Yaeger äger

Hon är pirat – men ingen kopia. Frasse Levinsson träffar Yaeger och diskuterar AI-musik, icks på killar och priserna alla tror att hon vunnit.

”Svensk popmusik har blivit så tråkig. Jag vill göra något som inte låter som allt annat”, sa alla svenska popartister i kör 2025, 2024, 2024, 2023… Nuförtiden används listpop som läkemedel mot sömnproblem i allt högre utsträckning. Den som har allvarliga svårigheter rekommenderas att lyssna på intervjuer med svenska popstjärnor. Själv har jag inga problem med att somna. Men det blir svårare och svårare att vakna. För att komma upp på morgnarna brukar jag gå ner till Sturebadet och utsätta min kropp för en ritual som påminner om bestraffningen Erik Pontis skolkamrater tillämpar i Ondskan, när Ponti käftat mot fjärdeårseleverna en gång för mycket. Bastu, isbad, bastu, isbad, bastu, isbad. Men frågan är om inte Yaeger piggar upp ännu mer. Medan konkurrenterna lagt sina 10 000 timmar på att fundera över hur de inte vill låta har Hanna Jäger, som hennes föräldrar envisas med att kalla henne, ägnat sina åt något så omodernt som att tänka på vad hon vill med sin musik. Och 2026 ska bli hennes år. I april släpps debutalbumet Piratebae. Därefter väntar karriärens hittills största spelning, på Slaktkyrkan i Stockholm. Förberedelserna sker i hennes alldeles egna rum i Sonys högkvarter på nionde våningen i Katarinahuset. ”Hannas källare”, står det på dörren.  

Hur har hästens år börjat? 
– Det har ju inte börjat än! Det börjar den 15 februari, det är fortfarande ormens år. Men jag vill hoppa upp på den där hästen nu. Jag är så jävla trött på att orma mig! Jag orkar inte att folk ska hålla på med det mer. Det är klart nu!

Hålla på med vad?
– Utveckling och resor. Det känns som att alla, inklusive jag, har hållit på så mycket med soul searching. Djupa, jobbiga saker. Känner du så?  

Gud, ja. Jag har gått i terapi i tre år och man kommer ju ändå ingen vart.
 – En liten bit kommer man ändå. Men nu är vi på väg mot hästen! Det ska galopperas! Acceptera och lev! Jag tror att det kommer komma en ha kul-trend. De senaste åren har varit väldigt "heroin". Alla har börjat röka, ingen är vegetarian längre: ”Fuck det! Vi kommer ändå att dö!”. Nu kommer det bli fett att vara glad igen. Alla bara: ”Varför ska vi göra det där?”. För att det är KUL! Fuck it, ingenting är cringe längre!

Jag hoppas att du har rätt. Hur kändes det förresten att Aftonbladet gav din outfit på P3 Guld ett plus? 
– Jag hörde det i går. Jag fick en fyra i Expressen. Vad skrev dem? 

Minns inte. Men det är irriterande att de alltid sätter någon som inte kan skilja på en kostym och en smoking på det där. Jag tycker att du var den enda som inte såg ut som att du skulle på maskerad.
 – Är det sant? Tack så jättemycket. Men det blir ofta så, att folk tänker ”nu ska jag gå på en röd matta”…  

Och så tar de i från tårna! Typ som när man ska på en dejt och får för sig att man ska göra något annorlunda med håret och så blir det helt fucked.
– Eller hur? Jag tycker att Daniela Rathana gör det väldigt bra. Man tror på henne. Hon ser inte ut som att hon ska på maskerad. Men när man tittar på andra kan man tänka ”Jag tror inte på det. Jag tror inte att du är den personen”.

Var köper du dina kläder?
– Det är väldigt olika. Det kan vara allt från en riktigt sketen second hand-butik i Köpenhamn till en jättefin designervintage i New York. Jag köper nästan ingenting nytt…  

Fast det är väl en ERL-hoodie du har på dig nu?
 – Det är det! Hur visste du det?

Jag har gjort mina 10 000 timmar på Dover Street Market. Och jag antar att den inte är vintage?
 – Jag köpte den inte i butik. Men den hade prislappen kvar.

