Några få gator in från kajkanten på Eriksberg ligger kvarterskrogen Axet. Restaurangen ligger i bottenplan på det nybyggda huset Kronjuvelen, beläget där den gamla silon låg, tillhörande ”Juvelkvarnen”. Juvelkvarnen var en stor spannmålskvarn som malde sin sista säd under början på 2000-talet och därefter byggdes om till bostäder. Namnet på restaurangen flirtar således med platsens historia och av naturliga skäl har man även låtit öl stå i fokus. Redan från den stunden vi kliver över tröskeln in på Axet känner vi värmen och hjärtligheten från personalen. Precis så som det skall kännas på en kvarterskrog.
I ett samarbete med Pilsner Urquell har ”tankovna” med opastöriserad färsköl installerats och Axet blir därför lite av en hybrid mellan en ölhall och en kvarterskrog. Faten med öl fylls direkt i staden Plzeň, på fyra 500-literstankar. Som gäst kan du se när tanken öppnades genom att läsa på tavlan på väggen bakom baren. Pilsner Urquellen serveras enligt tradition på tre olika sätt; Hladinka, Šnyt och Mliko. Vår vänliga servitris förklarar skillnaden mellan ölens olika upphällningar och vi landar i en Hladinka. Ölen är självklart perfekt upphälld, smakar ljuvligt och serveras i en kall sejdel.
Maten är streetfood-inspirerad och passar sig naturligtvis bäst att ätas tillsammans med öl. Det finns visserligen en liten vinlista samt en ganska ambitiös cocktailmeny, men denna kväll väljer vi att hålla oss till pilsnern. Något salt och krispigt brukar passa som handen i handsken till första ölen varför vi väljer att inleda kvällen med en uppsättning av kroketter fyllda med prästost och karamelliserad lök, kantat av en klick pepparrotsmajonnäs och lite machésallad. Kroketterna är krispiga men tyvärr aningen söta. Den karamelliserade löken tar överhand och prästosten anas knappt. Vi hade önskat att det vore tvärt om. Pepparrotsmajonnäsen är god, med kunde varit än mer potent, för att ge den där härliga hettan. Råbiffen som vi testar därefter är desto bättre. Kockarna på Axet har absolut inte uppfunnit hjulet på något sätt, men det är en vällagad, god och smakrik modern råbiff som flirtar med en klassisk fransk tartar. Denna kväll serveras den tillsammans med en dijon- och svartpepparmajonnäs, kapris, picklade betor samt friterad jordärtskocka. Skockans nötighet passar perfekt med pepprigheten och betorna och kaprisen ger ett välkommet saltsyrligt bryt. Den sista förrätten vi testar är en friterad langos toppad med massvis med smörstekt svamp, en jordärtsskocksmajonnäs, syrad rödlök, persilja och västerbottensost. Anrättningen smakar bra, men blir lite väl fet. Det är svårt för löken och persiljan att balansera upp det friterade brödet, den smöriga svampen och majonnäsen. Dessutom är langosen inte så krispig som vi hoppats på. Varmrätterna håller genomgående hög kvalité, i jämförelse med vad du kan förvänta dig på en kvarterskrog i ett bostadsområde. Det är vällagat och råvarorna är bra. Favoriten blir ett fläsklägg med rotmos, fänkålssallad, örtgremolata och senap. Anrättningen smakar ljuvligt om än lite väl salt. Torskryggen med brynt smör, hasselnötter och potatisstomp är även den vällagad och smakar likt förväntat.
Likaså är den smashade burgaren med baconmarmelad, cheddar och chipotlemajonnäs god, även om den inte riktigt kan mäta sig med stans bästa burgarhak. Innan vi kastar in handduken ger vi oss också på Axets fish ’n chips. Fisken är perfekt inuti och knaprigt friterad på utsidan. Remouladen är trevlig och har en väl avvägd curryarom. Moset på gröna ärtor som gömmer sig under fisken är lite väl tilltaget och vi lämnar ganska mycket. Det blir för sött att äta i så stora mängder, trots att vi rekommenderas att toppa anrättningen med maltvinäger. Vi är så mätta efter att varmrätterna dukats av att vi inte kan förmå oss själva att beställa in någon dessert. Dessutom tog det lite för lång tid att få in maten, vilket gjorde att middagen redan var inne på sin tredje timma. Vi lämnar strax därefter Eriksberg och Axet både mätta och belåtna. Ölen är god, maten pubigt fet, men vällagad och service otroligt trevlig. Det blir lite smolk i glädjebägaren att maten tog såpass lång tid, men vi tänker att kvarterets boende kanske inte har en tid att passa. För som kvarterskrog betraktat håller Axet hög kvalitet, både på tallrik, i glas och när det kommer till omhändertagande och service. Det kanske inte är värt en resa för att ta sig hit, med hade vi bott i krokarna hade det garanterat varit ett stammishak för såväl oss som våra grannar.
