Adam Lundgren: ”Jag har svårt att göra mig av med mattor”

På tv svindlar han till sig miljoner. I verkligheten köper han mattor. Frasse Levinsson möter Adam Lundgren.



Alla den senaste tidens intervjuer med Adam Lundgren börjar likadant. Utrymme som kunde använts till att introducera läsaren för skådespelarens brinnande passion för handvävda orientaliska mattor, till exempel, går åt till att rapportera att han är några minuter sen.

– Skriver de så? Det har varit så många intervjuer på sistone att jag inte orkat korrekturläsa. Jag är trött på att se citat från mig själv i flödet, säger Adam Lundgren.



De skriver inte så, visar det sig när jag dubbelkollar saken. Det var bara en känsla jag fick i stunden, när Adam Lundgren dök upp på Café Tärnans uteservering exakt på klockslaget vi avtalat. Men många intervjuer har det blivit under våren. Hade Adam läst dem hade han fått veta att han vill att alla svenska politiker ska ta svamp, tycker att svensk film måste bli bättre och överväger att rösta blankt i årets riksdagsval.
– Men den här måste jag nog läsa. Nöjesguiden känns halare.



Halare än Hem & hyra?

– Ja. Har inte vi träffats förresten?

Du kanske tänker på att vi provsatt sulkys tillsammans på Åbytravet 2024? Jag räknade inte med att du kom ihåg det. Du är blondare än jag minns dig. Är livet roligare för blondiner?

– Jag hade jävligt kul i helgen. Så det stämmer nog. Vi hade premiär för Golden Boys i onsdags. Sedan var det Valborg och klubben Natten på torsdagen. Och Trädgårdenpremiären i fredags, sedan Trädgården dag två på lördagen… Det var en fyradagasraket liksom.



Hur bakis var du i måndags?

– Jag mådde faktiskt mycket bättre än jag förtjänade. På ett sätt som inte borde vara möjligt! Det kanske är att jag lärt mig att dricka lite vatten då och då. Ligga i dragläge hela tiden, så att jag aldrig spinner iväg.



Samma medvetenhet om att en dag väntar också i morgon plågade inte hjärnorna bakom Trustorhärvan, som firade det dittills största ekobrottet i svensk historia med att blåsa dukarna av borden på en restaurang i Saint-Tropez med hjälp av helikopter, och bonga in 408 flaskor Cristal för att blidka de nedstänkta gästerna. I ett klassiskt avsnitt av P3 Dokumentär, som sändes 2006, återger Thomas Jisander själv händelsen:

– Det var nästan lynchstämning. Men vi klev ur glada i tåget, fem personer. Jag hade stjärngossemössa på mig och baddräkt med högklackade skor och en spegelklänning.





Adam Lundgren har velat spela Thomas Jisander sedan dess.

– Han är så otroligt färgstark, weird och konstig. Hade man spelat honom precis som han är hade ingen trott på det. 



Den drömmen blir det ingenting med. Adam Lundgren berättar att tio år av provfilmningar, möten och diskussioner om en filmatisering av Trustorhärvan fick honom att ge upp hoppet om att projektet någonsin skulle bli av. När det väl blev det fick Adam finna sig i att spela Thomas Jisanders kusin Joachim Posener, glasögonormen som varken ville flyga helikopter eller köpa hela Versacebutiken, inklusive kassapparaten, disken, hyllorna och andra lösören, till kvinnorna i Saint-Tropez. Nej, Posener var mer av en ligga lågt-figur och ensam i trion med att aldrig dömas i domstol.


Är det drömmen om ett gränslöst liv på Rivieran som är lockelsen med den här historien?

– Det är klart det kan vara kul att fantisera om det, den där absoluta extravagansen är ju nästan k-märkt. Men jag hade inte orkat eller ens velat leva så. 



Din helg tyder på motsatsen?

– Haha! Jag tror att man hade blivit äcklad om man hade bränt så mycket pengar bara på sig själv. Det finns någon story om att Jisander hade köpt eller hyrt någon Ferrari eller Lamborghini och backade in i en annan bil så att baklyktan gick sönder. Han orkade inte med det så han bara slängde nycklarna och gick därifrån. Det är ganska sjukt att bara traska en Ferrari.





Vad har du för egna erfarenheter av franska Rivieran?

– Jag har varit på Cannes filmfestival två gånger. Helvete vad dyrt det är där. En sallad nicoise för 250 kronor och en öl för 120 kronor.

Hur skulle du beskriva Golden Boys?

