Amerikanska Mackenzie Scott släppte sitt första album som Torres när hon var bara strax över tjugo. Nu kommer hennes tredje skiva och hon har redan mognat rejält, i både röst och uttryck. Hennes sång är djupare och mer kraftfull, melodierna är mörkare och har drag av det kaxigt altrockiga hos St Vincent och det teatrala hos Perfume Genius. Ändå fastnar jag inte. Kanske är det Nashville-soundet som spökar, eller det oinsmickrande sätt hon hanterar sin röst i flera av låtarna, på ett Björk-inspirerat men mer basigt vis. Som för att testa dess gränser snarare än i ett estetiskt syfte. Det blir mest skränigt och skräpigt och inte på det charmiga viset.
Skivbolag:
Artist:
