Sveriges och svenskarnas relation till sprit har under hundratals år varit en kärleksaffär som kantats av ideologi, ekonomi, entreprenörer och sist men inte minst vanligt folks vilja att njuta ett par glas i goda vänners lag.
Det är lätt att tro att det monopol på försäljning av vin och sprit som vi har i Sverige idag är ett modernt projekt som hör 1900-talet till. Men så är inte fallet och enligt Steffo Törnquist, i Sprit - Boken om en destillerad värld, behöver vi gå hela vägen tillbaka till slutet av 1400-talet, då Sten Sture d.ä förbjöd att ”brenne eller selje nakot brenthwyn her i Stadhin”. Därefter har förbud av denna typ kommit och gått genom århundradena, inte sällan kopplat till en statskassa i behov av finansiell förstärkning men så klart även kopplat till folkhälsan.
Mot slutet av 1700-talet förbjöd Gustav III all husbehovsbränning och införde vad han kallade Kronobrännerier som stod för all produktion av sprit i Sverige. Dessutom förbjöds all import av utländskt brännvin, allt i syfte att förbättra vårt lands ekonomi. Satsningen var ett stort ekonomiskt misslyckande och svenskens drickande ökade dessutom. Så småningom fick svensken tillbaka rätten till husbehovsbränning. Kring 1820 stängdes de sista statliga brännerierna som instiftades av Gustav III.
Det skulle dock inte ta många år innan produktionen av brännvin i Sverige åter kontrollerades av staten. Efter en kraftig ökning av brännvinskonsumtionen under 1800-talet stiftades 1855 nya lagar kring produktion och försäljning av sprit, samt att skatten på sprit tredubblades. 1860 förbjöds återigen husbehovsbränningen och det är som vi alla vet fortfarande förbjudet. Det är vid denna tidpunkt som den moderna svenska alkoholpolitiken föds. Nykterhetsrörelsen växer sig också stark under 1800-talet och tar sig med åren långt in i stadshus, riksdagar och regeringar. Än idag är nykterhetsrörelsen en mycket stark aktör i den svenska samhällsdebatten kring alkohol. Med förbudet av husbehovsbränningen och den återinförda statliga kontrollen av all brännvinsproduktion minskade antalet legala brännvinspannor dramatiskt från ca 43 000 till 591 mellan åren 1855–1861 enligt Spritmuseum. Produktionen koncentrades till färre antal men större fabriksbrännerier. Vid den här tiden förvandlades också sprit till att bli mer av en riktigt konsumtionsvara, som svensken köpte istället för att producera själv.
Även om produktionen av brännvin i Sverige blev allt mer professionell från mitten av 1800-talet så var fortfarande själva drycken långt ifrån den kvalité som vi njuter av idag. I vissa fall var den till och med farlig. Finkeloljan i brännvinet hade genom åren maskerats genom olika processer som till exempel lagring på fat, olika typer av filtrering och tillsättning av kryddor för att minska den dåliga smaken men resultaten varierade kraftigt och var ofta inte helt lyckade. Entreprenören L.O Smith var en pionjär inom området och fast besluten att rena den svenska spriten från finkeloljor, 1869 byggde han Sveriges första varmreningsverk på Reimersholme. En av de enskilt viktigaste händelserna i modern svensk sprithistoria var då vi svenskar för första gången fick tillgång till att köpa finkelfritt brännvin. L.O Smith lanserade sin nya produkt under namnet Tiodubbelt Renat Brännvin, senare kallat Absolut Rent Brännvin. Renat brännvin produceras fortfarande och finns att köpa på Systembolaget och Absolut lever vidare i en av Sverige största exportframgångar någonsin, Absolut Vodka.
Vi håller oss kvar vid slutet av 1800-talet en stund till, för att dyka ner i en annan sprit med en lång historia i Sverige, akvaviten. Sveriges äldsta akvavit som fortfarande produceras är O.P. Anderson Aquavit, den lanserades i samband med Göteborgsutställningen 1891. Som en hyllning från sonen Carl August till fadern Olof Peter Anderson. Akvavit och kryddat brännvin är en av de mest klassiska skandinaviska spritsorterna, med en historia som sträcker sig hela vägen tillbaka till 1400-1500-tal. Ett av det tidigaste dokumenterade recepten på kryddat brännvin hittar man i biskopen Peder Månssons läkebok från 1522, där han beskriver hur man på bästa sätt extraherar smaken från kryddorna. Vid denna tid användes dock den kryddade spriten som ett botemedel mot alla typer av sjukdomar till och med pesten. Till stor del var den kryddade spriten förbehållet kungahusen och adeln. Simon Berchelt var hovapotekare hos Johan III, och vid slutet av 1500-talet sammanställde Simon en samling recept för ett husapotek. Ett av recepten fick namnet *”Aqua vitae för Förgifft och mångahanda sjukdomar”*, och under århundranden därefter skapades otaliga huskurer i Sverige som i grunden liknar det kryddade brännvin som vi dricker än idag.
