Krogräven: Mats Hoff

I denna artikelserie får vi träffa ett antal individer som sedan decennier återfinns på Göteborgs krogscen. Personer som verkar utan att nödvändigtvis synas, som kan berätta om utvecklingen inom industrin, ge oss perspektiv på vår nutid och återberätta anekdoter från förr. 

Hövligt tackar han kassörskan för påminnelsen om att stämpla stammiskortet när vi beställer varsin kaffe framme vid disken. En kopp nybryggt inne på konditoriet på Friggagatan hör till Mats Hoffs standardrutin nuförtiden. När han väl slagit sig till ro på den stoppade stolen vid fönsterbordet säger han aningen spjuveraktigt.
– Du måste varit väldigt inspirerad i helgen när du drack den vita bourgognen. Fullständigt gått i spinn! 

Han påminner mig om hur jag för några dagar sedan skickade en bild på en flaska vin som jag drack på restaurang Project. Teknikens under resulterade i att bilden skickats flera gånger och dessutom mitt i natten, till Mats sambo Nancys stora förtret.
– Jag ligger och sover vet du, med Nancy bredvid och så plingar det till på det sättet. Hon blir ju misstänksam förstår du, fortsätter han småskrattande och med ett karakteristiskt drag på smilbanden. 

Det tillhör inte vanligheterna att jag skickar bilder på vinflaskor till folk, men denna kväll drack jag och mitt sällskap ett vin som jag visste kom från Mats portfölj. Dessutom var det av strålande kvalité. Project är en av många restauranger runt om i Sverige som köper viner av Mats och har gjort så under många år. Mats har arbetat med vinimport och utbildning inom vin i snart 40 år. 1998 grundade han sin egna importfirma Hoff Vinhandel men redan 1986 sålde han sin första flaska vin via dåvarande Vin- och Spritmonopolet.
– Det var en norditaliensk Chardonnay, från Sydtyrolen. På den tiden gjorde man ingenting mer än att koppla ihop Vin & Sprit med kooperativet nere i Italien. Sen skötte dom hela biten. 

Några år tidigare arbetade Mats som kock på Stena Line, men det skulle snart förändras. I och med ett högt skattetryck på alkohol i Sverige insåg flygbolaget SAS att det fanns goda affärsmöjligheter att sälja alkohol ”tax free” i samband med resor. Stena Line var inte sena med att haka på idén och påbörjade försäljning i butiker ombord på sina båtar. Mats förflyttades dit och hamnade på avdelningen för vin. Vid det laget var Mats intresse för vin begränsat men ett frö hade såtts under tiden på kockskolan.
– Jag var inte mycket för att läsa, men under tiden på kockskolan fick jag en bok av min mamma som hette ”Vin och Världens drycker”. Det fick inte heta sprit på den tiden, så det blev ”världens drycker” istället. Det var mycket känsligt. Vi talar om sent sextiotal. 

Även vinutbudet som fanns att tillgå i Sverige på den tiden var skralt. Vin- och Spritmonopolet kontrollerade all handel med vin och såväl krögare som konsumenter fick nöja sig med det statliga sortimentet. Skulle någonting nå slutkund skulle det passera igenom statens trånga nålsöga. I och med den nya tjänsten i vinbutiken började successivt hans intresse för vin växa sig större. Nyfikenheten gjorde att han började söka kontakter inom vinvärlden. Han gjorde några resor ner till södra Europa och slutligen kom han i kontakt med en engelsman som arbetade som språklärare nere i Sydtyrolen. Mannen behärskade således förmågan att kommunicera med såväl bönder, på tyska och italienska, och övriga européer på engelska. Genom honom fick Mats också möjlighet att träffa en dåtida legendar, Giorgio Grai. Han möjliggjorde för Mats att åka från vinkällare till vinkällare och besöka numera kultförklarade producenter som Agricola Foradori i Trentino och familjen Allegrini i Valpolicella Classico. 
– Han öppnade en del portar, så man fick se vinhus inifrån. Det var rätt trevligt, med många goda middagar. Så småningom hamnade jag också hos Ca’ del Bosco i Franciacorta, men det var på eget initiativ. Där fick jag höra av ägaren Zanelli att den italienska kvalitetstillverkningen av vin har börjat först nu, 1984. Då började vinlagarna förändras och kvalitén sticka iväg uppåt. Innan dess var det mest halvoxiderade enkla bordsviner. 

Dessa lätt oxiderade viner påminner till viss del om nutida populära orangea naturviner. Något Mats inte har så mycket för.
– Jag förespråkar naturligtvis hållbart jordbruk, men har inte så mycket för oxiderade viner. Att få bort oxidation är något som vinmakare har arbetat med under årtionden. Att eftersträva oxidation är lite som att säga att teknikens landvinning inte har någon betydelse. 

