Skilsmässokultur med Sibille Attar

Albumaktuella Sibille Attar tipsar om den bästa populärkulturen för att komma över en skilsmässa.

När Sibille Attar sjunger på svenska går det rakt in i hjärtat. Den som inte hör det är förmodligen död. Och när hon nu på det nya albumet Brutal närmar sig det svåra ämnet skilsmässa kan det knappast finnas någon som längre tvivlar på detta faktum. 

Brutal är den första plattan du släpper på svenska, varför dröjde det så? 
– Jag har inte varit särskilt intresserad av att skriva på svenska helt enkelt. Har tyckt det har verkat svårt och har inte tyckt att det är så musikaliskt att sjunga med som språk. Men jag är på gränsen till sjukligt trogen alla idéer som dyker upp i mitt medvetande och så även denna gång. 

Du valde verkligen ett laddat ämne för att göra detta, och det blir tämligen utlämnande. Vad gjorde att du kände dig redo att vara så personlig? 
– Jag är inte mer personlig med denna skiva än tidigare men jag tror det uppfattas så här eftersom det blir direktare med svenskan. På ett sätt har jag varit mer försiktig med denna skiva än tidigare eftersom jag inte velat att någon ska må dåligt av den i framtiden. Försökt att fokusera mest på min egna del.

Jag är råkade nämna någon gång för dig att ett dina tidigare alster som jag håller allra högst är In genom mörkret som du gjorde tillsammans med den kortlivade duon Helvete (Per Nordmark och Jens Sjögren, red. anm). Det kändes då som att du inte var helt nöjd med den komplimangen. Övertolkar jag det eller vill du berätta varför? 
– Hehe, jag var inte missnöjd med komplimangen men på den låten är min röst under så stenhård regi att jag känner mig fullständigt bortkopplad från verket som ju inte är mitt alster utan Jens. Det blir kanske så när den som skrev den är just stjärnregissör! Då hade jag inte ännu lärt mig att jag inte vill att min röst och mitt uttryck är ett verktyg för andras vision utan försökte pleasa, och det kostar mig alldeles för mycket. Speciellt när mitt namn står med. Det är lite annorlunda att anonymt sjunga i bakgrunden. Det har tagit tid att hitta rätt och jag är nog inte ännu där helt och fullt. Kanske är det kopplat till hur mitt konstnärsskap bemöts också. Det är fortfarande människor som tror att jag bara sjunger och att min musik skrivs av andra, läs män. Eller att jag, som Andres Lokko skrev om mig och Klara Kellers med fleras medverkan på Håkans skiva Rampljus, är en del av ett "entourage av flickvänner och fruar".  Men vad vet jag! Jag kanske bara har nåt jag vill säga själv med mina egna ord och det har jag hållit på med nu i över tio år.

Som den multiinstrumentalist du är känns det som att musiken kommer enkelt för dig, rätta mig om jag har fel. Är det svårare med texten? 
– Hm, kanske, det var fruktansvärt svårt på svenska åtminstone. Jag tycker generellt att det går lite i vågor, beroende på vad jag skriver om. På förra skivan kom texten i ett flöde och jag tror det var därför jag ville prova språkbyte. Sådär håller jag på och sätter käppar i hjulet på mig själv i mina processer. Musiken kommer alltid först i alla fall! Och texten kräver ett annat slags arbete. Men text måste dit väldigt fort, jag kan inte göra en låt "nästan klar" och sen lägga sång och text sist. 

Bäst på uppförsbacke, sjunger du i en av singlarna Tuff. En parafras till att lyfta i motvind antar jag. Är det fortfarande uppförsbacke eller hjälpte plattan till att plana ut? 
– Det kommer nya uppförsbackar hela tiden. Så fort det planar ut lite så är det väl dags igen. Allt handlar om vilken approach en har tror jag? Men jag har rätt så bra attityd för det mesta!

En stor del av skivan är inspelad i hemmet om jag har förstått det rätt, hur skulle du säga att det har påverkat slutresultatet? 
– Alla mina skivor är delvis inspelade i hemmet. Men eftersom denna skiva kom till under en isärflyttning och jag inte heller var helt på det klara om jag skulle kunna bo kvar var det helt klart lite rörigare rent praktiskt. Men jag tror inte att det påverkade mer än vanligt. Det privata smyger sig alltid in i det professionella på nåt vis.

Är det ditt barn som sjunger också? 
– Nä! Mitt barn vägrade sjunga men pratar lite om klistermärken och avslutar hela låten Lös Tand. Det barnet som sjunger solo är fantastiska Bonnie Palén Ejstes, konstnären Jenny Palén och musikern Gustan Ejstes barn. Och Marcuskyrkans barnkör körar! 

Kommer hen att vara med även live, eller hur tänker du dig att skivan kommer att framföras live generellt? 
– Jag vet inte hur jag ska göra med live och denna skiva.

Du har säkert koll på detta men inom vinvärlden finns det en slags vandringspokal där man regelbundet väljer ut ett vinhus som får göra sitt absolut bästa vin – en Brutal. Kan du känna igen dig i detta? 
– Hahaha, att detta skulle vara mitt finaste vin? Jag försöker tänka att den senaste grejen jag gjorde är den bästa, men sen gör jag en till ännu bättre, och sen en till in i evigheten. Jag är aldrig klar och kan alltid bli bättre.

Har du lust att lista din bästa skilsmässokultur? Och du får inte säga Brutal. Tack.

Film 
Ett Päron till Farsa, men det måste dock sägas att min baby-daddy är helt klart bättre än så, vill inte förolämpa honom. Dock kan det ju vara ett bra allmänt varnande exempel? 

Tv-serie
Gift vid första ögonkastet

Musik 
Björk - Vulnicura (2015)

Litteratur 
Mian Lodalen och Matilda Tudor - Liten Handbok i konsten att bli Lesbisk (2014)

Tv-spel 
Lemmings: The Puzzle Adventure, (mobilspel)
När separationen precis var bestämd så låg jag paralyserad i min soffa och spelade detta spel i två månader tills jag hamnade som tvåa bäst i världen haha, då insåg jag att jag måste skärpa till mig.

Mode 
Sjukhussärk, raggsocka och pyjamasbralla i flanell.

Brutal släpps den 26 april.