsorg. Efter lite småsnackande med den sympatiska servispersonalen faller valet på en flaska 2019 Munjebel Bianco från den kultförklarade sicilianska naturvinsproducenten Frank Cornelissen. Ett utmärkt val till maten ska det visa sig. Trots att snöflingor fortfarande dinglar ner mot marken utanför dörren i den mörka och bistert kalla februarikvällen serveras vi en oxtartar toppad med ramslök inne i värmen på Utopia. Ramslöksmajonnäsen är naturligtvis gjort på olja smaksatt med fjolårets konserverade ramslöksskörd, är klorofylligt grön och smakar skarpt av den där signifikativa lite gräsiga vitlöksaromen. I övrigt är tartaren toppad med riven dansk hårdost, ”Havgus 12”, picklade senapsfrön och frissésallad. Kombinationerna samspelar fint, men det saknas någon form av textur till anrättningen för att göra den komplett.
Näst på tur serveras en crudo på lax med tiraditodressing, kålrabbi, sichuanpeppar och koriander. Den tunt skurna råa fisken, crudo betyder rå på italienska, badar i den heta dressing. Kålrabbin är svarvad till ett spaghettiliknande trassel som, likt ett fågelbo, vilar ovanpå. Den mjälla och delikata laxen förtas lite av dressingen och kålrabbin bidrar visserligen med en trevlig textur, men saknar smak. Något krämigt hade tillfört en extra dimension till anrättningen som i stort är fräsch och ändå inkasserar ett godkänt betyg. Den aningen svävande vitlöksstekta ”dagens fångst” väcker vår nyfikenhet. Dagen till ära är det en Sej som serveras med len polenta, sauce vierge och persiljesallad. Fisken är perfekt tillagad, polentan förföriskt krämig och persiljesalladen bidrar i all sin enkelhet med en trevlig örtighet. Lika angenämt är det confiterade kycklinglår som serveras med en grönpepparsky, palsternackspuré och rostad vitkål. Den varsamma tillagningen av kycklingen gör den mör och smakrik och den söta purén på palsternacka är silkeslen. Grönpepparskyn ger en pepprig fruktighet till anrättningen som överlag får genomgående goda omdömen av hela sällskapet.
Innan vi beger oss hugger vi in på en dessert, som i all sin vuxna elegans på något sätt känns klassisk och innovativ på samma gång. Chokladkräm har toppats med rostade hasselnötter, lättvispad grädde, olivolja och en nypa espelette. Pepprigheten i oljan och espeletten kontrasterar läckert mot den bittersöta chokladen och grädden inkapslar hela anrättningen likt en omhuldande och mjuk omfamning.
Allt eftersom kvällen fortskrider ankommer allt fler gäster till matsalen på övervåningen. I en avskild del av rummet sitter ett större sällskap och skrålar glatt. En ensam man slår sig ner med en bok i en av salongens bekväma fåtöljer och låter en kall öl agera sällskap till kvällslektyren. Det är en varm, familjär, opretentiös och inkluderande stämning över hela restaurangen och då och då skymtar vi hur krögaren krögaren Patrik Kärn nästan svävande skrider fram över golvet. Innan han öppnade Utopia Jazz arbetade han som familjeterapeut och i någon form har han till viss del fortsatt på den inslagna banan som balsamerare för själen. De förmodade bekväma stolarna från mottagningen finns kvar, även om han nuförtiden har bytt ut kloka ord och inlyssnande nickningar mot det kluckandet ljudet av ljus lager och dova omhuldande toner av Chet Baker.
