Det är lustigt att epitetet bistro egentligen ska signalera folklighet. I Stockholm är våra bistron knappast enkla och billiga kvartershak. Det som utmärker dem är i stället konservatism, romantisk nostalgi och inte sällan en längtan efter att befinna sig någon annanstans. En som inte är helt olik den som attraherar publik till irländska pubar och Nytorgsfestivaler. Bistro Jarl är en sådan krog. Det är fint och dyrt, men man vill ändå ge sken av en lite charmigt parisisk anspråkslöshet. Rätterna är tryggt klassiska och den som vid lunchtid drabbas av ett starkt begär efter råbiff uppsöker med fördel denna servering. Borsett från sådana säkra kort så förändras menyn relativt ofta. Lokalen ser precis ut som en lyxbistro bör se ut, och efter ombyggnaden har det blivit lite rymligare.
Det hade kunnat vara en utmärkt krog att hänga på om det inte varit för att personalen tycks vara rejält underbemannad. Servicen pendlar med oförutsägbara intervall mellan det kaosartade och det obefintliga. Det slarvas och glöms bort. Man väntar och väntar. Överväger att beställa en pizza på framkörning. Eller kanske börja tugga på livremmen för att dämpa hungern. När maten väl serveras råder stor förvirring. Och eftersom personalen är så stressad att de drabbats av tunnelseende är det hopplöst att försöka göra dem uppmärksamma på att de bara serverat halva rätten, det vill säga fisken, medan potatisen ligger kvar och softar i köket. Nåväl, när fisken till slut är uppäten upptäcker någon misstaget och serverar så slutligen potatisen. Ingenting görs heller för att rätta till problemet, eller kompensera den misslyckade middagen. Om servicen på Birger Jarl bara nådde i närheten av prisnivån skulle det vara en helt okej krog. Maten håller för det mesta måttet, atmosfären är skön och personalen är riktigt trevlig när det faktiskt får tid till dig.