Har du alltid haft excentrisk stil? 
– Nej. Jag gick på Engelska skolan i Täby och hade Ralph Lauren för att passa in. Sedan ville jag göra revolt. Jag var helt bipolär i det. Om jag skateade ville jag ha jättehöga knästrumpor från American Apparel och jättestor piké. Men jag hade aldrig kunnat bleka mina ögonbryn när jag var 13.  

Då låg ju smockan i luften bara man hade fel nyans på tröjan. 
– Smockan var så jävla närvarande! De gjorde memes om mig! Om jag inte såg ut som de andra tjejerna var jag lesbisk. ”Tjena, är Lebb-Hanna här i dag eller?”

När började din fashionrevolt?
– När jag insåg att man får ha på sig vad fan som helst. Jag tror jag började experimentera när jag var typ 24. Jag tror jag hade lekt fram det till att det bara blev så. Jag åkte till London i sex månader och upptäckte att knarkarna på gatan typ drippar.  

Och där har alla redan sett allt?
– Exakt. Du kommer inte chocka någon oavsett vad du har på dig.

Hur hamnade du där? 
– Jag bodde på Gärdet trots att jag var alldeles för ung för att bo på Gärdet. Jag hade typ panik. Så träffade jag någon tjej på en fest och sa att jag ville flytta till London. Hon svarade att jag kunde flytta in hos henne. Så jag gjorde det.  

Jag läste att du fick flera erbjudanden om skivkontrakt i den vevan, som du tackade nej till. Varför gjorde du det? 
– Gud. För att jag var kaxig, tror jag. Jag hade växt upp med att skivbolag är ”hell no”. Jag visste inte ens vem jag var själv. Skulle en vuxen säga till mig vem jag skulle vara? Det gick inte. Jag var på alla möten och läste alla kontrakt men jag förstod inte vad de kunde göra för mig som jag inte kunde göra själv. En budget för att filma grejer? Det gjorde jag själv med min kusin. ”Jag jobbar extra, så jag kan betala mina mastrar själv”.  

Vad jobbade du extra med egentligen? 
– Jag tog alla spelningar jag kunde. Fick 7 000 kronor för att spela på en lastpall här och där. Och så stod jag i butik.

Är dina föräldrar mångmiljonärer? 
– Nej. Mamma driver ett café på Bogesund, utanför Vaxholm. De har världens fucking godaste bullar. Woohooo! Folk åker liksom från Lidingö… 

Det lät som att du skulle säga Japan… 
– Hahaha. Åh, nej. Lidingö! Och pappa är grävmaskinist på Skarpö.  

Och folk åker från Japan för att se hans gropar? 
– Ja, precis. Folk dör för de där groparna! Nej, men han jobbade med reklam innan.  

Du har ju både blivit utsedd till Framtidens artist och Sveriges bäst klädda kvinna. Vilket blev du gladast för? 
– Vet du vad? Det här är så kul. Folk tror att jag har blivit Framtidens artist, vunnit Grammis…  

Vänta. Du har inte det? 
– Nej.  

Varför tror jag det? 
– Du är inte den första! Alla har glömt bort att det var Eah Jé som blev Framtidens artist. Jag var bara nominerad. Men jag gillar att folk har den bilden.  

I år släpper du i alla fall ditt debutalbum Piratebae…
 – Kan du förstå det?  

Ja. 
– Det ska bli så sjukt nice. Det känns stort. Jag är verkligen taggad på att marknadsföra det…  

Det var det osexigaste jag hört. 
– Jag vet. Men det är en så stor del av mitt jobb. Har du sett den där intervjun med Tyler the Creator…  

Nej.
 – Han pratar om när folk släpper sin musik och blir så ledsna över att ingen hör den. Men de har inte gett sig fan på att folk ska få höra den. Det kan man ju när man känner att man har gjort något av värde. Då kan man sitta där och bara ”Lyssna på det här! Du kommer fucka med det!”.  

Beskriv skivan. 
– Det är verkligen ett album. Allt från laidback groove till eufori och större än en själv-känsla. En kombination av den mer chill delen av mig och den som verkligen vill kuka ur.   

