En hommage till rätten som väntar på sin upprättelse.
Enligt svensk krogmytologi var det Tore Wretman som som serverade den första svenska planksteken på Stallmästaregården i Stockholm på 60-talet. Sedan dess har den sjunkit i graderna och gått från kulinarisk paradrätt till att skeda kycklingvingar och nachos på sportsbarsmenyer. Till skillnad från husmanskosten har plankan inte hittat tillbaka till vita dukar eller ironisk hipster-lyx-sunk. Förrän nu?
Mister Plankstek är en omprofilering av turisthaket Made in Sweden på Folkungagatan på Södermalm. Planksteken var delen av det gamla konceptet som fungerade allra bäst, berättade krögaren Ugur Göker i en intervju med tidningen Mitt i. Det fungerade tydligen så bra att han löpte linan ut och skakade fram inte mindre än tolv olika skepnader av den klassiska rätten. En solig majdag slår vi oss nyfiket ner på uteserveringen för att provköra Stockholms (Sveriges?) enda renodlade plankstekshak.
Inredningen är helt klart kvarterskrogmässig. Två mer eller mindre äkta Fender-gitarrer hänger på väggen, det finns tv-skärmar modell större och i baren lyser en orange Jägermeister-logga upp ansiktet på en man med grått bockskägg. På menyn finns förutom tolv sorters plankstek – strömmingsplanka, köttbullplanka, falafelplanka och bratwurstplanka för att nämna de mest våghalsiga – även toast skagen med sikrom, schnitzel med bearnaisesås och kökets tips: iskender kebab. Efter lite överläggande enas vi om en halv snackbox med två sorters dipp till förrätt och en mellanplanka med biff till huvudrätt. Mellanplankorna härstammar inte från hipstertrenden "delningsbara" smårätter utan från att tjejer, enligt krögaren, inte vågar beställa plankstek på grund av att "det blir så mycket mat". Ett uttalande som gör det svårt att motstå impulsen att beställa samtliga stora plankor på menyn. Trots det enas vi om en mellan-biffplanka. Till den beställer vi en Guinness och en torr cider på flaska (not till krögare: det är jättekul när det finns en torr cider på tapp!).
Snacksboxen (lökringar, chili cheese och mozzarella sticks) får oss kanske inte att trilla av bänkarna i vårsolen, men å andra sidan – när är friterade saker inte tillfredsställande? Vi doppar våra lökringar i en salsa och en välbalanserad aioli. För 139 kronor hade vi dock gärna sett lite mer innehåll. Mellanplankan är också något snålt tilltagen för sina 199 kronor. Vi vet – allt är ju dyrt these days tänker ni – men köttbiten väger uppskattningsvis mindre än 100 gram och borde därmed vara billigare. Det här är trots allt ett ställe dit du går av ekonomiska skäl. Lion Bar serverar till exempel en normalstor plankstek parad med en stor stark för 134 kronor. Men smakmässigt är det här en riktigt bra plankstek! Alla klassiska komponenter är på plats och gör sitt jobb. De baconlindade haricots vertsen och grillade grönsakerna dansar med det rustika potatismoset, som har kvar sina små bitar för den rätta hemlagade känslan. Bearnaisen är god och ration mellan sås och inte-sås är fin. Köttet är respektfullt tillagat. Servicen? Varm och gemytlig. Vi skrapar upp det sista av moset från plankan, tömmer våra glas och tackar för en trevlig stund.
Mister Plankstek är kanske inte restaurangen som för planksteken tillbaka till finrummet – eller ens till den ironiska foajén. Men det är en trevlig hommage till rätten som fortfarande väntar på att sin kulinariska upprättelse. Kanske är det här en början?
