I hörnet av Jesusparken sprider Lyran sin skånska grönsaksgospel för Malmös alla matintresserade. 27-åriga Josefin Lindeberg har blivit så pass frälst av den hyllade restaurangen att hon nu har bestämt sig för att göra en dokumentär om stället.
På bara några år har Lyran seglat upp som en av Malmös mest omtyckta krogar. Matfantasten Josefin Lindeberg är en av de som håller restaurangen varmt om hjärtat. Så varmt, skulle det visa sig, att hon nu precis har börjat arbeta på en fullängdsdokumentär om den.
Hej Josefin! Varför lämpar sig Lyran så väl som dokumentärt objekt?
– Lyran är spännande och tryggt på samma gång! De har ett underbart sätt att jobba med sina leverantörer och råvaror. Det är en spännande mix av människor, kärlek, energi, magi och vilja där. Jag är engagerad i miljöfrågor och har tidigare volontärarbetat med odlingsprojekt och jobbat med vegetarisk matlagning, så det är klart att jag fascineras lite extra av lokala samarbeten och coola säsongsbaserade råvaror. Det Lyran gör är samtidigt så mycket mer än så.
Dokumentärfilmaren Josefin Lindeberg. Foto: Privat
Vad har du själv för bakgrund?
– Kortfattat skulle man kunna säga att jag varit på jakt efter att hitta ett sätt att uttrycka min kreativitet på. Detta har skett genom många resor runt om i världen, utbildning, jobb, matlagning… ja, listan kan göras lång. Men det är framför allt möten med människor som har inspirerat mig och hjälpt mig hitta till den jag är idag och mitt sätt att uttrycka mig kreativt.
Hur kom Lyran in i bilden då?
– Från första början handlade det om att jag ville lära mig mer om hur jag kan uttrycka mig genom film. Jag sökte till en filmskola i våras och hamnade på reservlistan, då bestämde jag mig för att lära mig så mycket som möjligt på egen hand och öka chanserna för att komma in nästa år. Det var en sommarkväll på Beer Ditch tillsammans med min kille och vår vän, som då var restaurangchef på Lyran, som jag fick idéen: det är klart att jag ska göra en dokumentär om Lyran! Med stöd och vägledning från min kille, som driver produktionsbolaget Husarrest, fick jag mod till att köra igång projektet.
Hade du varit på Lyran innan detta?
– Ja, jag hade ätit på restaurangen tidigare. Jag blev förälskad i maten och konceptet då jag själv har ett stort intresse för matlagning. Jag upplevde dessutom en stämning som känns ganska ovanlig i restaurangbranschen, en ”hemma hos”-känsla som var väldigt välkomnande. Vi gick direkt och pratade med Jörgen Lloyd (Lyrans ägare, reds. anm.) som tyckte att det var en jättekul idé!
Finns det något särskilt som vill lyfta fram i dokumentären?
– Jag vill på ett ärligt och vackert sätt visa Lyran och de människor som engagerar sig i restaurangen. Jag hoppas också att på olika sätt kunna inspirera tittarna.
Det finns ju en del matdokumentärer att inspireras av därute, både nya och gamla. Har du någon/några favoriter som du kanske sneglar lite extra på när du nu gör dokumentären om Lyran?
– Jag älskar dokumentärer och har gjort det väldigt länge. Jag är nog lätt dokumentärberoende. Alla dokumentärer jag ser är inspirerande på ett eller annat sätt. Senaste inspirationskällan inom kategorin matdokumentärer är såklart David Gelbs Chef’s Table. Den bjuder på otroligt vackra bilder och spännande historier. En annan inspirerande och grym dokumentär jag såg nyligen är Griffin Hammonds Sriracha.
Läs även: "KROGRECENSION: Lyran"