"Resultatet i folkomröstningen var mycket jämt, 48,8 procent röstade för och 50,8 procent emot totalt rusdrycksförbud."
Växter och örter som kummin, fänkål, angelikarot och många andra har genom historien sagts ha en läkande effekt. Dessa örter är klassiska kryddor för det vi idag kallar kryddat brännvin. Genom en EU-förordning har det fastslagits att ett kryddat brännvin måste innehålla kummin och/eller dill samt ha en lägsta alkoholhalt om 37,5% för att få kallas Akvavit. O.P. Anderson Aquavits kryddsättning består av kummin, anis och fänkål och har alkoholhalt på 40%. Den har genom åren varit en av de mest säljande svenska akvaviterna och är så även idag. O.P. Anderson & Son producerade sin akvavit fram till 1917 då den övertogs av AB Vin & Spritcentralen. Från mitten av 1800-talet och framåt har vi i olika städer runt om i Sverige haft lokala systembolag, bland annat i Göteborg, Jönköping, Falun och Stockholm. Alla med syftet att kontrollera försäljningen av sprit för att minska konsumtionen. Aktiebolaget Stockholmssystemet grundades 1913 av bland andra läkaren och liberale politikern Ivan Bratt. Stockholmssystemet kontrollerade all detaljhandel av brännvin i Stockholm. Man begränsade också inköpsrätten per månad hos befolkningen, detta kontrollerades och stämdes av i vad man kallade en motbok. 1919 införs motboken regionalt runt om i Sverige och 1922 efter folkomröstningen gällande rusdrycksförbud i Sverige blir motboken permanent, som en förlikning mellan ”Ja”- och ”Nej”-sidan. Resultatet i folkomröstningen var mycket jämt, 48,8 procent röstade för och 50,8 procent emot totalt rusdrycksförbud. Med hjälp av motboken kontrollerade staten och de olika Systembolagen befolkningens tillgång till alkohol, beroende på din ställning i samhället fick du en större eller mindre ransonering med sprit per månad. Inkomst, kön och förmögenhet var styrande för tilldelningen. Det sägs att färre än en av tio kvinnor hade motbok, kvinnornas ransonering var mycket mindre än männens.
Under det tidiga 1900-talet införde man också nykterhetsnämnder i varje kommun runt om i Sverige, detta blev också en del av motbokssystemet. Man utredde anmälningar om onykterhet hos enskilda medborgare, där sjukhus och Systembolag stod för flest anmälningar men medborgare anmälde även varandra. Motboken skapade enligt Systembolaget själva en grogrund för angiveri och förtal. Centrala landsomfattande register över svenskarnas skötsamhet och nykterhet skapades för att kunna tillämpa systemet med motboken. Enligt Sveriges Radio program P1 dokumentärdokumentär, arbetade år 1951 137 personer heltid på Systembolagets kontrollavdelning i Stockholm, enbart med att registrera uppgifter om Stockholmarna. Med åren hördes allt fler kritiska röster om motboken, till och med nykterhetsrörelsen ansåg 1944 att motboken borde avskaffas. Efter en nio år lång statlig utredning, som bland många saker konstaterar att ”tre fjärdedelar av alla fylleriförseelser begås av personer som saknar motbok”, avskaffas motboken 1955. Och i samma veva beslutar riksdagen att ett landsomfattande systembolag ska bildas. Detta markerar starten för det Systembolag vi har idag. 1917 fick AB Vin & Spritcentralen monopol på import, export och tillverkning av vin och sprit i Sverige. Producenter och handlare köptes upp med staten som finansiär, varumärken som O.P. Anderson och Absolut Renat Brännvin togs över men fortsatte säljas. Huvudsyftet med denna tvångsinlösen var att få bort det enskilda vinstintresset från alkoholindustrin i Sverige.
Vi har pratat mycket om sprit så här långt, men nu är det hög tid att också prata vin. Under slutet av 1950-talet ökar svenskarnas intresse för vin markant. Enligt Spritmuseum så finns det ett flertal anledningar till det ökade intresset, skatten på alkohol höjs i två omgångar 1956 och 1959. Dessa höjningar drabbar främst sprit, som blev mycket dyrare än vin. Man kan också tänka sig att semestrande svenskar i Sydeuropa upptäcker vinet som dryck. Dessutom har Sverige under 1950- och 60-talen en stor arbetskraftinvandring från länder som Italien och Grekland som tagit med sig sin mat- och vinkultur. Förmodligen är den enskilt största insatsen för att väcka svenskarnas intresse för vin den kampanj som Systembolaget själva drev, ”Operation vin”. Syftet var att få svenskarna att välja vin istället för sprit. Julen 1957 skyltar Systembolaget i sina butiker med en affisch som återger en dialog från ett fikabord ”Ja, där sa du något förnuftigt, Anders. Tänk Brita, om vi skulle göra likadant – ingen sprit i jul. Ett gott vin i stället till skinkan och korven och … – Det tycker jag låter bra. Så gör vi!”. Svenskarnas intresse och köplust för vin ökade stadigt för varje år, 1966 blir ett historiskt år i svensk dryckeshistoria då vin går om brännvin i försäljning för första gången. Efterfrågan på vin är så pass stor att Vin och Spritcentralen börjar med vad man kallar ”härtappning”, det vill säga att man skeppar vin till Sverige i bulk för att sedan buteljera på Vin och Spritcentralens fabriker runt om i Sverige. För att kunna importera så stora mängder vin hade man tre fartyg utrustade med stora tankar som åkte runt i Sydeuropa och köpte vin på bulk, M/S Vindemia, M/S Vinia och M/T Vinlandia. Priset på härtappade viner kunde hållas nere tack vare stora volymer och lägre distributionskostnader. Många ansåg inte att de härtappade vinerna höll tillräckligt hög kvalité och exakt ursprung var svårt att spåra. Än idag finns det vinimportörer och distributörer som jobbar med härtappning i Sverige, kritiker menar att många av dagens härtappade viner är ”designade” för att passa Systembolaget upphandlingar. Vinner man en upphandling får man plats på Systembolagets hyllor runt om i landet och en bra distribution ger klirr i kassan. Under 1960-talet börjar svenskarna även intressera sig för andra spritsorter som rom och whisky. Redan 1961 lanserades, vad som under lång tid antogs vara, den första whiskyn producerad i Sverige. Den döptes till Skeppets Whisky, det sägs att inspirationen till namn och design kom från regalskeppet Vasa som bärgades samma år. Bara sex år tidigare tog Vin och Spritcentralen beslut om att producera en egen whisky. Man köpte in avställda pannor från nedlagda Bladnoch Distillery till fabriken i Södertälje och skickade personalen på en intensivkurs för att lära sig göra whisky. Whiskyn blev till en början en försäljningssuccé men recensionerna av produkten var inte nådiga, en recensent undrade ”Vad säger hälsovårdsnämnden?”. Kanske inte så konstigt om man ser till den ringa erfarenhet som Vin och Spritcentralen hade av att producera whisky. Skeppets marknadsfördes som en helsvensk maltwhisky producerad på svenska råvaror och gick att köpa på Systembolaget fram till 1971. Då raljerades det friskt om Skeppets odrickbarhet, men med tiden har Skeppets uppnått någon form av kultstatus i Whiskysverige. Det är inte många som har smakat Skeppets idag och den har blivit något av en raritet för samlare.
1979 lanserar Vin & Spritcentralen en ny vodka, men inte i Sverige utan i USA. Det kan tyckas paradoxalt att ett statligt ägt företag väljer att lansera en ny vodka på en helt ”fri” marknad och med åren satsa enorma pengar på marknadsföringen, när man sedan i 1920-talet propagerat för minskat spritdrickande genom att föra en väldigt restriktiv alkoholpolitik och skapat otaliga kampanjer i samma syfte. Under 1970-talet jobbade Systembolaget hårt med den klassiska kampanjen ”Spola Kröken”. Men låt oss inte grubbla mer på det just nu utan koncentrera oss på Absolut Vodka. 1978 bestämmer sig Vin & Sprit AB att man ska exportera svensk vodka. Namnet tas ifrån Absolut Renat Brännvin, som nu döps om till enbart Renat Brännvin. Flaskans form designas med en gammal medicinflaska som förebild, som reklamaren Gunnar Broman hittade i en affär i Gamla Stan (Stockholm). Även reklamaren Hans Brindfors var med i utvecklingen av Absolut-flaskan. Tittar man på spritflaskor från den tiden så ser man mycket ”skrikande” design med höga halsar, guld och massor av olika färger. Absolut Vodka bröt mönstret på hyllorna i barer och butiker, Gunnar Broman beskrev det så här i Kristiandsbladet 2009. ”När alla skriker måste man viska för att göra sig hörd. Vi lyckades. Flaskan utmärkte sig genom att bryta mönstret. Vi gjorde den osynlig – men när den stod i baren drog den blickarna till sig.” För att knyta an till arvet från Absolut Renat Brännvin så låter man L.O Smith pryda Absolut flaskan på en medaljong strax under flaskhalsen, L.O är än idag en viktigt del av Absolut Vodka. Under 1980-talet växer Absolut Vodkas framgångar i USA för varje år. Reklambyrån TBWA får uppdraget att skapa annonser och inleder med den moderna klassikern ”Absolut Perfection”, resten är reklamhistoria. 1985 målar popkonstnären Andy Warhol av Absolutflaskan, det markerade starten på ett långvarigt engagemang inom konst- och modevärlden. Genom åren har Absolut samarbetat i olika projekt med en mängd konstnärer och gör det fortfarande. Varje år delas dessutom Absolut Art Award ut till två konstnärer. Vid slutet av 1990-talet var Absolut Vodka den bäst säljande importvodkan i USA och runt 2001 blev Absolut rankat som det tredje största internationella premiumspritvarumärket. 2007 meddelade Sveriges regering att Vin & Sprit AB skulle säljas till högstbjudande. Försäljningen var en del i den sittande regeringens privatisering av statliga bolag. Den franska spritkoncernen Pernod Ricard köper sedan Vin & Sprit för cirka 53 miljarder svenska kronor i 2008. Absolut Vodka ansågs av många som juvelen i affären.
1994 röstade Sverige ”Ja” till medlemskap i EU, och som en del av uppgörelsen med EU var man tvungen att bryta Vin & Sprits monopol på import, produktion och export av vin och sprit på den svenska marknaden. Effekten blir omgående sjunkande marknadsandelar framförallt på vinsidan, 1997 rapporterar tidningen Affärsvärlden att Vin & Sprit marknadsandel sjunkit till 35 procent från 15 maj 1995, då de första konkurrenterna började leverera till Systembolaget. Den svenska alkoholpolitiken är i rejäl gungning och många tror att även monopolet på försäljning kommer att avvecklas med inträdet i EU. ICA-handlare Harry Franzén utmanade försäljningsmonopolet när han redan på nyårsdagen 1995 började sälja vin i sin butik, han hävdade att det svenska monopolet stred mot EU-rätten, detta resulterade i ett åtal för olovlig försäljning av alkohol och olovligt innehav av alkohol, i enlighet med bestämmelserna i Alkohollagen. Franzénmålet skapade stora rubriker i medierna och 1998 föll domen till Systembolagets favör, vilket innebar att monopolet kunde drivas vidare men svenska staten blev tvingade att införa förenklade regler för import och partihandel samt sänka avgifterna för denna typ av verksamhet. Med avvecklingen av produktionsmonopolet började idéer och nya entreprenörer inom framförallt sprit och öl växa fram ur den svenska myllan. Till de tidiga pionjärerna får man räkna Mackmyra Whisky som grundades 1999, man blir den första single malt-whiskyn att produceras i Sverige. Även en första våg av mikrobryggerier kommer under mitten och slutet av 1990-talet med Nils Oscar och Oppigårds i spetsen. Runt 2010 exploderar intresset för hantverks-öl och mikrobryggerier poppar upp som svampar runt om i Sverige. Idag finns det enligt Sveriges Bryggerier drygt 340 bryggeriet som tillverkar drycker professionellt, vid början av 1990-talet fanns bara dryga 20 bryggerier i Sverige. Men till historien hör att vid slutet av 1800-talet fanns det över 500 byggerier runt om i vårt land, så vi har en fin tradition att föra vidare. Även inom sprit har det poppat upp nya destillerier och varumärken under samma tidsperiod. Med en internationellt och nationellt boomande cocktail-scen, och i samband med återgången till välgjorda cocktails blev även hantverksmässiga framställd och småskaligt producerad sprit något väldigt eftertraktat. Vid samma tid får också ginen ett nytt uppsving, och runt om i världen exploderar intresset för gin, så även i Sverige. Den klarast lysande stjärnan på den svenska ginhimlen är Hernö Gin som grundades 2011 och har vunnit ett flertal internationella priser för sin gin de senaste åren. Men det finns många fler spritproducenter, inte bara av gin utan även av akvavit, whisky, punsch och så vidare runt om i vårt land som alla drivs av kärlek och passion för att utveckla sin produkt. 2009 fanns det enlig SvD 897 svenska produkter på Systembolaget och under 2017 uppgick antalet till 2 668. Att tala om det svenska spritundret ligger inte långt bort även fast omsättning och volymer generellt är långt ifrån producenterna inom det svenska musikundret. Nyligen blev dock The Absolut Company, företaget bakom Absolut Vodka utsedda till 2018 års livsmedelsexportör, priset är ett samarbete mellan Livsmedelsföretagen, Business Sweden och Näringsdepartementet.
Trots detta sjunker den totala alkoholkonsumtionen per capita i Sverige. Är det så att svensken äntligen har börjat sikta in sig på kvalité framför kvantitet och kanske ska vi på allvar våga glänta på dörren till viss gårdsförsäljning av alkoholhaltiga produkter i Sverige?