Åter till åttiotalet. Mats nyfunna kontakt gav råg i ryggen och han vände sig därefter till nybyggda Hotel Riverton och frågade om det fanns ett intresse för att hålla en provning, ett evenemang med norditalienska viner. Dåvarande restaurangchef Modig nappade direkt.
– En ohyggligt trevlig och kompetent man, minns Mats. 

Innan någonting kunde bli av var dock aktiviteten tvunget att få godkänt av systembolagets Herr Tagesson. På den tiden kontrollerade vin och spritcentralen allt. Herr Tagesson hade dock ingenting att invända förutsatt att det serverades Italiensk mat till drycken. Inga problem, sa Modig. Sagt och gjort, några veckor senare ordnade Mats och Riverton en liten vinfestival i miniatyr, med viner och italiensk buffé. Succén var ett faktum, det blev tidningsartikel i DN och Mats fick blodad tand. 
– Jag fastnade för det där med vin då. Jag tror det handlade om kombinationen av historia, geografi och smakupplevelse. Den triangeln passade mig. Då gick min fantasi igång. Jag föll pladask! Sögs in i det svarta hålet, kan man säga, och sen har jag aldrig tagit mig ur. Jag är där nere och simmar någonstans. 

Efter den lilla vinmässan fick Mats en djupt rotad känsla av att verkligen ha bytt yrkeslinje. Kockyrket låg bakom honom. Nu skulle han verkligen jobba med vin. Parallellt med arbetet i vinbutiken på Stena Line fick han också ganska snart möjlighet att skriva små artiklar om vin i nyligen återuppståndna Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning. 

Att Mats skulle ägna stora delar av sitt yrkesverksamma liv åt vin var dock ingen självklarhet. Han föddes i Bromma 1952 men växte upp i Göteborg och arbetade i unga år inom sågverksindustrin. Hans far hade ett sågverk och den naturliga tågordningen resulterade i att även Mats arbetade i familjeföretaget. När tiderna blev dåliga hamnade faderns företag i en svår sits, men han såg en utväg. För att klara krisen såldes sågverket till Afrika. Hela maskineriet transporterades ner till den afrikanska kontinenten via den transatlantiska linjen. Mats fick följa med och bytte kust, från den svenska västkusten till den afrikanska. Totalt spenderade han ett knappt år nere i Afrika. Det var också där som han fick sin första riktiga vinupplevelse.
– Året var 1976 och jag var på sjätte breddgraden, i Nigeria. Där delade jag en röd flaska Côtes-du-Rhône med en holländare. Då var jag ungefär 25 år. Dessförinnan drack jag varken vin eller öl. När vi gick på krogen var det Gin & Tonic som gällde, eller Gin Fizz. Uppenbarligen var det gin och socker med citronsmak som gällde. 

Tio år senare stod Mats tillsammans med gräddan av svenska vinjournalister på Hotel Riverton och drack syditalienska vita viner med många år på nacken. På den här tiden var inte Italienska viner på modet utan dessförinnan var det bara franska viner som gällde i kombination med lite från Tyskland samt portvin.
– I princip var det Bordeaux i kvadrat och minut. Vissa var bra, men det var väldigt ensidigt. Det var en väldigt stängd värld.

Under mitten av åttiotalet började det dock ske en förändring och mot slutet av decenniet skulle var och varannan landsortstidning ha en vinjournalist. Intresset ökade dramatiskt och horisonten vidgades. 
– Det var en härlig tid, som egentligen inte finns kvar. Över huvud taget. Oskyldig och entusiastisk med viss ambition. Nu upplever jag tyvärr att vinjournalistiken i Sverige är formad av de ekonomiska ramar som finns. En del så kallade journalister säljer sig och gör det ganska öppet. De sitter med ena benet i baljan. Den sanna entusiasmen om att upptäcka själv finns inte kvar upplever jag. 

Under åren som följde fortsatte Mats att skriva om vin och jobba i butik på Stena Line. Kunskapen och intresse djupnade. Parallellt började han också att undervisa i vin och fick på så sätt möjlighet att sprida sitt stora intresse för vin till andra människor. Det blev också många fler vinresor genom åren med vingårdsbesök och provningar på agendan. Speciellt runt om i Italien. Frågar man Mats om vilka besök som gjort störts intryck under den här tiden nämner han istället ett uteblivet besök som grämer honom än idag.
– Den stora grejen som händer under åttiotalet är när Sassicaia segrar i London och vinner pris som bästa Cabernet under tio pund. Detta är runt 1978. På den tiden kallades det ”italiensk vin” bara. Det fanns ingen härledning till något ursprung så att säga. Det var en experimentell familjeodling egentligen. Att jag då inte åkte dit direkt, det är över mitt förstånd. Jag tog mig inte ut till Bolgheri. Jag har träffat honom, greven, Inchisa de la Rocchetta, men först senare. Hade jag åkt dit då hade jag fått agenturen. 

