”Dreamers change the world”. ”Art is the weapon”. Det är två tidigare sanningar signerade El Perro del Mar – och två starka sådana. För drömmare och kreatörer är väl tveklöst en stor anledning till att konst ens finns. Och El Perro del Mar är sannerligen en av dem som bidrar.
På nya Big anonymous utforskar Sarah Assbring, personen bakom El Perro del Mar, det egna inre mörkret efter att ha förlorat flera närstående. Albumet, som från början var ett performanceverk på Dramaten, blev ett resultat av sorgearbetet efter förlusterna.
Hon omfamnar livet, döden och sorgens olika former. Ljudlandskapet är utforskande, ambient och atmosfäriskt. Det är rått, kargt och metalliskt. El Perro del Mar sitter på en nerv som ständigt finns närvarande i hennes uttryck, både i musik och text. Och hon landar i en fin balansgång mellan det sorgliga och hoppfulla, alltid sökande efter det som känns mest.
Albumet, som är skapat med en minimal setup, varvar både små och stora ljudvärldar för att ”ljudsätta ett slags limbotillstånd, en tidlös, ibland karg, ibland väldigt intensiv upplevelse”, som hon själv uttrycker det. Till sin hjälp har hon bland annat haft producenten Jacob Haage som verkar ha förstått hennes vision till fullo.
I det som El Perro del Mar skapar finns en djup innebörd och innerlighet. One more time är en enda lång, vacker vädjan och Suburban dreams är en poetisk, svävande hymn med mäktiga syntar ovanpå ett upprepande trumbeat. Det hoppfulla instrumentala spåret The truth the dead know känns som en mjuk snabbvisit till Nangijala och i nästa spår, Between you and me nothing, är hon tillbaka i mörkret och träffar rakt där det känns.
Sammantaget är Big anonymous ett album för den tänkande lyssnaren, den som behöver gå in på djupet och reflektera. El Perro del Mar har ett unikt uttryck och lyckas väl med att förmedla sitt mörker på ett trösterikt, vackert sätt.
