Botánico

Det är en synnerligen svårbemästrad utmaning att få bord på restaurang Botánico. Efter några tappra försök får vi dock tillslut möjlighet att besöka den djungelinspirerade och kreativt konceptualiserade krogen på Aschebergsgatan, i gränslandet mellan Vasastan och Landala. 

Här skall vi enligt utsago få njuta av "urban jungle dining”, vad det nu innebär. Kommer vi att serveras kokbanan och halstrad vithandad gibbon-apa på ett palmblad eller får man sällskap av Tarzan på väg till herrarnas? Det skall visa sig att taglinen snarare hänvisar till inredningen, än någonting annat. Skönt. 

Alldeles direkt innan för dörren möts vi av en djungel av växter, en väl tilltagen bar samt en handfull vänliga kypare. Det är uppenbart att drinkar spelar en lika stor roll på Botánico som själva matupplevelsen. Vi inleder därför kvällen i ”The Jungle Bar” med en Botánico Sling och en Smoked & Stirred. Synnerligen välsmakande båda två. När drinkarna är avslutade hänvisas vi upp för trappan till övervåningen för att inta våra positioner. Vi guidas till ett högt bord tätt inklämt på en fullpackad rad med andra hungriga besökare. Det är väldigt stimmigt och soligt. Musiken är hög och det enda sättet att göra sig hörd är att skrika över bordet till sitt sällskap. Känslan är att middagen är lika mycket av en förfest för gladlynta tjejgäng på weekendresa från Borås och uppklädda innerstadsfolk på vift från Avenyn. 

Av en i ärlighetens namn ganska trött och oinspirerad servitris uppmanas vi att beställa ett gäng mellanrätter att dela. Ett koncept som tycks förkomma på i princip varenda ny och ”modern” restaurang nuförtiden. Det kan naturligtvis vara trevligt att få testa många olika smaker men upplevelsen av en välkomponerad anrättning försvinner lätt när saker som egentligen inte passar sig att dela, helt plötsligt skall delas. Kvar återstår endast en liten munsbit av en rätt när turen väl kommit till dig att hugga in. Å andra sidan är det trevligt att få testa många olika rätter. Vi väljer därför att följa kökets rekommendationer och beställer den förutbestämda sharing-menyn som finns. 

I ett rasande högt tempo inkommer strax därefter också kvällens första rätt. Edamebönor med chilisalt är kanske mer av ett snacks, passande tillsammans med en fördrink, än en rätt som kan stå på egna ben. Synd att vi han dricka upp drinken i baren på bottenplan. Det smakar precis som det låter, som edamebönor med chili och salt. Vi behöver dock inte vänta särskilt länge innan kvällens andra förrätt kommer. Sashimi på Hälleflundra med avokadokräm, gurka, shisokrasse, vit soya och brynt smör. Fisken är mjäll och god, avokadokrämen förföriskt len och krassen bidrar med en diskret hint av koriander. Gurkan adderar till viss del textur men vi saknar någon riktigt krispigt för att göra rätten perfekt. Det brynta smöret, med sin ljuvliga karamelliga nötighet, gör att anrättningen även utan krisp inkasserar betyget väl godkänt. Champagnen som serveras därtill får anses vara ett passande och tryggt val, utan någon direkt twist. Visserligen inte gratis, men åtminstone kall och torr. Även efterföljande rekommenderade vinval följer samma klassiska och tryggt utstakade linje. 

Snart därefter serveras vi nästa rätt, även det en kall sådan innehållande rå fisk. Denna gång är det en aningen mer exotisk fisk, nämligen tonfisk, som utgör huvudråvaran. Den är tärnad och uppblandad med chili, vattenmelon, koriander och diverse olika rostade frön i en så kallad furikakemix. Även i detta fall är smakerna någorlunda välbalanserade. Vattenmelonen har dock tappat lite av sin krispighet och fröerna bidrar tyvärr inte med tillräcklig textur. Det blir således lite väl ensidigt från den första till den sista tuggan. Efterföljande rätt är även den i princip rå. Nu är det dock tunt skuren ryggbiff, Bifftataki, som toppats med picklad silverlök, smörgåskrasse, wasabikräm och samma pliktskyldiga furikakemix. Var solrosfrön på utförsäljning denna månaden måntro? Även denna anrättning följer den tidigare linjen. Det finns en smakmässigt habil balans men texturen saknas och i detta fall blir köttet lite väl snålt tilltaget, i proportion till wasabikrämen och de övriga tillbehören. 

Ooooh! ropar vi dock tarzanskt och glatt genom den urbana djungeln när nästa rätt serveras. Baos fyllda med bakad fläsksida, grön tomat, koriander och krispiga cashewnötter. Tack och bock för kvällens vassaste servering! Tyvärr inser vi också snabbt att det var kvällens höjdpunkt. Därefter får vi nämligen en skål med ribs som snarare för tankarna till fantasilösa julbord med gänget från jobbet än till en exotisk urban matupplevelse. Nåja, det var i alla fall bättre än desserten. En urbota trött och oinspirerad liten friterad vårrulle fylld med ananas ligger pliktskyldigt placerad på en fyrkantig tallrik tillsammans med några rostade kokosflarn och en glasskula med lite kolasås. Det känns mer som om vi hamnat på en Stena Line-färja anno 1990 än på en restaurang som utlovar ”lustfyllda kontraster och fusioner”. Vi är tämligen förvirrade och väldigt besvikna på avslutningen. Innan hemgången föräras vi med en lyckokaka och notan. På väg ut genom den varma och stimmiga djungeln, mot Göteborgs råa och kalla gata, passerar vi sällskap efter sällskap som glatt tjoar och tjimmar. Där och då blir det också, om möjligt, än tydligare vilken typ av gäst som besöker Botánico – förfestgänget. I det sammanhanget är restaurangen också perfekt. 

Är du ute efter en gastronomiskt upplevelse på tumanhand gör du rätt i att gå någon annanstans, eller så får du förbereda dig på att skrika dig hes över sorlet från grannborden och den höga musiken samtidigt som du gaffelfäktas med ditt sällskap över en mellanrätt.