Koka

Men vi tar det från början. Sommaren hägrar och det innebär att Koka har funnits ett tag. Restaurangen är Björn Perssons nygamla baby som tidigare hette Kock & Vin. ”Saker och ting har lite av ett bäst före-datum. Namnet Kock & Vin bestämdes för omkring 15 år sedan. Det passade då, men med den moderna västsvenska gastronomin vi serverar nu funkade det inte riktigt. Vi tyckte att det var dags att ruska om lite och byta namn”, berättade Björn Persson i en tidigare intervju i Nöjesguiden, där han förklarade att det nya konceptet är lite enklare och billigare.

Vi blir anvisade till ett bord långt in i den nyrenoverade lokalen med väggar av gran. Det luktar fortfarande nytt, som att sätta sig i en ny bil, fast mer åt skogshållet. Den här lokalen kommer att åldras med värdighet. Koka har friarpotential med en känsla av att befinna sig i Arvidsjaur tills man tittar ut på Viktoriagatan. 

Borden saknar dukar. Istället har de spända läderhudar som dämpar klirr från glas och slammer med bestick. Mycket smart, för det gör att ljudatmosfären i lokalen blir behaglig. Däremot känns det inte som att frågan huruvida skinnet härstammade från gamla avlidna stammisar riktigt gick hem hos den trevliga serveringspersonalen.   

Maten då? Jo, det var som sagt en resa. Innan vi bestämt oss för vilken meny som gäller, 3-, 5- eller 7-rätters, serveras en kall juice på gurka och selleri. Det är lite som en slät gazpacho och passar oss som just kommit in från värmen. Tyvärr är den lite för salt. Brödet är däremot ljuvligt och surdegsknäcket på råg skulle kunna vara medeltidens motsvarighet till chips. Det hemmagjorda smöret till är pricken över i:et

Nästa rätt som serveras i en av de vackert handgjorda skålarna är en slags äggröra med sparriskivor toppade med kamomillsalt. Här börjar det kännas rätt och vi bestämmer oss för att ta 5-rätters-menyn. Först får vi rå makrill med papperstunt skuren inlagd rättika. Det är första gången vi äter rå makrill och vi hoppas verkligen att få göra det igen, för det är riktigt gott.

Nästa rätt, vit sparris med stenmurklor, hade vi olika åsikter om. En del salt saknades och murklorna smakade inte så mycket. Men ramslökskrämen till var fantastisk tilltalande – både för gom och öga. 

Så kommer kvällen fångst. Kolja, knaprigt stekt på ena sidan. Här fick Koka oss. Fisken serveras tillsammans med ett underbart vältillagat litet kycklinghjärta.  Men vår motståndsätare är ännu inte helt övertygad. När nästa rätt kommer tappar hen däremot besticken efter första smakbiten (”jag kunde inte hålla uppe armarna”) och åmar sig på ett orgasmiskt sätt som knappast passar sig på en restaurang. Rätten som fick vårt sällskap ur balans var ett underbart kolgrillat lam, täckt av kålblad och fantastiska små ramslökskaprisar vars sälta smällde oss från bordet. Under kålbladsgömman dolde sig även en underbar kålstuvning med ostron. Kokas lamm är bland det godaste vi har ätit.

Slutligen serveras vi störtgod glass på yoghurt med rödbetsgelé, hasselnötskräm och krossade nötter som gifte sig förträffligt med varandra. 

Men hur ska man se på den här kulinariska resan då? Hade vi haft tillfälle kanske det vore under en sådan här middag vi skulle fria – men det måste påpekas att symfonin som middagen på Koka bjöd på var något ojämn innan den nådde sitt makalösa crescendo. Då är det lite tråkigt när första ackordet är falskt. Den där gurkgazpachojuicen gav fel klang, men det är egentligen en petitess i sammanhanget. Det högsta betyget är en hårsmån bort.