– Jag kom på en bra sägning: ”Fartfyllda vidrigheter till tonerna av E-Type och Blümchen”…



Då tycker jag att du ska använda den. Hur var det att spela Posener?
– Det var lite märkligt eftersom det nästan inte finns någon information om honom. Det är ju mest Jisander som varit ute och pratat. Men Posener har skrivit en bok som jag läste för att skapa mig en bild av hans syn på saker och ting. Serien är ju lite förhöjd, så jag vet inte hur rättvist jag porträtterar honom…

Det vet ju å andra sidan nästan ingen annan heller?

– Nej, precis. Jag tänker mig en rättshaverist som tror att hela världen är emot honom. Han vill bevisa sig själv, slå igenom och vara någon till varje pris.


Finns det något i honom du kan identifiera dig med?

– Ja. Ibland kan jag komma in i skov, tänka att det har gått dåligt för mig och undra vad jag gjort mot världen för att förtjäna det.


Ett klassiskt fall av prestationsbaserad självkänsla?

– Ganska mycket så. För några år sedan hade jag en riktig dipp. Jag förstår ju att jag inte kan låta mitt mående påverkas av hur det går på mitt jobb. Det är ohållbart. Men det är lättare sagt än gjort. Nu när det går bra är det klart att jag mår bra…



Njuter du av det?

– Jag tror att jag har blivit lite bättre på det. Eller nej fan, det kanske jag inte har? Jag vill i alla fall bli bättre på det. Det finns väl någon rädsla för att man ska ramla ner i ett bekvämlighetshål, ligga där och bara njuta utan att ta sig någonstans…


Ja, man vill ju inte vara glad i onödan…

– Jag vet. Det är så jävla dumt att man tänker så. Man ska njuta när det går, vara beredd på att det kan gå åt helvete och förstå att det inte är så farligt.

Det känns förresten som dagens kids är aktiemäklare allihop. Håller du på med sådant?

– Nej. Jag tänker ibland att jag borde försöka, att det inte borde vara så svårt att bli rik på aktier. Man behöver bara ge sig in i det och fatta hur det funkar. Problemet är bara att jag inte förstår ett skit av hur det fungerar. Någon gång vartannat år surfar jag in på något aktieforum och försöker läsa på. Men jag begriper inte, de pratar ju kinesiska.

Är du en spara eller slösa?

– Jag var mer spara förr. Nu är jag nog lite mer slösa. Det borde ju vara tvärtom egentligen. Eftersom jag är lite oroligt lagd är jag noga med att hålla koll på hur länge jag klarar mig om jag inte får fler roller. Innan jag fick Golden Boys var det två, tre månader. Sedan är det slut.



Sedan är det slut?

– Ja, sedan hade pengarna varit slut. Hur gör jag då? Jag hade velat ha något jobb jag kan ha mellan roller. Typ snickra i en ateljé någonstans. Men inte möbelsnickare, för det är beroende av att någon ska köpa grejerna. Det blir bara samma prestationsstress.



Hur länge klarar du dig nu?

– Jag vet faktiskt inte exakt. Jag är dålig på att räkna och glömmer alltid bort den här bolagsskatten som ska betalas in, så ibland tror jag att jag har mer pengar än jag har.



Men hur ser uträkningen ut? Hur mycket tycker du att du behöver för att klara dig en månad?

– Jag vill inte säga några summor. Men jag blir lugn om jag har så jag klarar mig ett år. För under ett år borde det dyka upp något.

Vad lägger du pengar på?

– Mat och inredning, just nu. Jag har lagt väldigt mycket pengar på mattor genom åren.

Vadå för mattor?
– Jag hade en period när jag bodde i Göteborg när jag köpte två-tre kelimmattor. Jag köpte loss en kelimmatta från Trustor-produktionen, men den är så stor att jag inte vet om jag någonsin kommer kunna använda den. Jag borde kanske sälja den, men jag har svårt att göra mig av med mattor.



Och lätt för att skaffa nya?
– Ja, och det är jävligt dyrt för en tygbit som ligger på golvet. 



Jag utgår från att du har plats för ett begränsat antal mattor också?

– Ja. En i vardagsrummet, en i sovrummet. That’s it! Nu har jag två, ändå ganska dyra mattor, som bara ligger i lådor. Det känns dumt mot både mattorna och andra mattägare. 

– Men det är faktiskt ett inredningstips. Många börjar med soffan. Jag tror att du ska nöja dig med att veta ungefär vilken soffmodell du ska ha. Sedan låter du mattan bestämma färg och storlek på soffan. Mattan ska vara det centrala, tror jag.

Det är ju något av en klassiker att rulla in lik i mattor.

– Det förstör ju mattorna!

Är det där skon klämmer?

– Ja, det blir blod och inälvor på mina kelimmattor!


Jag läste att du hade en period när du slutade dricka.

