Bakom varje kvinnlig matkreatör står tusentals 20-30-nånting tjejer som bryner smör och hackar sofritto så att ligamenten går sönder. Frida Lund var kanske en av oss en gång i tiden, men sedan ett par år tillbaka är hon en av dem, matkreatörerna.
Jag har stämt lunchträff med Frida Lund på Urban Deli Nytorget för att prata vin — dels Fridas senaste projekt Vin-tv som snart får sin andra säsong, dels hennes kommande vinbok. Det förstnämnda är en kul och välproducerad youtubeserie som Frida Lund tagit fram tillsammans med producenten Amanda Nordlöw och Gastro PR:s grundare Elina Gregor. I avsnitten gästas Frida av mer eller mindre vinintresserade kända personer och dricker, provar, pratar vin.
— Så här säger säkert alla men den här säsongen är mycket bättre. Vi har tagit så mycket lärdomar från första säsongen. Jag har aldrig gjort några programledargig, eller jag har gjort några smågrejer, men jag vet egentligen inte hur man gör. Förra gången körde jag bara på. Jag har försökt tänka på vad jag kan göra bättre, och vi har sjukt mycket roliga gäster. Vi spelar in på Lykke och lokalen är magisk. Vi hade en scenograf den här gången och det blev så sjukt fint. Vi alla som grundat den jobbar gratis för att kunna betala för att det ska kännas som ett riktigt program.
Andra säsongen av Vin-tv får precis som föregångaren fem avsnitt. Bland gästerna finns Kakan Hermansson, Sofia Wood och Jason Diakité & Joel Åhlin.
— I ett avsnitt kommer Emma Molin och Hanna Dorsin, vilket är mina stora idoler. Jag var sjukt nervös och jag började också pitcha en Grotesco-scen för dom. Hannah Widell, Amanda Schulman och Caroline Ringskog Ferrada-Noli är med i ett avsnitt. Det var en jävligt rolig kombo faktiskt.
Det känns som ett väldigt lustfyllt projekt.
— Det är det verkligen, hundra procent. Vi ska till Frantzén imorgon och det är vårt firande, vår lön för de här två säsongerna. Det är så himla kul att göra det med Amanda och Elina för jag har länge haft massa tankar och idéer men inte kunnat konkretisera dem. Sedan kom de och gjorde excelark och grejer, vilket jag är helt oförmögen till. Jag hade aldrig kunnat göra det här utan dem. Att jobba ihop med andra kvinnor är så jävla lustfyllt. Man är så inrutad i att tjejer inte ska vara tre, att det blir konkurrens och så, vilket hundra procent inte stämmer men som sitter lite i ens ryggrad för att man hört det hela livet. Det är så kul att det inte är så och jag önskar att fler kan starta upp liknande projekt med andra kvinnor.
Den andra säsongen av Vin-tv har premiär den 1 maj.
Hur kommer det sig att du gjorde detta med Elina och Amanda?
— Jag stod och signerade böcker på mitt förlag Mondial i höstas. En av ägarna, Olle, stod och snackade med mig och då var det redan bestämt att jag skulle skriva en vinbok och han bara “men vad vill du göra mer då?”. Jag sa att jag skulle vilja göra något på Youtube och han föreslog att jag skulle träffa hans fru som är tv-producent. Jag tänkte att det är sånt som man bara säger, typ: “Vi borde ta en aw” men så blir det inte av. Det tog typ två dagar och sedan fick jag ett sms av Amanda. Vi drack vin på Matateljén och jag berättade om min luddiga idé — typ “Vad kul det vore om folk kunde få lära sig om vin på ett snällt sätt”. Sedan kom vi på att vi behöver ett pr-geni som kan ta in pengar, och jag kände Elina sedan innan. Vi träffades alla tre och så kändes det som att det klickade direkt.
För ett par år sedan startade Frida facebookgruppen Vinhaggorna för att ha ett mysigt forum att diskutera vin i.
— Det är så jävla roligt att kunna något om vin, man känner sig så cool. Jag vet vad jag tycker om, bara det är så härligt. Jag har verkligen förstått att det är en så stor tröskel för folk, för man tänker att man måste kunna allt för att hävda sig. Jag vill bara kicka in de dörrarna. Jag menar inte att just jag har skapat någon förändring, men i Vinhaggorna känns det som att folk vågar ta för sig mycket mer och inte är rädda för att säga vad de tycker. Man behöver inte vara expert i ett ämne bara för att kunna snacka om det.
Varifrån kommer ditt eget vinintresse?
— Jag har alltid tyckt om att dricka — först att gå ut som 18-åring, sedan när man blev lite äldre för det sociala, men jag hade alltid valt det billigaste, typ husets bubbel och skitit i vad det faktiskt är. Vid ett tillfälle för ungefär tio år sedan hade jag gjort löjromspizza till mig och min man. Vi visste inte hur man matchade mat och vin och skiter i det än idag, men han kom ut med en pinot noir från Spanien som han hade köpt under ett tillfälligt släpp. Han hade kommit överens med sin polare om att de skulle bli vinintresserade och så tog jag en klunk av det där och bara...vad fan händer? Det var så gott, jag kände bara “kan vin smaka så här?” och blev helt besatt. Jag kände att jag behövde grotta ner mig i det och drack pinot noir hela tiden. Sedan var bollen i rullning.
