Om sanningen ska fram så var det ett tag sedan vi
besökte Vasastan. Sista året med gamla ägarna Ola
Ahlgren, Camilla Andersson och Lasse Hedman var inte
värst roligt. Däremot så var Vasastans första år i
dess nu treåriga historia hysteriskt kul. Helgerna
lockade en blandad och glad publik. Drinkarna flödade.
Vinerna var spännande och oväntade. Det var här vi
upptäckte Robert Mondavi. Maten var också bra.
Framförallt prisvärd. Det första året präglades av
fest, glädje och söndagar i sängen. Sedan började det
sakta men säkert gå utför. Och nu är det nya ägare och
delvis ny personal som ska försöka stoppa den negativa
trenden.
Det är ett problem att ta över en lokal som en gång
varit het och sedan svalnat av. De nya ägarna gör
säkert vad de kan, men för att återfå den gamla
glansen krävs kraftig förnyelse. En konceptkrog som
Vasastan håller en till två säsonger, sen vill man ha
någonting nytt.
Inredningen på Vasastan är dock densamma, ett slags
loungetänkande med svarta lädersoffor och tillhörande
pallar. En bioduk som projicerar brinnande vedträ
tjänar som bakgrund. I matsalen är dukningen enkel.
Belysningen är dunkel och stirrar man tillräckligt
länge på de stora kandelabrarna utmed väggarna
förvandlas man till en got.
Musiken är konstig och svår att placera och det är
tomt på gäster en vardag. Helgerna är populärare.
Matsedeln är inte lika ambitiös som den tidigare
varit. När Vasastan vann Göteborgspriset 2000 kallade
vi maten billig lyx. År 2003 handlar det mer om enkla
kött- och fiskrätter till låga priser. Kycklingfilé
som rulle smaksatt med tryffel är en fin förrätt för
65 kronor. Varmrätterna är klassiska fisk- och
kötträtter - sej, tonfisk, lamm och ryggbiff. Som
tillbehör finns en spännande calvadosrisotto. Priserna
ligger runt 150 kronor. Men sammantaget blir intrycket
något intetsägande. Samma gäller för vinlistan. Vinet
på tapp (!) har dock inga problem att sticka ut med en
obeskrivlig surhet.
Servicen är bra och personalen passar upp fint både
vid bardisk och i restaurangavdelningen.
Men det är med höga krav vi går in på Vasastan. Ägarna
disponerar också en fin lokal i ett fint läge, och en
uppryckning och ombyggnation krävs om vi ska kunna
vrida tillbaks klockan till de goda tiderna.