Åren går och 1995-96 går Sverige in i EU. Marknaden öppnas upp och mycket förändras. En gammal klasskamrat till Mats från restaurangskolan, Axel Forssén, hör av sig och undrar om han vill vara med och starta en verksamhet, en vinimport.
– Jag var med på ett hörn, var delägare till 50 procent, men prioriterade faktiskt mina lektioner på restaurangskolan, folkuniversitetet och komvux. Sen sufflerade jag Axel vid sidan av. Successivt växte sedan engagemanget kring importen fram. 

Under några år jobbade Mats sedan med Axel Forssén och deras gemensamma vinhandel, men efter en tid insåg de båda kompanjonerna att man drog åt olika håll.
– Karl Axel Forssén var inte en enkel människa. Kanske inte jag heller. Det är som att koka en sås vet du. Vissa ingredienser funkar tillsammans, medan vissa gör det inte. Vårt samarbete blev ingen bra sauce bordelaise. 

1998 startade Mats istället Hoff Vinhandel. Sedan dess har han försett restaurang-Sverige med otaliga kvalitetsviner från producenter härad hörande främst i Frankrike, Italien och Tyskland. Även SAS Wine Trading blev en stor kund då tax free-handeln fortfarande blomstrade.
– Till en början var framförallt min expertis och kunskap efterfrågad. Det var innan man kunde hitta all vininformation man ville på internet och jag var välinformerad. Speciellt inom vissa områden. Mats lyckades knyta till sig ett antal olika topproducenter, där Italienaren Romano dal Forno sticker ut. ”Det var som att vinna VM!” minns Mats och berättar hur han fick nys på producenten via ett vinmagasin. -
–Dåtidens stora namn fick två stjärnor i testet, medan Dal Forno Romano fick fem. Då kastade jag mig på telefonen och ringde nummerbyrån. Jag kopplades till Italien och bestämde möte. 1995 kör jag dit och lyckas få agenturen. På den tiden var Dal Forno Romano okänd i Sverige. Allt eftersom har Mats fokus flyttats från primärt Frankrike och Italien till Tyskland. Sent omsider lyckades tyska producenter omvandla sina druvor till viner med hög kvalité. 

Lika tidig på trenden som Mats var med Italienska viner, lika snabb var han på att uppfatta ett större kvalitétsfokus på vin från Tyskland. Han fick möjlighet att importera viner av högsta kvalité från bland annat Weingut Keller.
– Idag upplever jag att röda Tyska viner håller högsta kvalité. Mjuka och lena. Idag dricker jag mer Tyskt rött än vad jag någonsin har gjort innan. I dag är Tyskland världens tredje största pinot noir-producent efter Frankrike och Kalifornien. 

Den stora förändringen i vinvärlden under Mats 40 år i branschen är gränslösheten. Enligt honom kan man nuförtiden hitta fantastiska viner från flertalet olika producenter och platser.
– Det är gränslöst! Det är en oerhörd förändring. Det finns djup kunskap överallt. 

Mats djupa kunskap, hans anekdoter och minnen av viner och producenter är nästan lika gränslös. Han berättar om allt ifrån besök i Champagne med Sjömagasinet till en blindprovning av Domaine de La Romanée-Contis ”La Tâche” och skulle förmodligen kunna hålla på i flera timmar utan att man som åhörare tröttnar. Innan vi avrundar frågar jag honom om han kan berätta om något speciellt minne, något vin han druckit som verkligen överraskat eller en upplevelse som sticker ut. Naturligtvis kan han det. Jag får till och med två stycken.
– En riktig aha-upplevelse fick jag nu i närtid. Jag pratade med en producent om en pinot noir från Reinhessen, i gränslandet till Nahe, området kallas lokalt för Reinhessens Schweiz, då det ligger 300m över havet. När jag frågade om årgången 2018 sa han att kvalitén sjönk, då det var för varmt. Då tänkte jag verkligen; För varmt? På 300 meter höjd, där. Det fanns inte i vokabulären för tio år sedan. Det har gått oerhört fort. Det är till viss del oroväckande. 

Det andra minnet är desto mer positivt laddat och handlar om en parallellprovning för trettio år sedan nere i Bourgogne. 
– 1994 var jag nere i Gevrey-Chambertin för att vara med i bedömningspanelen i Roi Chambertin och utse de bästa vinerna i kommunen det året. Det var jag och vineliten i Franrike. Jag provade och satt och antecknade. När vi kom till vinerna av högsta kvalité, grand cru, så tänkte jag, ”Herre gud, det här är högsta klass!” Det är ett minne jag har med mig än idag. 

Mats fyller 71 i år, men har fortfarande inga planer på att lägga av. I alla fall inte så länge han tycker att det är kul.
– Hur länge kommer jag hålla på? Det är en bra fråga. Hur skall jag kunna stiga av? Jag tycker fortfarande att det är så kul. När man kan springa på en bra Pinot Noir under Bourgogne-pris, då kittlar det fortfarande. Så länge konsumenten tycker att det jag säljer är gott kommer jag fortsätta. Det är ledstjärnan.