Var det vinet väldigt speciellt eller var det mest att du hade hittat vad du gillar?
— Det var verkligen ett speciellt vin. Dels är det sjukt ovanligt med pinot noir från Spanien, och det kom från någon cool vinmakare i Katalonien typ. Jag försökte hitta den där upplevelsen igen och så har det liksom fortsatt. Man får den ibland och känner att något är helt magiskt.
När fick du den upplevelsen senast?
— På Astoria för någon vecka sedan när jag drack ett Montrachet som var helt mind blowing.
Just nu är det många på Tiktok som köper billigt vin och mixar det i en blender för att få det att smaka bättre. Kan det ligga något i det?
— Japp, det funkar att lufta vin så men fy fan vad ocharmigt att dra fram mixern på en tillställning. Nej tack.
Frida Lunds bok Vin från A till Ö kan förbeställas nu.
För ett år sedan blev Frida erbjuden sitt andra bokkontrakt, och i augusti i år finns hennes vinbok på hyllorna.
— När jag fick frågan om att skriva vinbok behövde jag grotta ner mig så mycket mer i det och jag har insett att det är så himla roligt. Intresset fanns där hundra procent men jag har också tvingats lära mig mer om det när jag skrivit boken.
Har du varit mest nervös för att släppa kokboken eller vinboken?
— Det här är så pissnervöst. Jag är inte utbildad kock heller men jag vet att om man steker vitlök blir det gott liksom.
Det känns som att det är mer av en vetenskap kring vin.
— Ja! Jag får ofta bilder i huvudet av vad grejer smakar. Jag drack ett vin i somras och då kändes det som jag luktade på min mormors torra läppstift. Så kanske man inte ska beskriva vin, men jag har valt att skriva boken på det sättet. Man ska inte köpa den om man är en gubbe som är sommelier, för då kommer man tycka att jag är en idiot.
På tal om gubbsommelierer kan det ibland kännas som att gubbar har lagt beslag på vinvärlden som sin i många år och gjort den mer svårtillgänglig än den nödvändigtvis behöver vara. Den första säsongen av Vin-tv blev väldigt uppskattad, kanske tack vare den lättsamma framtoningen. Jag frågar Frida hur hon ska lyckas överföra den lättsamheten till sin kommande bok.
— Boken är liksom ingen skolning i vinkunskap utan det handlar snarare ganska mycket om den filosofiska biten för mig. Typ ta reda på vem som står bakom vinet, vilken familj som odlat markerna, om det är biodynamiskt, naturligt gjort — allt det bakom själva vinmakaren. Det gör det så mycket roligare att till exempel ha ett husvin när man vet vem som har gjort vinet. Jag tar också upp kul grejer som typ hur man bygger en vingarderob, förklarar naturvin, hur man handlar från privatimport. Det finns en del om att starta en vinklubb med sina kompisar. Till den har jag gett tips på massa vinprovningar man kan ha.
Frida fortsätter:
— Det är inte en bok med 400 druvor. Jag har skrivit om mina favoritdruvor och varför jag gillar dem. Jag har läst många vinböcker där jag bara känt “jag orkar inte, jag bryr mig inte”. Den här boken är mer en enkel och rolig guide typ. Den heter Vin från A till Ö, och det är precis vad den är, men också kul och snäll vilket är allt jag vill.
Vad skulle krävas för att du skulle sätta ditt namn på ett vin? Tänk GW eller Pernilla Wahlgren.
— För att sätta mitt namn på ett GW-typ-av-vin, jättemånga miljoner. Nej men jag skulle inte göra det. Däremot håller jag faktiskt på att ta fram en pet nat med Pompette just nu, men det kommer inte att vara jag framför en brasa på etiketten. Vi provade ett vin förra veckan och det var så gott. Det är från en jättefin vinmakare, inget bulkskitvin. Så det är på väg och jag är jättepeppad! När jag fick frågan kände jag först att nej det kan jag absolut inte göra, just för att jag tänkte typ GW. Inget ont om GW!
Det känns lite knepigt att få till ett kändisvin på ett bra sätt.
— Ja, och så kommer det inte vara. Det kommer inte ha “Frida” i namnet. Jag var som sagt väldigt tveksam för jag tror kanske inte att GW har varit med jättemycket i processen att hitta sitt vin. Han dricker säkert pissdyra viner, han dricker liksom inte 79 kronors zinfandel. Att få göra det här med Pompette som är en välrenommerad vinimportör som aldrig skulle ta in dåliga grejer gör att det bara känns kul. Men obs, jag är absolut inte en kändis.
Läs även: "Naturvin är inte hippt längre".
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 04, 2021.