När vi senast recenserade Alex Vinbar var krogens problem snarast att den var för populär i förhållande till personalstyrkan. Maten var förträfflig, vinutbudet imponerande, men servicen för långsam för att tillfredsställa alla gäster.
Nu är det mesta förändrat. Krogen har nya ägare och ribban tycks ha sänkts några snäpp. Populariteten verkar också ha dämpats. De gulflammiga väggarna är dock kvar och luras ogenerat att vi forfarande befinner oss någonstans mitt i 90-talet.
Vinlistan är kort som ett avskedsbrev på ett nattduksbord, och med några få undantag lika klichéartad. Vinbar? Bah! Den vänliga servitrisen lovar dock att hon ska göra sitt bästa för att göra den både längre och roligare. Till dess kan både hon och vi peppa för en Kalifornier vid namn Marietta lot number 27 old Vine. Inget för spänniga tannintokar, men herrejessines vad smarrigt för oss töntar som gillar softare rödviner.
Menyn är tämligen klassisk. Köket är sisådär. Potatisgratängen lyckas de med, medan tournedosen är trött, liksom är fallet med reninnanlåret. Bättre är råbiffen. Kort sagt är kökets nivå ojämn, utan att för den skull hamna i de djupaste dalarna.
Med sin bristfälliga vinlista och sitt mediokra kök är Alex Vinbar just nu en onödig krog. Vi får önska den utmärkta servitrisen lycka till och hoppas att Alex Vinbar inom kort återtar sin position, både som vinbar och som prima matsal. Och måla om väggarna!