Teuf

Kan kött, pommes och bea rädda en känsla på utdöende?

Att vara tillfredsställd innebär att man är nöjd. Man behöver varken mer eller mindre. Ett härligt neutralt tillstånd som allt mer apart i en tid där vi ständigt peppras med budskapet att vi kan ha både mer och bättre.

Den franske kulturteoretikern Roland Barthes skrev redan 1957 om steak frites i Mythologies. Han beskrev hur den till synes banala kombinationen av kött, sås och pommes bär på betydelser om klass, fransk tradition och en sorts elegant nöjdhet. Steak frites är, kort sagt, tillfredsställelse på en tallrik. Så när jag hörde att det skulle öppna en restaurang i Stockholm dedikerad till rätten kände jag stor förväntan. Hur nöjd kan man egentligen bli av kött, sås och friterad potatis?

Teuf – franskt slang för “fest” – har sina rötter i gamla Sovel, en lovordad verksamhet som började som en köttdisk och senare blev restaurang i Gamla stan. Bakom konceptet står Sara Ljungqvist, även känd som “Kött-Sara” på sociala medier.

När mitt sällskap och jag anländer en sen vardagskväll är tempot fortfarande högt. Vi visas till vårt bord och möts av en okomplicerad meny. Dryck: ett vitt, två röda, tre ölsorter, någon cider, läsk och bryggkaffe. Förrätt: ceasarsallad med bröd (35 kronor) eller ost och chark (125 kronor). Huvudrätt: 100 gram kobe med soja och wasabi, eller klassikern steak frites för 295 kronor – vilket är den vi, och de flesta andra i lokalen, väljer.

Medan vi sippar på varsin lager betraktar vi strömmen av drop in-gäster som hoppas på bord. Det har gått knappt en vecka sedan öppningen och intresset är påtagligt. En viss stress går att ana i luften, vilket krockar olyckligt med den tillbakalutade bistrokänslan man gärna vill svepas in i. Servisen bär runt på Ipads i selar – en detalj som snarare för tankarna till Pinchos än en källare i Paris. Borden är något för stora för två, pappersdukarna byts mellan gäster och akustiken är tyvärr så pass ekig att man måste luta sig fram och höja rösten för att höras (en barnsjukdom många nyöppnade restauranger i Stockholm lider av). Servisen är varm och vänlig, men något splittrad. Vi blir inte tillfrågade om mer att dricka, ingen nämner efterrätt, och frågan om maten smakade bra kommer först i samband med notan.

Men där är svaret ett varmt: ja. Köttet är väldigt vällagat: mört, smakrikt, grillat till punkt och pricka. Pommesen smala, frasiga och salta på rätt sätt. Såsen – en pigg, citronig bea med rikligt av färska örter – bryter fint mot fettet. Det här är precis det man vill ha en regnig tisdag i oktober. Comfort food med finess, till ett pris som inte förstör ens månadsekonomi. Vi tömmer våra tallrikar med leenden.

Teuf är i grunden ett briljant koncept. Maten lämnar väldigt lita att önska och priset är helt rätt. Det känns hemlagat, rustikt och ärligt. Och kanske är det just därför man saknar den sista procenten i atmosfär. För på ett ställe vars usp är steak frites behövs inte loungig elektronisk musik eller nya designstolar. I den moderna världen är kött, sås och pommes frites en motståndshandling nog. Och då hade ett nedbrunnet stearinljus och en träpall gjort jobbet – så länge man kan greppa handen på sin dejt utan att få bearnaise på skjortan. När de sista ambienta detaljerna faller på plats, då kan Teuf närma sig en förnöjelsemässig fullträff.