Madi Diaz slog igenom med sitt soloprojekt efter senaste albumet History of a Feeling. Hon har sedan dess hunnit turnera med Waxahatchee, Angel Olsen och Harry Styles. Innan dess har hon samarbetat med artister som Kesha och Big Little Town.
Nu släpper Diaz albumet Weird Faith, som på många sätt känns personligt och sårbart, vilket ger en nästan hemmasnickrad känsla. Dock medför den hemmasnickrade känslan också en enkel och billig ljudbild. Produktionerna lyfter inte upp låtarna och jag känner att det egentligen hade varit bättre att hålla alla helt akustiska.
Det första spåret, Same Risk, ger en oavsiktlig känsla av “Hannah Montana The Movie” - en känsla som man ju gillar - men som kanske inte känns helt rätt i det här sammanhanget. Texterna på detta spår och flera andra är för min smak lite väl klyschigt och bokstavliga. Jag uppskattar detaljerade texter, men här känns det lite för rakt på sak.
Även om verserna oftast är starka, tappar jag intresset så fort refrängerna kommer. Almost Everything är ett exempel där verserna är imponerande, men refrängen och produktionen känns ointressant.
Albumet är ganska platt och låtarna skiljer sig inte så mycket från varandra. Kanske ska Madi Diaz hålla sig till det akustiska, där bara hennes röst och gitarren får skina.
