Ibland får man intrycket av att serveringspersonal företagit sig en kurerande resa till kolonin Kodein, lydande under det sköna furstendömet Morfin, och saknar alibi för det senaste räkenskapsåret. Och vad vet vi, de kanske fortfarande högst påtagligt befinner sig på resande fot. Vi vet inte. Vi har lämnat restaurangen. 12-52 har en ung och oerfaren serveringsstyrka. Efter ett tag tar ägarinnan över serveringen. Då går det lite bättre. Krogen har också ett konstigt klientel. En man som ser ut att rita kärleksbrev med krita sitter och formar jättestora påskägg med händerna. Vi vet inte varför. Maten är roligare. Vi tar in ett par trevliga pilgrimsmusslor med sallad på gurka och fänkål. Också gödkalvbräss med kapris smakar fint. Men bäst är en kycklingleverparfait som är helt fantastisk. Varmrätterna håller inte lika hög klass. Ett ytterlår av kronhjort med risotto är lite seg och konstig, men har en fin sås. Oxfilén blir okej med lite potatispuré. Priserna är väldigt bra och skänker en välsignelse över krogen, men restaurang 12-52 är en typisk mellankrog med höga ambitioner med råvaror och kunnande som inte alltid räcker ända fram. Att The Strokes sjunger "give me some food, give me some wine, it´s almost time, one minute left, something is keff" i låten 12.51 är naturligtvis ingen slump.
Stad:
Lokal: