Carl Reinholdtzon Belfrage flög till det lilla furstendömet där taxibilar är helikoptrar, dricks är ett annat lands BNP och Fjällräven är päls av en… fjällräv.
– Monaco är precis som vilken annan plats som helst, säger en dam som drar en liten pudel bakom sig, vars mun är fylld av ett hundben i diamant.
Javisst, Monaco är som vilken annan plats. Och en friterad Snickers är också precis som vilken annan Snickers som helst.
När jag landar på Heli Airs helikopter-platta i Monte Carlo känns det som det mest naturliga i världen. Den sex minuter korta inflygningen från Nice flygplats till Monacos luftrum i den lilla luftburna stålburen är områdets motsvarighet till Arlanda Express (men befriat från den kostymbärande stockholmska medelklassen). Och den låter dig uppleva Monte Carlos stadsbild, som kommer stormande mot dig i all sin prakt, som om du hade världens största VR-glasögon på dig. VR-glasögon från Prada då naturligtvis. En klar och solig vårdag är upplevelsen magisk.
Monaco är, när jag tänker på det, ett Disneyland för vuxna; ett konstruerat låtsasrike med ett stort antal koncentrerade event på en mycket liten yta. Köp ett åkpass och du har the time of your life i ett par dagar. Du tar dig snabbt och effektivt från attraktion till attraktion. Ät middag hos världens bästa kock. Check. Checka in på världens bästa hotell. Check. Få den bästa massage som din muskelmassa har upplevt. Check. Köp världens snabbaste personbil i samma butik som du köper morgontidningen. Check. Och som ett väloljat flygbolag har de naturligtvis ett generöst bonuspaket för trogna kunder – checka in för livet och du får världens lägsta skatt. Check. Vad mer kan du begära?
Om du har förkärlek för att promenera och vill sticka ut (ingen promenerar nämligen i Monaco), så tar det inte mer än ett par sekunder innan du möter en kortege av Ferraris, Bentleys, Rolls Royce, Aston Martins och Maseratis. Ingen av dessa bilar körs av män. Kvinnor kör bilarna i Monaco. Fråga mig inte varför (gissningsvis sitter deras män hemma framför skrivbordet och signerar Heather Mills-checkar). När kvinnorna stannar vid sina lägenheter kommer en door man ut och hjälper dem med sina Fendi-, Gucci-, Marc Jacobs-väskor och Louis Vuitton-, Prada-, Cartier-barnvagnar. Det är som om Rodeo Drive öppnat franchise och skapat världens största gated community.
Monte Carlo är som att översköljas av honung utan att bli stungen. Vissa har blivit så överväldigade att de fastnat med ett lustigt flin på en sluten anstalt och rabblat haute couture tills konvalescensen blivit permanent. Så, en fast hand som guidar dig genom denna snitslade bana av förförande honungstappar är att föredra. Här är min.
Jag checkar in på Metropole, det är lunchtid så jag promenerar ner till deras restaurang Yoshi. Entrén svämmar över i grönska och blomster. Det här är, tack och lov, inget nytt ”designhotell” eller något avskalat minimalistiskt spatempel, det här är en rustik borg – blomkrukorna är lika stora som din mammas stadsjeep, kristallkronorna lyser starkare än solen och dina lädersulor rör sig över ett hav av sammet. Jag beställer en Old Fashioned i baren. Det är som att dricka perfekt balanserad nektar som vävt en kokong av Mad Men-boxar runt din tunga. Matsalen öppnar upp sig som en sammetskudde som sprättats upp i sidan. Här vill man spendera många timmar.
Menyn består av japanska små nätta rätter. Ska vi kalla det…sushi? En perfekt oas.
Granne med Hotel Metropole ligger Buddha Bar på en liten kulle. Konceptet och musiken är maximalistisk och att sitta på deras terrass och se solen gå ner över furstendömet tillsammans med ett par välblandade champagnecocktails är charmant i all sin komplexitet. Men jag ber strax om en bil som möter mig vid utgången och tar mig till Monte Carlos hamn och en armada av yachter. Vi ser en fond av yacht-, segel- och katamaranbåtar nere i marinan, som vid första anblick ser ut som ett garage för en bilsamlare. Vi tittar på hundratals båtar med tillhörande helikoptrar. Det ljuder en sång i luften från en av båtarna.
Jag lyssnar på texten och musiken, på dynamik, artikulation och övrig agogik och klangfärg. Det är definitivt en Steely Dan-låt som väller fram mellan dansande Dior-tyg på unga människor. Troligtvis Glamour Profession från skivan Goucho. Troligtvis äter de importerad kaviar, måsägg, gratinerade benpipor med märg och anklever och sköljer ner med premiumchampagne och vitt vin från den magiske franske vintrollkarlen Didier Dagueneau. Troligtvis. Jag kan inte tänka mig en mer korrektbild av Monaco. Här stannar de tills solen går upp över Chanel-fendrarna på de kolossala båtarna. Då har jag sedan länge virat in mig med nattmössa i hotellets sidenlakan.
Nästa dag startar med en lunch med utsikt. Fairmont Monte Carlo är känd för sitt utmärkta läge just intill den berömda 180-graderskurvan där Formel-1-bilarna tvingas sakta in varje år för att tråckla sig igenom till nästa schikan, vilket ger åskådarna ett par extra sekunder att spana in världsstjärnornas framfart. Hotellet har också en makalös utsikt på motsatt sida mot Liguriska havet. Det är den utsikten som möter oss när vi slår oss ner i den vackra matsalen för en champagnelunch med säsongens primörer i centrum. En perfekt stekt svärdfisk vilar på en bädd av ekologiskt odlade grönsaker som närts och uppfostrats av moder jords minst styvmoderliga hand.
Vi hinner med en kaffe på takterrassen intill den njurformade poolen innan den gastronomiska finalen ett par timmar senare – middag på Alain Ducasses Le Louis XV.
Restaurangen på Hotel de Paris är den mest exklusiva i världen. Inredningen är slottslik, nästan skräckinjagande, men blir snart min bäste vän.
Middagen börjar med en symbolisk gest då en champagnevagn innehållandes uteslutande årgång 96 rullas fram. Sedan startar en fem timmar lång matresa som aldrig ska glömmas. Jag skulle kunna rabbla rätt efter rätt, som till exempel hummer med ärtor, sjöborre eller Ruhm baba Ducasse, men jag tror det hela skulle bli för mycket för er.
För Le Louis XV får också bli symbolen för hela Monaco – ”Något nästan skräckinjagande, men som väldigt snart blir din bäste vän”.
Läs även: 48 timmar Antwerpen
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2025.
