Hot Chip är några engelsmän som lyssnar på Prince i sina sovrum, när ingen ser, och på Yo La Tengo när de glider omkring i en Peugeot och försiktigt pekar finger åt folk. Deras första album låter som ett mobbningsoffers revansch. Men han fick en spark för mycket i huvudet. Följaktligen gör Hot Chip vimsig elektronisk collage-pop med massor av vemod istället för att ställa sig upp och rocka ut mot förtrycket. Det låter som ett Junior Boys med larvig humor eller popmusik gjord av världens mest talangfulla femåring. Soularrangemang blandas med leksakssyntar, små, små laptoptricks och Alexis Taylors entoniga röst, som lugnt förklarar att du kan dra åt helvete (det är lite oklart varför).
"All you can hear is my refusal, cause I haven't got time for a jerk off loser / All you can hear is my refusal, cause I haven't got time for a jack your body loser".
Om någon (enstaka) minns hur kul man kunde ha med det väldigt engelska lapptäcke som är till exempel Gomez första skiva: så här kul kunde man ha. [I]Coming On Strong[/I] är kanske en ganska tillfällig lekstuga, men den som dömer musik efter om den "håller i längden" läser Mojo.
Skivbolag:
Artist:
