Fei

Lägst upp i Petter Stordalens senaste hotellkomplex, ute på Lindholmen, ligger restaurang Fei. En kinesisk tillflyktsort med utsikt över Göteborgs hamninlopp. Byggherren till fastigheten som restaurangen och hotellet ligger i är den kinesiska biltillverkaren Geely, mångårig ägare till Volvo. Med en ambition om att skapa en kinesisk restaurang i absoluta toppklass, öppnade ägarna upp plånboken på vid gavel och importerade både stora delar av inredningen, samt några enligt utsago, riktigt vassa kinesiska kockar.
Allting i restaurangen hämtar sin inspiration från landet i öst och syftet är att skapa en genuin, om än modern, restaurang som är kinesisk på riktigt. Inte en västifierad version av kinesisk mat med fusionsinslag.
Matsalen, längst upp i huset, är i mångt och mycket fullbelagd när vi ankommer. Väl där välkomnas och visas vi rappt till vårt runda bord, beläget just framför skyskrapans panoramafönster som skryter med en slående utsikt över glittrande hus och kanalvattnets harmoniska krusningar.

Köket erbjuder en á la carte samt en avsmakningsmeny som går under namnet ”Experience”. Vi känner oss naturligtvis nyfikna på att testa menyn och se vad dessa uttalade stjärnkockar från andra sidan jorden kan erbjuda. Fei stoltserar även med en ambitiös cocktailbar och som en del i den dryckesmeny som vi beställer tillåts vi också testa bartenderns kunskaper.

Den första drycken är en valfri cocktail och vi bestämmer oss därför för att testa två olika. Earth görs bland annat på rye whiskey, shaoxing vin och brynt smör. Olikt allt annat vi smakat, välbalanserad och mycket god. Water med rom, vattenmelon, kokos och lime är frisk och god, om än lite mindre innovativ i smakerna. Till drinkarna inkommer också lite snacks i form av chili-het gurka, små tärningar av rotfrukter i kimchi och rostade jordnötter.

I takt med snacksen serveras vi också fyra olika kinesiska spritsorter, Baijiu samt Shaoxing-risvin. Vi instrueras om hur de olika spritsorterna och vinet skall drickas till maten baserat på rättens hetta och smak. Lite lagom förvirrade lämnas vi sedan åt vårt öde att under resterande delen av middagen försöka parera de olika spritsorterna med maten. Middagen fortsätter sedan med tre små rätter. Vita jaderäkor, picklad rättika och vårrullar med tryffel och sötsur sås. Räkorna sticker helt klart ut med sin mjälla och eleganta karaktär ihop med den smakrika, lätt syrliga och komplexa såsen som ligger som en spegel i botten på tallriken. Mountain treasure soup inkommer härnäst. Soppan är en klar och varm buljong som hällts över en blandning av olika svampar. Det blir ett välkommet och mildrande inslag efter tidigare rätters ganska intensiva hetta.

Osmanthus tomatoes är skållade tomater som marinerats i en lag smaksatt med en syrénliknande blomma. Tomaterna är kalla och oerhört smakrika och med sin sötma balanserar tomaterna nästan på gränsen mellan en mellanrätt och en dessert. Kanske kvällens mest intressanta inslag. Innan varmrätterna kommer erbjuds vi att välja mellan en öl och en billig tysk riesling till varmrätt. Innovationen och kreativiteten på dryckespaketet tycks ha avtagit och lite pliktskyldigt tackar vi ja till det vita vinet. Det generella intrycket är att dryckespaketet städats undan lite väl snabbt och saknar den där sista lilla omtanken i detaljerna som lyfter helheten i upplevelsen.

Därefter serveras vi kvällens tre varmrätter. Wontons fyllda med lamm, är goda men inte bättre än på någon annan krog med liknande kök. Mala langouste är en friterad hummer överöst med chilifrukter och vitlök. På den svenska västkusten, där hummer är en del av folksjälen, blir rätten lite av ett helgerån då chilin och kryddorna dödar i princip all smak av det eleganta och delikata skaldjuret. Desto bättre blir det när vi får långkokt shortrib med seven pepper sauce. Köttet är mört, smakrikt och kryddningen är betydligt bättre balanserad.

En kopp med sött te bryggt på buddhafrukt blir dryckesmenyns sista droppar och serveras tillsammans med en glass smaksatt med soja som ackompanjeras av plommon, persika och sesamnougatine. En väldigt söt, men god och intressant avslutning på en middag som bjudit på såväl höga toppar, som aningen djupare dalar. När vi tar hissen ner från högsta våningen i den nybyggda hotellskrapan landar vi i slutsatsen att Fei som restaurang definitivt är ensam i sitt slag. Likt en kinesisk enklav har man slagit rot och intagit en plats mitt i den göteborgska gamla hamnmiljöns hjärta. Det är ibland mer intressant än gott, men definitivt värt ett besök.