Kvarterskrogen Intill sätter Kålltorp på kartan.
I somras slog dörrarna upp till restaurang Intill i Kålltorp. Beläget precis vid hållplatsen Virginsgatan är det ett tyst, mysigt område som annars inte gör så mycket kulinariskt väsen av sig. Kanske är det just därför det sitter folk nästan överallt i lokalen när vi en onsdag tar femman ut för att testa deras mat.
Den gamla charmiga fasaden på huset är inte särskilt talande för restaurangens inredning. Vinglas dignar över baren när en tar ett kliv in och så väl möbler, lampor som konst visar på en hög stilnivå. Samtidigt är Intill inget ställe för fine dining, utan mer som din lokala kvarterskrog som fått ett ansiktslyft. Vi blir välkomnade och lotsas genom den ganska stora lokalen till ett bord med utsikt över hela rummet, precis nedanför en stor väggmålning. Härifrån kan vi konstatera att vi just sänkte medelåldern med råge.
När vi bläddrat igenom deras meny några gånger är det fortfarande svårt att bestämma sig. Ska man dela på en stor scrocchiarella eller köra ett mer klassiskt upplägg? Valet faller på det senare för att få lite större variation. Här är det annars som på många stället uppdelat efter devisen mindre och större rätter, och det är alltid svårt att veta hur mycket man orkar efter en liten rätt. Eftersom att hungern är ganska tilltagen börjar vi ändå med det, och tar in en toast med chèvre och halloumiknyten. De visar sig vara generösa portioner och väldigt gott, till och med sidosalladerna som annars kan vara ett ganska tråkigt inslag. Här serveras den bland annat med söta, lite torkade körsbärstomater med mycket umami som gifter sig väldigt bra med balsamicon som ringlats över.
Tyvärr har servitören glömt bort vatten till oss, så till maten dricker vi bara våra Höganäs Miss Behave IPA respektive en Sleepy Bulldog pale ale. De båda sorterna passar bra huvudrätterna som är veckans pasta bestående av grönsakslasagne samt en liten portion fisksoppa. Bortsett från ett kvarglömt fiskben är soppan god, den är rik på saffran och skaldjur som serveras med ett bröd som troligtvis är en bit scrocchiarella. Lasagnen har en fräschör i sig som kommer från att såsen inte är så tung, vilket alltid är välkommet i så annars tunga rätter.
Till slut får vi inte plats med mer mat i magarna. Den avslappnade atmosfären och snabba servicen gör att det känns som om vi bara varit här i en kvart, trots att det egentligen är en timme mer än så. Det märks på sällskapen runt omkring att de gillar att vara här, och det gjorde vi också.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 11, 2018.