Vi har mestadels positiva känslor efter att ha varit på grönbete hos Lyran.
Det börjar ju så fint. Vi har precis förkunnat för vår servitris att vi tar den blandade menyn (450 kr) med tillhörande vinpaket (450 kr). Någon minut senare sitter vi där med varsitt glas bubbel från Barranco Oscuro och nafsar på spröda rädisor och rapsskott dressade i olja. Vi äter med händerna. Det är taktilt, avväpnande, vi kommer nära naturen. Fröknäcket med gurka, granskott och mild senapskräm som kommer in strax därefter smakar också fantastiskt. Framförallt smakar det svenskt, i ordets bästa bemärkelse.
När tilltuggen har avverkats är det dags för kvällens första rätt. Den kommer i form av en skål med "grönt från Bokelundsgården", get-crème fraîche, anchoas nardin och tärnad kålrabbi. Vi skämtar om att vi snart har ätit en hel trädgård, och att de marinerade ansjovisbitarna nästan framstår som slamkrypare i sammanhanget.
De följande serveringarna är två riktiga höjdpunkter. Först kommer en tallrik med skånsk sparris, ankägg och rostade pistagenötter in. Den serveras med en salig sås på sparris, rabarber och fläder. Vi ler, det är nytt och smart. Sedan kommer en tallrik med bakad vitkål och solrosfrön in. Under ett tjockt täcke av riven vesterhavsost väntar både grönkålsolja och en buljong på kål och kapris (och, av smakdjupet att döma, förmodligen lite kycklingbuljong också...). Smakerna är välbekanta, men höjs verkligen till skyarna av matchningen med det minerala Claude Buchot-vinet i våra glas.
En stunds väntan och tre brandlarm senare får vi in kvällens första (och enda) riktiga kötträtt. Två fina bitar lammsadel samsas med sin egen jus, grillad vårlök, vårlöksblommor och en puré på svart vitlök. Varför lammet har knådats in i så mycket fänkålsfrön innan det tillagades är bortom oss. Särskilt gott är det i alla fall inte.
Det här markerar också slutet på den trädgårdssymfoni som lirade så himla fint där ett tag. De avslutande dessertserveringarna (skånska ostar med honung och fänkålspollen, följt av en menlös sorbet på ängsyra, crème fraîche och reducerad sherryvinäger) kan tyvärr inte rädda upp det igen.
Den överhängande känslan av kvällen är att det är väldigt gott, men att de samtidigt har något av en övertro på hur underhållande gästerna tycker det är med närodlade råvaror. Vi kan komma på åtminstone en handfull ställen i Skåne och Danmark i samma prisklass som också stirrar sina leverantörer djupt in i själen innan de handlar av dem, men som ändå lyckas erbjuda något betydligt finessrikare på tallriken.
Kanske är det vi som prickar in en mellandag, kanske är det ingen som förstod vad de sysslade med när de laborerade med knasiga björksavselixir och liknande, men gud vad man önskar att man hade kunnat bli mindblown av åtminstone något element under kvällens gång. Bara tanken på att Lyran förmodligen kan ännu bättre än såhär gör att vi inte tänker vänta länge på nästa återbesök.
