Barerna som gjorde mig till kvinna

Maria Müllern-Aspegren testar Malmös billigaste barer.

Jag har skaffat mig ett jobb. Med kontor och jobbmobil. Ett sådant jobb som kretsar mycket kring att hålla koll på sin inkorg. Oavlönat dessutom (för tillfället). Det är inte ens ett jobb, utan en praktik. Men faktum kvarstår. Jag lever i en annan värld nu. Den verkliga verkligheten.

Sedan jag flyttade hemifrån har jag levt i relativ fattigdom. Jag får dåligt samvete av att köpa frusen kycklingfilé. Tack vare min kroniskt kärva ekonomi har jag blivit väl bekant med alla billiga ställen i den här staden. Att kalla barer för “sunkhak” är klasshat. Det är bara barer som är mer eller mindre ärliga med sitt syfte. Malmö har, trots sin råärliga vibe, legat bakom Stockholm, som har en lång och stolt tradition av billiga ölcaféer. Kanske för att man i Malmö utan större bekymmer kan göra sig av med baren och ta Kung-burken rakt ner i parken?

Denna text är skriven veckan innan jag började mitt nya, tillrättalagda liv. En vecka där jag tvingade mina vänner på någon sorts hemvändarturné och besökte alla mina gamla hak.

Asia House
Södra Förstadsgatan 88A

Stor stark: 55 kronor

“Flaska eller burk?” frågar bartendern. Flaska, tack. Det är superfullt. Människor älskar att vara här. Vi tycker visst också om att vara här. Gamla trogna Asia House. Menyerna ligger pressade mellan två glaslager på bordet. Förtroendeingivande.

Bakom oss står två Leo Vegas-maskiner. En bar får inte vara med på listan om det inte finns Leo Vegas-maskiner. En märkligt hipstrig kille i en kondomliknande mössa sitter och spelar. En gubbe vid bordet tittar på honom. Det är en stämning mellan dem som jag inte riktigt kan få ner på papper. Laddad?

Efter vår andra öl reser sig hipstern från stolen.
– Du kan ta över nu. Jag vet att detta är din favoritplats. Jag har lämnat stolen varm för dig, säger han till gubben.

Gubben sätter sig genast och spelar, trots att det fanns en ledig Leo Vegas-maskin bredvid hela tiden. Bartendern kommer till bordet. Hon är den enda personen jag någonsin sett jobba här. Hon vill dubbelkolla våra legg. “Inga problem”, säger jag och langar fram mitt pass från sommaren 2025. Alltid lite pedofilstämning när det kommer till mina legitimationers ålder, eftersom de aldrig någonsin varit äldre än ett och ett halvt år. Det uppstår lite förvirring kring vad min faktiska ålder är eftersom vi båda glömt exakt var i passet det står, men vi bestämmer oss för att jag är 21.

Vi får en hejdåvink när vi reser oss för att gå. Som att lämna kontoret efter en lång dag. Vanligtvis får man en spottloska när man går härifrån. Kanske blir hon vänligare och vänligare eftersom jag blivit äldre? Om tio år får vi en kram och ett litet smek på rumpan.

Värnhems Pizzeria
Östervärnsgatan 2

Stor stark: 64 kronor

Värnhems Pizzeria kändes lite som de tre månaderna min husläkare tvingade på mig Sertralin. Jag blir stupfull, byter kön och börjar vråla när det går dåligt för Sverige i hockeyn, som visas på en skärm i taket. Känslan av tomrum påminner också om antidepp-eran. Den totala sexlösheten. Ölen kostar också som ett paket Sertralin. Det måste ändå sägas att det finns buffalo wings för bara 70 kronor här. Man blir ju tjock av antidepp.

Södervärns Krog
Södra Förstadsgatan 100
Stor stark: 64 kronor

Mannen i kassan frågar hur gamla vi är. 22, den här gången. Han har en dotter som också är 22 och redan hunnit bli sjuksköterska. Han menade säkert väl, men känslan av att ha gjort helt fel i livet biter sig fast. En Eriksberg, tack! Otroligt nog finns det posters med ölens smakprofil utplacerade på bordet. Man kan verkligen känna smaken av ljust bröd och blomster.

På vägen till toaletten råkar jag ha sönder en dörr. Precis som när man råkar spilla mat på någons grejer skyfflar jag lite på skiten och försöker dölja de exponerade gångjärnen med en handduk.

När jag kommer tillbaka har mitt sällskap hittat en staty vid ett av de många tomma borden. En sekund undrar jag vem av alla Malmöprofiler som älskat Södervärns krog tillräckligt för att kommunen bekostat en staty. Nu kanske jag blottar min okunskap, men jag är rätt säker, så här i efterhand, att det inte var Per Albin Hansson utan en liten bonde som håller i den senaste veteskörden.

Fregatten
Föreningsgatan 87

Stor stark: Hutlösa 85 kronor

Varje gång en människa tar upp Fregatten yttras meningen: “Jag var på tidernas värsta träff där.” Man kan ju undra vad de förväntade sig av en bar som är känd från Thåström? Vi drar in klockan 23.30, i sviterna av en dagsfest, och får honnörsbordet på “scenen”. Snart är det midnatt och en i sällskapets födelsedag. Det sjungs och en sexa Explorer Vodka, courtesy av bartendern, levereras till bordet.

Hiss: Bartendern som dansade runt mellan beställningarna och som höll skeppet uppe en timme efter stängning.
Diss: Den otroligt äckliga och dyra polska ölen för galna 85 kronor.
Det är knappt att den kvalar in på listan, men räddas av Leo Vegas-maskinerna. 



Square Side
Sofielundsvägen 8

Stor stark: 50 kronor

Att gå till Square Side och Asia House med bara några dagars mellanrum är lite som jag föreställer mig det är att vara skilsmässobarn på julafton. Två helt olika familjer som båda älskar alkohol. Det är ytterst tomt jämfört med det proppade Asia House. Pappas sida är mindre. Inga kusiner. Men en skojig farbror kommer fram till oss och tror att jag och mitt sällskap är på dejt. Han lutar sig fram och viskar tips på sexpositioner “hon nog skulle gilla” i min kompis öra. Vad det var för positioner har min vän sagt att hon kommer “gå till graven” med.

När han märker att min vän rodnar bestämmer han sig för att ta kontrollen över musiken, som styrs via en laptop på en pall i hörnet vid toaletterna. Han sätter på Arab Idol och direktöversätter låten för oss obildade:
– Kurdiskan är kärlekens språk. Passionens språk.

En rent ut sagt kåt stämning. Det inspirerar mig att sms:a min pojkvän att komma hit. Vi tänker att killen hade uppskattat en trekant.

Jag funderar på att beställa en drink, eftersom de är så läskigt billiga här, men sedan kommer jag ihåg att förra gången beställde jag en vodka Red Bull och fick en Moscow Mule. Bartenderns motivering var att “Red Bull-maskinen var sönder”. Farbrorn går från dj till lekledare. Han radar upp oss efter längd för att se vem som har närmast till himlen. Min kille trillar in lagom till att se min vän utnämnas till vinnare. Enligt farbrorn spelar det ingen roll hur långa ens ben är när man står upp, det är när man ligger ner som räknas.

Läs även: Möllans kallaste öl