Manto

Efter att ha försökt att bara ramla in på Manto några veckor tidigare hade vi till denna dag bokat bord. När klockan slog kvart över sju stod vi utanför dörren till den växtbaserade restaurangen på Nobelvägen. Förutom att vara växtbaserad beskrivs Manto vara en restaurang som bjuder på ”asian fusion med en twist”, och det är så sant som det är sagt! Köket hämtar inspiration från Asiens alla hörn – Afghanistan, Kina, Korea, Indien och Japan. 

När vi väl kommer in i den familjeägda restaurangen är det inte ett lika stort pådrag som senast. Istället är stämningen rätt lugn. Vi blir placerade vid ett bord längst fönstret ut mot Nobelvägen. 

På menyn som läggs på det lilla bordet framför oss blir det tydligt vilken blandning de kör på. Kimchi står på samma rad som en afghanska sallad samtidigt som tandoorigrillad sojakyckling står på nästa. För oss är det dock andra rätter som lockar. På rekommendation av servitrisen beställer vi in tre små- och mellanrätter och en huvudrätt. En royal pakora, dumplings, spring bolani och, vad dom själva kallar, Delhi belly. 

När de tre små- och mellanrätterna placeras framför oss inser vi snabbt att mängden mat är lär bli lite för mycket. Det första som kommer ut är royal pakora, vilket är en friterad ostronskivling med ett crust av flingor på. Till det hela serveras en paprika- och tomatchutney samt en limeyoghurt. Innan vi fick rätten hade vi skämtat lite om cornflakesfisken som var poppis under 00-talets början och till vår förvåning var Mantos pakora relativt lik men framförallt mycket godare. 

Nästa rätt på tur är ångade dumplings. Hos Manto är de små knytena fyllda med sojafärs och toppade med daal, koriander, lök och chili. Som gissat var de en smakexplosion utan desslike! Men ett problem hade vi med dem - de var lite för stora och välfyllda för vår smak. Sist men inte minst av små- och mellanrätterna var bolani, med andra ord ett hembakat tunnbröd fyllt med potatis och purjolök. Det kanske inte låter så mycket för världen men tillsammans med dill creme fraiche och en syrlig tomatchutney på gröna tomtar blev den otrolig, och det är här Mantos främsta egenskap ligger. Om det är något de kan så är det att kombinera ihop rätterna med tillhörande såser. Visst, rätterna i sig var goda men tillsammans med de kalla såserna så blir de något helt annat. 

När små- och mellanrätterna är uppätna är lovorden många men när huvudrätten är uppäten låter det dessvärre inte det samma. Delhi belly, som består av en krämig linsgryta med syrliga plommon och koftabollar med en tomatsås som serveras med ris, raita, bröd och sallad, är lite för intetsägande. Trots att den består av flera olika små delar smakar nästan allt det samma. Det finns en syrlighet som letar sig in i allt, vilket gör det svårt att urskilja vad som är vad – Kanske har det att göra med att den lilla assietten som vi äter på aldrig blir utbytt? Men dessvärre sänker Delhi belly helhetsintrycket av den nytänkande restaurangen på Nobelvägen.