Oscar & den Lille

Foto: Thomas Wal.

Det skulle alltså krävas en matresa till Danmark för att känna sig hemma i Sverige – för så är det, trots att maten är dansk smakar det verkligen genuint svenskt när vi går på Oscar & den Lille.

Känslan i den ombonade lokalen är lite som att man smitit från alla umbäranden. De har till och med Anders And på dass. Vi känner oss som två herrar på tjugotalet som tar sig ett smörrebröd eller två tillsammans med en nubbe samtidigt som vi vet att sambon är förbannad hemma med brödkaveln i högsta hugg.

 

Det är hyfsat med folk i den charmiga lokalen och vi blir placerade vid fönstret. Efter en titt på menyn och rekommendation från servitören bestämmer vi att satsa på smörrebröden och strunta i huvudrätterna. Vi kommer bli mätta ändå. De fyra mackorna tar vi med varsin brännvinsbricka. Servitören fyller åtta små encentilitersglas åt oss.

När mackorna kommer delar vi. Det blir lite kladdigt och stökigt, samtidigt som mini-nubbarna värmer gott i kistan. Fast den läskiga spriten Dr. Nielsen kan danskarna behålla själva. Den smakar tonår och Jägermeister på ett dåligt sätt. När det gäller mackorna (olika sorters sill, stekt pannbiff, rostbiff, räka) är sticker sillasmörrebrödet framför de andra ut med sin hederliga men underbara smak. Kall potatis, inlagd fisk, sursött bröd. Ljuvligt. Vi skrattar och skålar. När det gäller köttvarianterna är vi dock inte lika tagna. Räkmackan är, förstås, en räkmacka. Vi drabbas av tapassjukan. Får inte riktigt nog i mättnad så vi beställer tre smörrebröd till. Nu får vi kämpa. Den sista stekta pannbiffen pressas ned med tvång snarare än vilja.

 

Det hade verkligen räckt att dela på fem mackor. Med sju blev ett sällskap på två helt sanslöst mätta, men nöjda.