Mucho Macho


I det ombyggda bankhuset på Sprängkullsgatan vid Skanstorget ligger de senaste av Göteborgsfamiljens restaurangsatsningar. Vägg i vägg, lite i skymundan av flådiga Skanshof, återfinns taquerian Mucho Macho där latinamerikansk mat och drinkar serveras i en avslappnad, avskalad och ungdomlig miljö.

Just drinkar får också starta kvällen. Den sötsyrliga och lite heta ananasdrinken ”Pineapple Express” smaksatt med jalapeno, inkasserar högsta betyg. Muchas Gracias! säger vi och hugger in på lite snacks. Varken guacamolen som serveras med krispiga nachochips eller potato skins med cheddar, majs, chipotle och gräddfil får oss dock att jubla. Guacamolen är okej, om än lite oinspirerad, och potato skinsen direkt tråkiga. Tankarna för oss mer tillbaka till skolkafeterians bakade potatis med tex-mex-tema, än en taqueria i Mexico City.

Vår trevliga servitör skämtar glatt och vi känner oss snabbt välkomna. Brist på kunskap lyser stundtals igenom, men kompenseras snyggt av en oförställd ”go-gubbe-attityd". Det glöms lite här och där, men drabbar inte helhetsupplevelsen anmärkningsvärt. Efter en lite för lång väntan får vi beställa kvällens mat. Vi uppmanas att dela på rätterna, så det blir en del att testa. Allting serveras tämligen snabbt och portionerna är genomgående generösa och väl tilltagna, för en väldigt prisvärd slant.

Tartaren på innanlår med tomat och chicharrón är en av kvällens höjdare. Det känns tidsenligt att blanda ut köttet, i det här fallet hackat innanlår, med grönsaker. Så här års är tomaterna ljuvliga och blir en svårslagen smakkompis till köttet. Krispig chicharrón (fläsksvål) och kryddiga kikärtor bidrar med en trevlig texturkontrast och krasse med fin örtighet. Gott! Nästkommande två rätter når tyvärr inte samma höjd. Spicy ceviche de salmón (het lax-ceviche) smakar mestadels selleri och är såpass het att den finstämda smaken av rå lax helt försvinner. Samtidigt inkommer också ett grillat lammspett. Själva spettet är trevligt men aningen för hårt grillat och tillbehören, färdigköpt libabröd och pico de gallo, känns fantasilösa. Vi lämnar Mexiko och tar oss an mer argentinska smakinfluenser. Rödräka med chili och koriander är gott men den argentinska pizzan Fugazza, med lök, manchego mozzarella och oregano, är ganska intetsägande. Smakerna är milda och vi saknar en välbehövlig kontrast för att möte de feta ostarna. Botten på pizzan är undergräddad och hela rätten upplevs därför både lite för fet och lite för degig för vår smak.

Det börjar bli dags för våra tacos och då vi befinner oss på en taqueria är förväntningarna höga. Vi testar tre olika varianter, men alla saknar både balans och fräschör. Strax därefter inkommer dock kvällens höjdpunkt till bordet. Helgrillad Seabass med chimichurri blir kvällens sista varmrätt, men också den bästa. Fisken är väl tillagad och här får vi vår längtan efter höga smaker uppfyllda. Vitlök och lime ger sting och fräschör och den perfekt salta och grillade fisken med späda grönsaker därtill blir ett trevligt avslut. Innan vi beger oss trotsar vi mättnadssignalerna och testar en av två desserter. Churros med kanelglass och chokladsås smakar precis som det låter. Glassen är tyvärr aningen isig men varma nyfriterade churros är svårt att inte tycka om.

Streetfood kräver ofta mer hjärta än hjärna för att bli riktigt bra och vi lämnar med det samlade intrycket av att finessen och kärleken lite glömts bort i all konceptualisering på Mucho Macho. Vi hoppas på ”mucho” mer känsla och lite minde ”macho" framöver helt enkelt.