Carl Reinholdtzon Belfrage hyllar sitt absoluta favoritgalleri. Och det ligger inte i New York, Antwerpen eller Rio de Janeiro. Nej, det ligger i Lund.
Loyal Gallery är ett galleri som tjänar som ett eget mikrokosmos och har blivit en knutpunkt för internationell och inhemsk samtida konst. Som konstens diplomater bryter galleriet mark och gränser för den genren från sin ambassad i en gammal arkitektritad kyrka i Lund. Martin Lilja and Amy Giunta är personerna bakom den sexigaste konstinstitutionen just nu. Och jag träffade dem för att ställa exakt sex frågor.
Hur är konstscenen i Sverige idag? Trög, anal eller alldeles, alldeles underbar?
– Haha. Kanske lite av allt samtidigt? Sverige har väldigt många intelligenta och visuellt känsliga människor, men ibland finns också en viss försiktighet och rädsla för passion eller risk. Det kan bli lite väl konsensusdrivet och försiktigt ibland. Samtidigt finns det fantastiska konstnärer och väldigt engagerade människor som arbetar hårt med små resurser. Det som kanske saknas mest är fler riktigt starka samlarmiljöer och ett lite mer självklart stöd för att bygga långsiktiga internationella plattformar från Sverige.
Hur skulle ni beskriva Loyals filosofi? Vad är tanken bakom?
– Vi har alltid byggt Loyal kring konstnärer. Det handlar om att följa ett konstnärskap över tid och skapa rätt sammanhang för att det ska kunna upplevas på bästa sättet. Ibland handlar det om att behöva varandra. Vi är väldigt intresserade av intensitet och närvaro i måleri och bildvärldar, men också av hur konst kan förändra ett rum och ett tempo. Kommunicera ett annat sätt att se. Vi försöker bygga något med en egen rytm och identitet där konstnärerna får utrymme att göra sina starkaste projekt.
Är er kamp att få människor att stanna till och njuta av bilder att likna vid papperstidningarnas kamp att få läsare att stanna till och läsa? Alltså kampen mot sociala mediers snuttifiering.
– Ja, såklart går allting snabbare idag och det finns en risk att bilder bara flimrar förbi utan att riktigt landa. Men samtidigt har sociala medier varit otroligt viktigt för att skapa internationella sammanhang och kommunicera med människor ännu längre ifrån de städer där man befinner sig i just då. Många av våra närmaste relationer med konstnärer och samlare började faktiskt digitalt. Du hittar likasinnade och skapar ett sammanhang. Vi tror att sociala medier är bäst som en dörr in till något som sedan måste upplevas på riktigt. Det som inte går att ersätta är den fysiska upplevelsen av konst. Skala, materialitet, ljus, rytm och energi i rummet. Det går inte riktigt att förstå genom en digital bild på en liten skärm.
Vilken utställning är ni mest nöjda över att ha rott hem?
– Det är svårt att välja en enskild utställning, men våra projekt på El Royale i Los Angeles känns väldigt speciella för oss. Det är en helt fantastisk historisk byggnad från 1920-talet med en väldigt speciell energi och atmosfär, och vi började göra utställningar där i samband med Frieze Los Angeles. På något sätt blev det ett väldigt naturligt möte mellan den värld vi byggt kring Loyal och Los Angeles som stad med den artist-community vi arbetat med och lärt känna genom åren. Egentligen har vi återvänt till Los Angeles sedan galleriets början, så att få samla många av de människorna i samma rum känns väldigt speciellt för oss. Nästan som någon form av homecoming. Det känns också fint att kunna skapa något som rör sig mellan Lund, Stockholm och Los Angeles, vilket faktiskt stärker vår identitet snarare än tvärtom. Varje plats tillför något nytt till hur konsten upplevs.
Hur är energin i Lund? Hur kom det sig att ni öppnade här?
– Det började egentligen ganska intuitivt. Vi hade varit nästan tjugo år i Stockholm och kände för något annat igen. När vi hittade kapellet i Lund föll många saker på plats. Vi har faktiskt planer på att öppna i en annan europeisk konststad framöver, men just nu lägger vi all energi på Lund. Energimässigt finns det något väldigt fint med Lund. Det är internationellt genom universitetet och har en väldigt levande publik även om det är en ganska liten stad. Och Lund är väldigt vackert. Som tur är drog man aldrig motorväg genom stadskärnan på 60-talet, eller rev stora delar av den äldre bebyggelsen som man gjorde i många andra svenska städer. Lund har därför fått behålla en ovanligt sammanhållen och mänsklig skala, vilket verkligen påverkar hur man känner sig i staden.
Vilken är den mest intressanta svenska konstnären just nu?
– Det finns många bra, men vi tycker att Jim Thorell gör något väldigt eget just nu. Hans måleri känns både djupt personligt och helt kompromisslöst. Vi är också väldigt glada över att se hur yngre svenska konstnärer börjar röra sig mer fritt internationellt utan att känna samma behov av att passa in i ett specifikt svenskt sammanhang. Vi ska ha vernissage med Jim Thorell precis innan midsommar. Så kom och förfira med oss! 18 juni blir det vernissage. Dagen innan midsommarafton alltså!
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 05, 2025.