– Jag var nykter i tre månader. Tyvärr mår man ju väldigt bra av det. Det var lite tråkigt bara. Middagar var nästan jobbigast. Att stå på Spy bar och skrika någon i örat sitter ju i muskelminnet, det kan man göra ändå.



Du fyllde 40 i år. Har du förlikat dig med det?

– Ja, det gjorde jag när jag var 39. Någon sa att det är bättre att vara 40, fför då är man unga 40 istället för gamla 30.

Det finns många sätt att lura sig själv.

– Ja, verkligen. Och de som funkar är de bästa! Men ibland kan jag väl tänka på att jag snart har levt halva mitt liv, och att det går fortare och fortare.



Finns det något som stressar dig att du inte hunnit med?

– Skaffa barn och bilda familj…



Det kan man göra när man är 80.

– Jo, men man vill ju vara lite hyfsad och kunna spela lite fotboll eller innebandy. Jag vill också filma lite mer utomlands och resa lite mer.


Jag tyckte det var modigt av dig att ”komma ut” med din ADD. Jag har också det men brukar säga ADHD eftersom det känns mindre osexigt.
– Man kallar väl båda ADHD nu? Men det känns som att vi har det svårare än de med ADHD. Jag brukar säga att det är som ADHD utan superkraften. Det är en antikraft som drar en tillbaka ner i soffan. Jag har inte käkat medicin på flera år, min psykiatriker blev av med sin legitimation.



Varför?

– Han hade skrivit ut för mycket narkotikaklassad medicin.

Till dig?
– Nej. 



När fick du din diagnos?

– 2022 eller 2023.



Hur förändrade det ditt liv?

– Det var skönt att förstå att det är min hjärna som fungerar så och att jag inte är dum i huvudet. Sedan kom jag på att oavsett om det hade hetat att jag har diagnos eller inte fungerar min hjärna på ett sätt som jag inte har bestämt. Jag har inte valt att ha den hjärnan, hormonbalansen och kemiska uppsättningen i kroppen. Det är universum, eller vad som helst. Det hjälpte mig nog att bli snällare mot mig själv. Du då?



Jag minns att min terapeut sa: ”Du har förmodligen fått höra ganska många gånger i livet att du borde ansträngt dig mer. Det är viktigt att du vet att du inte kunde ha gjort det, en enda av de gångerna”. Då började jag lipa.

– Jag förstår det. 



Jag minns också att man skulle uppskatta hur ofta man glömmer saker man ska ha med sig. Jag sa att jag inte vet hur ofta genomsnittspersonen glömmer saker. Utredaren svarade att genomsnittspersonen nästan aldrig glömmer någonting. Det var en ögonöppnare.

– Jag har nästan blivit sämre på att betala räkningarna än jag var innan. Man får se upp så att man inte ursäktar allt med att man har en diagnos. Men jag hatar viktiga papper alltså. Jag får ingen ordning på dem, vet inte vad jag ska ha dem till. Och att packa väskor. Jag drömmer om att ha en väska som alltid är färdigpackad. Men den ska ju också packas upp när jag kommer hem, så det faller ju direkt. Däremot skulle jag vilja ha en dublettnecessär med exakt samma saker som i den jag har hemma, så jag slipper stå och välja vad som ska med.

Är du svår att leva med?

– Det är ju alla. Jag tror inte att jag är svårare än någon annan. Det är ju svårt att vara i en relation. Om du bor med någon reflekteras allt du gör tillbaka genom en annan persons syn på dina beteenden. Det kan ju bli obekvämt.

I sommar spelar du in HBO-serien First day on earth. Vad kan du berätta om den? 

– Det är Michaela Coel som har skrivit den. Hon producerar och spelar huvudrollen. Det är en författare och man kan säga att den handlar mycket om identitet och frigörelse. Jag spelar hennes pojkvän, som är dansk. Det är därför jag är blond.



Är det många som har sagt att du ser ut som Eminem?

– Ja, några ändå. Jag var på en karaokebar i Sundsvall och sjöng Don’t look back in anger. Efteråt kom jag på att jag borde kört Slim shady.



Frasse Levinsson har tidigare intervjuat bland andra Hanna Friberg, Yaeger, Felix Herngren, Amanda Romare och Carla Sehn, Daniela Rathana, Mauri Hermundsson, Hannah Widell och Amanda Schulman, Anis Don Demina, Liv Strömquist, Michaela Hamilton, Edvin Ryding och Felicia Maxime, Pete Doherty, Victor Leksell, Little Jinder, Alex Schulman, Bianca Meyer och Jonatan Unge, Benjamin Ingrosso för Nöjesguidens omslag.