Nu behöver vi inte ens träffas och äta ihop längre. Vi kan göra det på Twitter. Under en timme en fredagskväll satt 30 personer och åt och drack hemma, samtidigt som de delade med sig av alla sina smakupplevelser under hashtaggen #tapasfredag. Det skrevs över 600 tweets och ämnet var det mest lästa i Sverige den kvällen. Folk i andra länder uppmärksammade hela grejen, applåderade och tyckte att idén var briljant.
Det var naturligtvis en PR-idé. Ett charkuteriföretag hade bjudit in till smakprovning av sin nya tapasbox och lät ett gäng äta middag ”ihop”. Ett mutat gäng. 30 bloggare och matskribenter hade fått varsin låda från företaget med korv, skinka, ost, oliver, omeletter och annat som hör ett traditionellt tapasbord till om de deltog i twittermiddagen. ”Peperonin med fin beska. Gillas extra att det är lock med här!”, ”Färglös, tråkig. Smakrik till 100” var några av alla utlåtanden.
Twitter är en utmärkt kanal för att nå matintresserade. På forumet hänger ovanligt många matnördar och jag har sett spontana vinprovningar äga rum en fredagskväll. Här spelar det ingen roll om man ens bor i samma land, man kan dela en flaska eller diskutera en ost ändå. Även om just tapasfredagen var en kampanj, är det skönt när matföretagen går ut bland sina konsumenter och pratar med dem. Istället för att berätta för oss vad vi borde tycka, låter de oss berätta vad vi tycker och vågar uppmana till utlåtanden, öppet, med risk för att både att bli sänkt och höjd. När vi som äter får vara med blir vi engagerade ambassadörer och tycker alla att skinkan suger har företaget fått värdefull kunskap som de förhoppningsvis gör något åt.