Både ormen och hästen? 
– Exakt! Det finns en låt om alla vidriga tonårsfester man var på, osäkerhetsbubblan när jag gick på Engelska skolan och killarna var så vidriga. De gick i åttan, drog ladd från sina telefoner och bara: ”Bruuudaaaar!!!!!!”. De var verkligen ”boy sharks”, som jag sjunger på låten. De kände doften av blod i korridorerna. 
– Hela estetiken är väldigt nostalgisk kring Piratebay-eran, det är där namnet kommer ifrån… 

Jag anade det. 
– Den är väldigt inspirerad av det jag inspirerades av då. The Hives, The Shins, The Sounds… alla ”The”. Att ladda ner musik var det som gjorde att jag verkligen blev kär i musik, som var min och som jag bestämde över, på min Ipod.  

Du funderade aldrig på att köra seglarstil? 
– Det kanske blir det också. Seglarskor är inte helt fel. Fast jag skulle nog mer vilja ha loafers. Jag var väldigt inne på att köpa ett par lila loafers i somras. Varför gjorde jag inte det?  

Du får vänta tills du hittar ett par lila loafers på second hand. 
– Haha, ja! Jag kan ju inte köpa ett par nya lila loafers, driver du? Det är det som är grejen med second hand. Man kan hitta så dumma grejer.   

Vad är det dummaste du har köpt?
 – Oj, men gud. Det går nästan inte att svara på. Jag kommer att tänka på saker, men jag tycker ju de är snygga. En gul hatt med palmer och ett litet hus från Prada…  

Det låter inte så dumt. 
– Din tröja är inte så dum. Man tycker ju inte det om man köper den.  

Fast jag funderade ändå på om den var för dum när jag köpte den. Jag tänkte att de här stora stickade weed-bladen skulle kunna leda till problem i säkerhetskontrollen på flygplatser. Men så kom jag på att jag kan ha på mig något annat när jag flyger. 
– Smart!  

Kan du berätta någon fun fact om pirater?
 – Inte riktigt. 

 Då skiter vi i det. Vad skulle du ta med dig till en öde ö? 
– Hur många saker får jag ta med mig? En?

Välj du. Det är du som ska vara på en öde ö. 
– Får jag ta med mig en person? 

 Ja. 
– Då skulle jag ta med mig en person. Och lotion! Det där har jag faktiskt tänkt på. Hur klarar man sig om man har jättetorr hud och måste smörja sig hela tiden? Då dör man ju av det. Man är körd! Hejdå!  

Du spelade i Paris i höstas. Hur var det? 
– Det var jättekul. Det var i en svettig källare och jag var sjukt närvarande. Jag älskar Paris. Folk sitter och dricker vin mitt på dagen när de jobbar. Och så har de bra klubbar, eller de har i alla fall klubbar…  

Du passar på att skicka en känga till Stockholms nattliv? 
– Nej, jag har sådan jävla respekt för folk som jobbar med det. Praise Spice! De som styr Trädgården, Spice och Under bron är stadens hjältar!  

De jobbar i motvind. Stockholms stad blir ju nervösa bara det hörs lite musik på en balkong. 
– Jag är så lack på att man långsamt försöker döda kulturlivet…  

Och politikerna bara sitter på sina feta arslen och gör ingenting… 
– Typ. Jag förstår inte att de tar bort all finansiering. Hur ser den uträkningen ut? Hur ska alla konstnärer, musiker och band ha någonstans att vara? Det är ju att ha ett fungerande samhälle! Det är därför jag är så glad för alla som startar nya klubbar. I morgon öppnar till exempel en ny queerklubb på Café Operas bakficka. Men alla kan väl hålla med om att Stockholm inte är staden där vi festar bäst? Man måste åka utomlands.  

Har du någon uppfattning om hur mycket buzz det är kring din musik utomlands? 
– Ja, det finns ju statistik. Jag spelade mycket i Tyskland 2025. Lyssningarna gick upp i Polen häromdagen… Norge, Finland, Danmark, USA, Storbritannien…   

Hur känner du inför att Sveriges mest populära låt just nu är AI-genererad? 
– Det där är så konstigt. Jag fattar typ inte att det är tillåtet. Det kommer gå åt helvete. En AI-artist har precis signat en skitstor deal i USA. Det är en massa män som har skapat en svart r&b-ai-tjej. Kehalni gick ut och pratade om det, ni kan inte skapa en svart ai-kvinna som gör r&b. Det är bara fel. De tar redan streams från andra artister. Jag tror det kommer bli ännu viktigare att musik är på riktigt, äkta. Och att livescenen kommer bli större. Just nu är den ju död. Artister kan inte turnera.  

