Five Guys

Hundratals art directors och copywriters har tagit ut föräldraledighet för att köa till Five Guys under premiärveckan. Lever det upp till hypen?

– Jag vill ha en cheeseburgare med tomat, ketchup, senap, lök, pickles, sallad och majonnäs, en liten pommes och en läsk, säger jag.

– Absolut. Har du någon borgenär?

Five Guys hårresande priser har varit en snackis sedan de öppnade sin första restaurang på svensk mark. Diverse omvärldsanalytiker har dessutom ifrågasatt intelligensen i att öppna ännu en kedja när ”hamburgaren är död”. Påståendet stöder de med att Brödernas tvingat stänga några restauranger och numera har blott 56 etablissemang. Visst, om man med ”hamburgare” menar den sortens burgare som säljs av svenska krögare som rest runt i USA i jakten på den perfekta burgaren, kommit fram till att en sådan serveras med en deciliter picklad rödlök och sötpotatis-pommes frites och marknadsförs genom att Tunnelbanenettan eller Familjen Annorlunda garnerar den med en klick bearnaisesås kan det kanske stämma att marknaden är mättad. Men hamburgaren som lagas av amerikaner som stannat kvar i USA och lagat hamburgare lever i högsta grad och har goda chanser att överleva både aldabrasköldpaddan och den katolska kyrkan.


Trots att restaurangen haft öppet i en vecka är kön lång. Five Guys? Snarare 120 guys. Jag tar en bild som jag skickar till Joel Ighe och frågar om han kan fixa lista. Inget svar. Men det behövs inte. Kön krymper snabbare än förväntat och efter ungefär tio minuter är det min tur. Efter att ha bevisat min kreditvärdighet och betalat 269 kronor går jag för att inspektera en sevärdhet jag läst om i Expressen. ”Den amerikanska dryckesautomaten”, som de kallade den. Jag blev nästan förbannad när jag läste det. Varför måste de låtsas som att vi inte haft läskmaskiner i Sverige sedan inlandsisen drog sig tillbaka, tänkte jag. Men vid pekskärmen står faktiskt en man som inte verkar ha sett en sådan förut. Det mesta tyder på att han för första gången i livet presenteras för faktumet att Coca-cola inte bara måste smaka Coca-cola, den kan också smaka apelsin, lime eller körsbär! Möjligheterna som just öppnat sig gör honom helt perplex. Till slut blir uppgiften övermäktig. Med tomt glas och oförättat ärende avlägsnar han sig. Kanske borde de ha en särskild maskin för Expressen-läsare, där det endast går att välja mellan Coca-cola och Fanta?

Själv trycker jag världsvant på Coca-cola cherry utan att blinka. Sedan ropas mitt nummer ut. "Bingo!" ropar jag, tar emot min påse och måste sedan ta tre varv i lokalen för att hitta en ledig sittplats. Detta gör jag utan att förse mig av jordnötterna med skal som delas ut gratis. Jag är väl ingen elefant? Ur den aluminiuminslagna burgaren rinner en rännil av fett på min skepparkavaj från Stone Island. Olyckan glöms när det visar sig att bröden innehåller dubbla burgare trots att jag betalat för en enkel. Det man förlorar på gungorna får man ta igen på karusellen. Fanns det en tillstymmelse av irritation kvar försvinner den med första tuggan. Det är nämligen precis såhär en hamburgare ska smaka. Saftig och god. Alla stekytefetischister som ägnat maillardeffekten mer uppmärksamhet och omsorg än sina barn kan fara åt helvete. Blandfärs på klotgrill är rätt smak! Och de som förfasats över att en stor pommes frites kostar 99 kronor kan trösta sig att en liten pommes lätt mättar en fullvuxen karl med mild ätstörning.

Vid bordet bakom mig konverserar ett par.

– Varför rånar ingen restauranger egentligen? Banker och klockaffärer, ja till och med bensinmackar och mataffärer är ju i viss mån förberedda på det. Men här skulle det vara en jävla överraskning. Man skulle ta dem med byxorna nere!

– Jag antar att ingen skulle försöka spela hjälte här…

– Eller hur? De har ju försäkring, precis som bankerna. Managern skiter väl i? Han vill bara få ut dig innan du skjuter gästerna. Och de som flippar burgare skulle ju knappast ta en kula för kassan. Minns du när vi rånade OKQ8 och det fortsatte komma in folk som skulle tanka?
– Hur skulle jag kunna glömma det?

– Du kom ju på vi skulle ta deras plånböcker. Det var en bra idé.
– Tack.

– Vi gjorde mer på plånböckerna än kassan.
– Stämmer bra det.
– Det är mycket folk här.

– Många plånböcker.

– Ganska smart, eller hur?

– Ganska smart!

De flyger upp från bordet med dragna vapen. Kvinnan riktar sin pistol mot mig.
– Hit med plånboken!

– Om jag hade haft några pengar kvar hade jag köpt en jordnötsmilkshake med baconströssel. Men jag har tyvärr redan blivit rånad, svarar jag.