Far i hatten

Foto: Christian Andersson

Det går inte att förneka att Far i hatten har ett angenämt problem. På rekordtid efter att de sju nya ägarna tog över den anrika lokalen är den till bristningsgränsen fylld med humlekonnässörer och onsdags-afterworkare. Frågan är hur maten står sig mitt bland publikanstormningen?
Vi blir visade till ett bord i gången till vänster om scenen, strax bredvid resten av Far i hattens öldrickare och quizzare.
Förrätterna är fat med lite picklat, västerbottenost, tryffelsalami, en pastej och ännu mer kallskuret. Enkelt men likväl bra. Det vegetariska fatet (110 kronor) har lätt picklade palsternackor och morötter som smakar som om de snabbt har varit nere och vänt i 1-2-3-lagen. Bra tuggmotstånd och en härlig syra som väntat. Överlag gott men inget överraskande.
Sommarens storsäljare Tarte flambée – små franska pizzor toppade med crème fraiche och senap – går att få i tre olika varianter: oliv och ramslök (79 kronor), lax (125 kronor), och sidfläsk (115 kronor). Bäst är den vegetariska som fungerar som en fin och fräsch kontrast mot de lite tyngre smakerna.
Dryckesutbudet är utmärkt med ett stort antal öler från europeiska mikrobryggerier och en gedigen vinlista som till största delen består av naturliga viner.
Någonstans innan huvudrätten inser vi att vi är de enda matgästerna, vilket också märks på servicen. Serveringspersonalen tvingas släcka törstbränder på löpande band runt om på uteserveringen och vi får vänta en stund innan vi får vår varmrätt. Dock är det svårt att vara besviken på köket när en hängmörad skånsk biff (225 kronor) samt en vårrulle med akkawiost (175 kronor) landar på bordet.
Biffen är utmärkt och kompletteras fint med smörstekt potatis, krispig sparris, nässlor och brynt smör. En komplett rätt som serverad på ett mormorsfat som smakar som i ett föräldrahem (om dina föräldrar har mångårig erfarenhet i ett svenskt restaurangkök). Vårrullen med tillhörande kål och matvete är även den fantastisk i sin enkelhet. Balansen mellan sälta och syran är anmärkningsvärd och krämigheten gör den till en av de bättre vegetariska vi har ätit i Malmö på länge.
För att få en dessert tvingas vi ta lite egna initiativ, nämligen gå in i stugan och fråga om nya menyer. Det finns två desserter att välja på: en creme brûlée med smak av absint (85 kronor) och en tallrik jordgubbar med mynta, mjölkskum och kaksmulor (80 kronor). Bäst är creme brûléen som inte alls känns effektsökande, som vi befarat, med den tillhörande äpplesorbeten.
Far i hatten har öppnat upp med stora ambitioner. Ett storsatsande kök och kylar fyllda med fantastisk dryck. Allt finns där egentligen, nu behövs bara lite omstruktureringar, kanske en ren matsalsdel och en större personalstyrka, innan ölhänget fullt utvecklas till en fantastisk restaurang.