Ja, man kan ju faktiskt tänka sig att statusen för människogjord musik kommer öka när AI-musik blir vanligare.
 – Precis! Det går att ta på. Man behöver ju redan fundera på vad som är på riktigt i den världen vi lever i nu. När jag sitter vid datorn känner jag verkligen att jag är i datorn. Det är en parallell värld, en annan verklighet.  

Men om vi nu har uppfunnit en verklighet som är bättre än den verkliga verkligheten… Ska vi inte bara vara i den? 
– Nja. Eskapism är viktigt när världen känns så mörk och läskig. Det är därför alla älskar 2016. Allt kändes kul, selfien var relevant… Det var så nice. För mig känns det nödvändigt att kunna försvinna in i ett tv-spel och stänga av. Men det är mörkt om AI uppfinner en bättre värld..  

Men den är ju bättre?
 – Really? Vem äger den världen? Något techbolag typ? Och vi har ingenting att säga till om. Vi är ägda. Det är för mörkt.  

Vad använder du ChatGPT till?
 – Inte som psykolog! Jag brukar bara fråga hur saker fungerar och hur folk brukar tänka. Häromdagen frågade jag vilket som är det vanligaste sättet att uppleva minnen. 95 procent ser bilder i varierande utsträckning. Men runt 5 procent har afantasi, enligt ChatGPT.  

Jag är en av dem. 
– Va? Berätta allt! Jag är så intresserad av det här.  

För några år sedan förstod jag att människor får upp en bild av en fotorealistisk banan när de tänker på en banan. Jag kan helt enkelt inte föreställa mig bilder på det viset. 
– Vad sjukt! Så efter den här intervjun kommer du inte få upp en bild av vart jag sitter och hur den här mattan ser ut?  

Nix.
 – Jag är raka motsatsen. Min stylist är likadan som jag. Hon berättade att när hon tänker på hur hon ska styla mig ser hon mig och alla mina kläder framför sig. Så kan hon swipea mellan alla plagg i huvudet. Så är det för mig också.  

Har du en inre monolog? 
– Konstant. Har du?  Ja.

Men det finns tydligen människor som inte hör någonting. Det tycker jag är sjukt. Vad är det som pågår då? 
– Eller hur! Är det bara tyst? Det är så intressant att vi upplever verkligheten olika hela tiden.  

Vad har du för icks på killar? 
– Jadu.. Det är väl lite som det vi pratade om med kläderna, att man märker när någon klär ut sig. Om man inte upplever att man pratar med den personen som man pratar med. Det får jag ick på.  

Icke-autentiska killar?
 – Ja. Du kan vara datornörd, så länge jag känner att du är datornörd och inte låtsas vara datornörd.  

Bianca Ingrosso har sagt något liknande. Typ ”Jag har jättesvårt för människor som inte bara är den de är i dag”. Det är samplat i en C Gambino-låt. 
– Bra Bianca! I feel you. 100 procent! Det är samma grej med killar som ska vara coola. Du hade kunnat vara snäll, men istället är du cool och dryg. Kroppspråket, kläderna… Man ser igenom försöket att vara någon så snabbt.  

Den 23 april gör du din största egna konsert någonsin. Hur känns det? 
– Jag ska fan sälja ut den! Jag har aldrig sålt biljetter innan, bara spelat på festivaler eller supportat andra artister. Det är fett läskigt. Kommer någon köpa?  

Sitter du inne och uppdaterar biljettförsäljningen varje dag?
 – Nej. Men jag får väldigt positiva uppdateringar. Det känns så fett att folk köper biljetter med riktiga pengar för att komma och se någonting. Jag är så redo.  

Vad kan de förvänta sig? 
– Mitt allt! Jag har skitmycket energi på scen, jag kommer inte kunna sluta le. Jag kan inte gömma hur glad jag är på scen. Det finns så många bilder på när jag sjunger någon sorgsen breakuplåt och ler från öra till öra…   

Tur att det inte syns vilken låt du sjunger på bilderna. 
– Det hade sett dumt ut, men det är för att jag är glad. Jag älskar det jag gör, jag älskar att träffa människor och jag älskar att stå på scen. Jag ska fan våga vara glad 2026!