Vi vet inte hur många gånger vi har spatserat omkring i de historiska kvarteren vid Domkyrkan, tänkt att Domtrappkällaren ser för jävla mysig ut, kikat in genom fönstren och konstaterat att stället faktiskt verkar lite VÄL finkrogigt pretentiöst och uptight, vänt på klacken och istället valt att spendera våra surt förvärvade på Tzatziki mittemot.
Men vad fel vi har haft. För här är atmosfären varken kylig, snofsig eller pretentiös. I den stora men mysigt avdelade och charmigt inredda matsalen hörs sorlet över stora vita tallrikar med färgglada rätter. Och stället är faktiskt varmt, inbjudande och familjärt. Nästan som en italiensk sylta. Vi blir dessutom trevligt bemötta och placerade under ett sådant där romantiskt källarvalv där tegelstenar från svunna sekel lyses upp av fladdrande stearinljus. Ja, det är nästan töntigt mysigt. Men det är ju precis så det ska vara på restaurang. Enda nackdelen är väl att vi kanske sitter lite väl avskilt och inte kan spana på övriga gäster.
Domtrappkällaren är bra. Riktigt bra. Personalen lyckas med att vara både korrekt och kunnig, men samtidigt entusiastisk och skämtsam. Och maten kan överlag bara beskrivas som jävligt god. Skaldjurssoppan med havskräftor och hummeraioli är superfräsch, oxfilécarpaccion är skuren i föredömligt tunna skivor och är med tillhörande chevré- och tomatsallad möjligen den godaste carpaccion i stan. Till varmrätt går vi lös på en helstekt renytterfilé som med tillbehören honungs- och chilipotatiskaka samt skogssvamp inte lämnar något mer att önska. Däremot är den grillade oxfilén förvånansvärt seg och palsternacksgratängen aningen onyanserad och fantasilös. Vi glömmer dock oxfilémissödet så fort vi får in efterätterna chokladbrownie med mascarponeglass och delar på en generöst tilltagen ostbricka. Det mesta är faktiskt bra på Domtrappkällaren. Förutom oxfilén. Och, om vi ska vara petiga, att husets röda på inget sätt och vis är ”maffigt” eller ”passar utmärkt till renytterfilé”. Det smakar faktiskt som om man själv fått för sig att göra eget vin i sitt studentrum – billigt och vattnigt. Med en eftersmak av jäst och dåligt omdöme. Men vi ska inte vara alltför taskiga utan är på det hela taget mycket nöjda med vårt besök. Trots finkrogsstämpel vill vi påstå att man som gäst på Domtrappkällaren kan förvänta sig förhållandevis prisvärd mat, bra råvaror och ordentliga portioner. Och, förstås, töntigt mysig stämning.
