Danskarna skrattar åt Blossas krystade smaker. Deras jul smakar likadant hver gang. Hanna Lublin Niklasson firar sin första J-dag.
4 november, 20:58, Zeppelin bar, Vesterbro.
Det är fortfarande en minut till det första snöfallet, men hela staden andas i i takt i spänd förväntan. Rockbaren en brant trappa upp är ovanligt trång, och vi är många som kommit för att svettas ihop. Träpanelen på väggarna har prytts med julpynt, personalen har iklätts blå tomteluvor och såväl utanför som inuti lokalen syns skyltar och lappar som proklamerar snögaranti inne på baren. Plötsligt går en susning genom den överfulla lokalen och musiken byts ut mot en burkig inspelning av Jingle bells. Hela baren börjar högljutt räkna ner från 10. Tre... to… tt… Snön har fallit. Det är jul. Vi trängs i kön för att komma fram till baren där vi får en flaska julöl. "Kun én per person" skriker personalen när hela baren girigt sträcker fram sina händer, som ormar slingrande från en och samma kropp.
Det är Tuborg som lyckats med ett av de mest anmärkningsvärda reklamstuntsen i nordisk historia, när de 1990 introducerade högtiden J-dag som dagen då deras julöl börjar säljas på barer. 20:59 den första fredagen i november kommer den, snöstormen. Ska man försöka göra en vanlig julöl till ett helt lands beaujolais nouveau är naturligtvis Danmark rätt land att göra det i, men det är anmärkningsvärt att man lyckats göra ett reklamjippo till en nationell högtid utan att ens bemöda hitta på en ny smak varje år. Det är bara samma gamla julebryg. Det känns med ens futtigt att Blossa slår knut på sig själv för att lansera en ny smak varje år. Ras el hanout, peach melba, allmoge africana. Smakerna blir konstigare och konstigare utan att någon bryr sig särskilt mycket. Över sundet räcker det med att bjuda på en öl för att det ska bli folkfest.
Långt innan jag för första gången får uppleva J-dagen har jag hört det berättas om den galna stämningen när snön faller. De ger bort gratis öl! Det är folkfest! Hela staden förvandlas! Sanningen är att det är väldigt likt en vanlig fredagkväll i Köpenhamn, med skillnaden att man dricker julöl istället för den betydligt godare grön Tuborg. Sagorna om J-dagen lever kvar, och dagen efter intalar man sig själv att man helt enkelt råkade hamna på fel bar eller att man hade känt det mer om man lyckats lägga vantarna på en tomteluva. Kanske hade jag kunnat göra något annorlunda. Kanske var det mina förväntningar som var för höga.
Utanför baren kommer en äldre man från Island förbi och avbryter vårt samtal med försiktig röst.
– Ursäkta, skulle inte snön falla här?
Han verkar mer fundersam än besviken när vi förklarar att snön både hunnit falla och töa bort på de få minuter som passerat sedan 20:59. Han förklarar att J-dagen är en stor högtid på Island. Där står de och delar ut öl på gatorna. Som det en gång varit här. Som man hört att det fortfarande är. Snopen men tillsynes oberörd över att bo i en dansk vasallstat får han besviken fortsätta promenera vidare ner för Vesterbrogade. Och trots den initiala känslan av is this it promenerar också vi så småningom gatan ner, fast beslutna om att välja glädjen.
Vi lyckas med konststycket att bli utkastade från Ölstugan Tullen som flyttat in på Vesterbros torv som en oförklarlig liten ambassad för sossesverige. Den trista svenska mentaliteten sitter djupt rotad, och vi blir ombedda att gå för att vi satt oss på deras uteservering med öl från en annan bar. Vi muttrar några svordomar, tyst så att de inte hör oss, och går vidare i Köpenhamnsnatten. Att ölen kostar 60 danska kroner gör inget, det är ju J-dagen.
Cigaretterna smakar lika gott på Spunk bar som vanligt, men vi dricker julebryg till dem. Det är ju J-dagen. Att vakna morgonen efter och nästan behöva kräkas för att man somnat i sin inrökta t-shirt gör ingenting. Det var ju ändå J-dagen.
När jag är någon vecka senare tar en öl med en vän i Stockholm berättar jag om den galna stämningen när snön faller. De ger bort gratis öl! Det är folkfest! Hela staden förvandlas! När vi beställt upplyser servitören oss om att vi inte får ta med glasen över trottoaren, utan att vi får gå och sätta oss så att han kan komma ut med ölen. Ännu har ingen snö fallit.
