Vilket vin passar bäst till skräpmat?

Champagne till friterad kyckling och andra förträffliga kombinationer.

Jag sitter på toaletten på ett snabbtåg någonstans mellan Stockholm och Malmö, psykiskt och fysiskt dimmig av en plötslig matförgiftning. Toaletten saknar fönster, varje gång vagnen guppar till tvingas jag svälja spyan som letar sig upp i halsen. Men jag är inte här för att kräkas upp inälvor och annat skoj, utan för att göra en intervju. På den lilla vasken balanserar jag två mobiler mot varandra, den ena spelar upp ljud och den andra spelar in. På telefonen har jag Signe Lindbäck, även känd som Signes vintips på sociala medier, som är i full gång med att ge mig vinrekommendationer.

Det känns som ett lite jobbigt, men samtidigt helt rätt, sätt att genomföra en intervju på. Om jag hade varit en manlig journalist på 70-talet hade det till och med kunnat vara en sexigt. Nu är det dock mest ett uttryck för min känsliga mage. Men vad gör man inte för att få svaret på den brännande frågan: vilket vin passar bäst till vilken snabbmat?

Förutom en högt respekterad vinkritiker på sociala medier har jag även lyckats få tag på Adam Eklind på Systembolagets kundtjänst, och min mest vinintresserade kompis och forne systembolagsmedarbetare Tilde.
Mat och vin kan passa mer eller mindre bra ihop. Det har man ju hört, men hur stor effekt har egentligen vinet på smaken? Adam ger mig en grundkurs i kemi:
– Det brukar sägas att salt dämpar all smak. Om ett vin har väldigt hög syra dämpar saltet den och gör att vinet känns fruktigare och lite rundare. Samma sak gäller tanniner i röda viner, där saltet hjälper till att runda av. Ett väldigt strävt vin till en salt rätt gör oftast att vinet upplevs mindre strävt.

Faktum är att nästan alla viner blir godare av fett och salt, vilket gör skräpmat till en otippad dunderkandidat för vinkombinationer. Samtliga i panelen menar att mousserande vin till friterad kyckling är bland det bästa som finns. Allra helst borde man korka upp en flaska champagne till en KFC bucket for one, berättar Adam.
– Bubblorna och den höga syran i vinet hjälper till att skära igenom fettet och sältan i kycklingen. Men det är framför allt paneringen som gör kombinationen så bra. Ofta dricker man bubbel till toast skagen, där det smörstekta brödet är stjärnan. Här fungerar kycklingens panering på samma sätt, den plockar upp och matchar champagnens egna brödiga toner.

Signe är inne på samma spår, men erbjuder en mer ekonomisk lösning:
– Jag kände direkt att ett pet-nat-vin hade varit perfekt, eftersom det är ett bubbligt vin som ändå har naturvinets smakrikhet. Det känns genuint som att det skulle kunna passa helt otroligt bra, säger hon.

En rätt som delar panelen är Hawaii-pizzan. Tilde pekar ut ananasen som ett bekymmersamt element.

– Den ställer till det. Spontant tänker jag ett fruktigare vitt vin, kanske med lite restsötma. Ett skoj alternativ är Gewürztraminer, som doftar parfym och är något… speciell, precis som pizzan. 

Även en husgud som Signe stöter på problem då pizzan innehåller både sötma och syra från ananasen, samtidigt som osten täcker allt i ett stadigt lager fett. Medan hon tänker trycker jag båda handflatorna mot väggen och tar några djupa andetag.
– Det är nästan så att jag skulle vilja ha lite bubbel till det! Men jag vill å andra sidan ha bubbel till typ allt.

Adam kommer med två alternativ till pizzan. Antingen kan man försöka matcha sötman med en riesling, eller så väljer man något från sydligare breddgrader.
– Vill man inte ha sötma i vinet kan man i stället välja något som smakar tropiskt, till exempel chenin blanc från Sydafrika.

Tåget fortsätter att rulla mot Malmö. Vad kan man göra, förutom att fråga det uppenbara: ”Vad passar till en falafelrulle?”. Adam rekommenderar en resa till Georgien:
– Det kanske inte serveras falafelrulle på en klassisk georgisk restaurang, men man äter mycket mat som påminner om det. Det är mycket örtighet och kryddor, och det vill man matcha med ett lika örtigt vin, vilket man ofta hittar i orangevin, som är väldigt förknippat med landet.

Signe är likväl ombord på orangevinståget, både i detta fall men också i de flesta andra:
– Om jag har en rätt där jag tänker "vad fan ska jag dricka nu?", då brukar min tumregel vara att orangevin är ett allroundvin som kan matcha många olika smaker.

Även Tilde rekommenderar ett orange vin, men när jag pressar henne ger hon ett ytterligare tips, med förbehållet att det är lite ”crazy”:
– Om man känner sig lite sjuk i huvudet så hade man också kunnat prova ett torrare rosévin. Om man känner sig lite galen, återigen.

Inte bara lite, utan rätt så galen, känner jag mig när snabbtåget anländer till Malmö C, efter fem timmars skärseld. Det hjälps inte av att jag nu har friterade kycklingvingar, champagne, en falafelrulle med rykande färskt bröd, en flaska georgiskt orangevin, en hel hawaiipizza och ett vitt vin av det tropiska slaget på inköpslistan för ikväll.

Läs även: Frasse Levinsson: "Musik håller på att bli en överklasshobby"