Filip Sandström Beijer får sina hornhinnor traumatiserade på Europas största erotikmässa.
Solen skiner över Berlin. Framför ingången till Messehallen står ett gäng män som om de väntade på att någon ska dela ut gratis pornografi. Vilket är precis vad som ska hända. Det är öppningsdagen av Venus, Europas största erotikmässa. Kön ringlar lång av solbrända pappakroppar i solglasögon och magväskor. En man med ett kameraobjektiv längre än en underarm torkar svetten ur pannan. En annan dricker energidryck ur en halvlitersburk med ett allvar som om han förberedde sig för OS. En tredje står och putsar sin kameralins med en sådan koncentration att det känns religiöst. Jag börjar ångra att jag kom nykter.
Innanför dörrarna luktar det rengöringsmedel och popcorn. Den sortens blandning som borde vara förbjuden enligt Genèvekonventionen. En tjej i glittrig topp räcker mig en rosa tygpåse med loggan från ett sexleksaksföretag. “Free gifts!”, säger hon och kastar i ett glidmedel. Jag tackar artigt, torkar handflatan mot byxan och går in. En man i linne fotograferar entrén med en sådan intensitet att jag misstänker att bilden ska ramas in hemma över sängen.
Det tar ungefär tre sekunder innan jag inser att jag borde haft solglasögon. Allt blänker: kroppar, lack, lampor, svett. En lång man i svart latexdräkt drar på sig en mask där bara ögonen syns. På ryggen står det “SLAVE” i stora bokstäver. Bredvid honom – Darth Vader i lackleggings. Jag antar att det ska vara sexigt. Det ser mest varmt ut. En kvinna med fjädrar, glitter och minimala trosor poserar mot en reklamskylt. Tre män med kameror cirkulerar som drönare, redo att fånga nästa blinkning.
Musiken dunkar som på en dålig technoklubb i Düsseldorf. Jag följer ljudet till en scen där ett gäng camgirls dansar i ljus som får dem att se ut som hologram. Framför scenen står män på rad med sina mobiler i ansiktshöjd. De blinkar inte. De bara filmar. Som om de var på safari. När en av tjejerna tar av sig toppen stönar publiken. Någon skriker “Yeah baby!”, någon annan försöker zooma in så långt att mobilen nästan nuddar huden. En man med systemkamera försöker få autografen på sin keps. Jag tänker på att det här är vuxna människor som köpt biljett för att filma andra vuxna människor som låtsas njuta inför vuxna människor som kommer titta på klippen hemma i sina källare. Det är nästan rörande, på ett sorgligt sätt.
I nästa hall säljs glass formad som penisar och vulvor. Med eller utan alkohol. Jag frågar försäljaren vilket som säljer bäst. “Penisarna, obviously,” säger hon. “Men vulvorna smälter snabbare.” En bit bort står en monter med silikonsexdockor. De ser ut som en blandning av Barbie, CSI och mäns ensamhet. En man smeker en av dem över kinden och säger “so soft”.
Silikondockföretagets ägare blir extra intresserad av att prata med mig när han ser att jag har en pressackreditering runt halsen. Han berättar att han rest hit från Kina, att de storsatsar på att integrera AI-teknik i dockorna.
– They will talk soon, säger han med ett brett leende.
Bland montrarna står influencers som säljer sina OnlyFans-konton och män i t-shirts med texten “Content Creator”. En kvinna med 200 000 följare poserar framför sin monter, och en rad män väntar på att få ta en selfie. Hon ler exakt lika mycket på varje bild och får männen att se blyga ut. En av dem har köpt tre påsar med reklamprylar och håller dem som troféer. Längre bort står två killar och bråkar om vem som ska få ta nästa bild med en porrstjärna i leopardkappa.
– Bro, du tog två! säger den ena.
Jag möter ett par som heter Andreas och Daniela, stamgäster som varit här minst 20 gånger. “Här får man vara som man är”, säger Daniela och drar upp sin korsett. “Och folk dömer inte.” Jag nickar, men när fem män och zoomar in på hennes korsett känner jag att det där med dömandet kanske inte stämmer. De vill inte vara med på bild i media eftersom de båda jobbar för “the government”.
Venus har något för alla smaker, förutsatt att smaken är “glansigt och naket”. Det finns sexleksaker som ser ut som tentakler, kläder som knappt existerar och smink som får ens könsdelar att glittra. En bit in i mässhallen hittar jag ett gäng barbariska män och kvinnor som går under namnet “Vikings of Valhalla”. Jag frågar vad de hittar på för fuffens på mässan, varpå två av männen kontrar med följdfrågan: “Man, didn’t you see our show?” Tyvärr missade jag den, men de upplyser mig om att det var “the absolute best there is at Venus” och berättar ingående om hur de slagits och haft sex i vikingakläder.
Jag passerar en monter som säljer tänder med fastlimmade diamanter och en annan som gör “kinky tatueringar”. Tre unga tyska män står och snurrar på ett lyckohjul där man kan vinna något så modernt som en toplesskalender för 2026. Det här är inte en plats för upptäckarlust, det är en plats för stirrlust. Männen står som zombier med mobilerna höjda, redo att dokumentera varje bröstvårta. Någon köper ett glidmedel “i researchsyfte”. Någon annan filmar i slow motion. Ingen blinkar. Det mest upphetsande här inne är nog försäljningsstatistiken.
När jag går mot utgången passerar jag en stor skylt där det står “Love, Lust & Lifestyle”. Det känns mer som Lust & Lysrör. Det finns något sorgligt i hela upplägget – hur det som ska vara hett, förbjudet och kittlande blir logistik. Männen går runt som Pokémonjägare i jakt på nakna bröst.
Utanför har det hunnit bli mörkt. Några besökare står och röker, deras goodiebags fyllda med minivibratorer och kondomer med loggor. Någon tar en sista selfie framför entrén.
– Fan, det här var ändå bättre än förra året, säger någon.
Jag tror honom. På tåget tillbaka till staden luktar jag fortfarande rengöringsmedel och popcorn. Jag scrollar genom mina egna bilder och inser att jag också dokumenterat spektaklet. Kanske är det det som är grejen med Venus – ingen går därifrån helt oskyldig.
Läs även: 48 timmar Monaco
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2025.
