Gänget bakom M2, M3, Magnus & Magnus eller vad de nu heter kände att det var dags för något nytt på Magasinsgatan. Nytt för dem men inte för göteborgarna. Koncept med fokus på street food från Sydamerika har göteborgare matats med i ett flertal år nu. Vad gör att El Barrio sticker ut i mängden? Inget.
Magasinsgatan är som ett åskväder medan de närliggande gatorna är lugnet före stormen. Där är det folktomt men här på tvärgatan till Kungsgatan sitter folk under värmelampor och sippar på sin öl medan andra ramlar ut lite för vingliga. På El Barrio är det färgglatt. Lite har ändrats sedan de gick från Magnus och Magnus till El Barrio. Men mycket är faktiskt sig likt från den tidigare restaurangen.
Längst in mot väggen gjord av dörrar sitter mina vänner och väntar. De har beställt in varsin öl. När jag slår mig ner förklarar de att halva menyn inte går att beställa. Istället för en hel meny får vi välja mellan fyra olika sorters tacos. Efter att ha tagit tag i den före detta Paradise Hotel-deltagaren, tillika servitör, för att fråga vad som står på får vi förklarat att det bara är en kock som jobbar idag istället för två. På grund av manfallet har inte kocken i fråga hunnit preppa så mycket som hade behövts.
Trots att det inte står vad de olika tacosarna innehåller förutom själva proteinet bestämmer vi oss för fisk, vegetarisk och fläsk. Som “sides” blir det sötpotatis pommfritt med manchego ost och guacamole. För att endast satsa på latinamerikanska rätter är guacamolen inget vidare och nachochipsen, som de kallar tortillas, smakar som Santa Marias egna. Tacosen är inte någon höjdare den heller. Fisken smakar inget. Detsamma gäller tacosen bestående av fläsk. Den riktiga smakexplosionen står förvånande den vegetariska för. Frågan vad den innehöll förutom svamp och troligtvis halloumi kvarstår.
Den fd. Paradise-deltagaren dukar av vårt bord och där någonstans bestämmer vi oss för att resan till den svenska versionen av sydamerikas mat får ha sitt slut. El Barrio bidrar inte med något nytt till Göteborgs krogvärld. Det känns som om de kommer med konceptet tre år för sent för att någon ska springa in jublandes.
Det är lustigt att epitetet bistro egentligen ska signalera folklighet. I Stockholm är våra bistron knappast enkla och billiga kvartershak. Det som utmärker dem är i stället konservatism, romantisk nostalgi och inte sällan en längtan efter att befinna sig någon annanstans. En som inte är helt olik den som attraherar pub
