Mr. 25 % (1990)

Av Thomas Sjöberg, nummer 3, 1990

 

Först kom momsen. Sen kom socialstyrelsen. Att lyfta en stor stark på krogen kommer att kräva en allt mer vältränad plånbok. Vår alkoholkonsumtion skall minska med 25 % fram till år 2000 och medicinen som socialstyrelsen ordinerar är besk; från kraftiga prisökningar till totalstopp för skattefria spritinköp via utlandsresor. Claes Örtendahl, generaldirektör, är högste ansvarig för det statliga verkets idéer.

 

Detta har hänt: 1984 undertecknade 33 europeiska länder ett hälsopolitiskt dokument, utarbetat av världshälsoorganisationen, WHO. Det innebär att alkoholkonsumtionen ska minska med minst 25 procent fram till år 2000. För den vuxna delen av svenska folket innebär detta att vi istället för att dricka 6,4 liter ren alkohol per person och år, ska dricka högst 5 liter vid sekelskiftet. Detta är i alla fall regeringens, riksdagens och socialstyrel­sens förhoppning. I början av året presenterade socialstyrelsen ett handlingspro­gram med en rad åtgärdsförslag. Det bygger i allt väsentligt på det idéprogram som utarbetades hösten -88 och till vilket de flesta av över 100 remissorgan var positiva. De mest konkreta, och kontroversiella, förslagen är:

■ höjd åldersgräns på krogen, från 18 år till 20 år, för att dricka starköl, vin och sprit:

■ höjda spritpriser med 20 procent under tre år;

■ stopp för den skattefria spriten senast 1992/93.

I handlingsprogrammet tar socialstyrelsen också upp frågan om inköpsbegränsning. Tankegångarna utvecklas i idépro­grammet och här finner vi de mest långtgående åtgärdsförsla­gen, sådana som nykterhetsorganisationer och delar av läkarkåren redan tidigare ställt sig bakom:

■ Totalförbud. Anses dock som politiskt omöjligt.

■ Inköpsregistrering. Anses kränka den personliga integriteten.

■ Ransonering (motbok) och prispolitik. Anses som mest realistiskt.

Socialstyrelsens slutsats: "Om totalkonsumtionen inte utveck­las i enlighet med de mål som uppsatts för alkoholpolitiken måste en förutsättningslös granskning göras av olika restrik­tioner och hur dessa kan genomföras". Här lämnas egentligen bara utrymme för en enda tolkning – om vi inte frivilligt super mindre, väntar hårdare tag.

 

Claes Örtendahl är socialstyrelsens generaldirektör sedan 1 juni 1989 och som sådan ytterst ansvarig för vad som sägs i idé- och handlingsprogrammen. Hans position är utsatt. Socialstyrelsen har blivit en visa ute i folk­hemmet, som instinktivt slår ifrån sig varje försök från den­na myndighet att tala om för oss hur vi ska leva. Örtendahl riskerar alltså att, precis som sina företrädare, hånas, förlöjligas och bespottas.

Man kan säga att han har tagit sig an uppgiften med rivstart. Vem är han då? Han är osedvanligt lång och gänglig. Han ser snäll men tråkig ut. Rösten låter som kom den från ett fat julgröt. Han klär sig i brunt, otidsenligt snitt. Han bor på praktiskt gångavstånd bara några kvarter från socialstyr­elsen. Han står inte i telefonkatalogen. Meritlistan är knastertorr: fil. kand. i statsvetenskapliga ämnen, licentiatavhandling om väljarnas beteenden i kommunalval, planeringssekreterare i Väster­norrlands läns landsting, landstingsdirektör i Kopparbergs läns landsting, statssekreterare i civildepartementet, gener­aldirektör för statskontoret.

Har han humor? Ja, faktiskt. Återhållsam och kombiner­ad med självdistans. Han talar visserligen på byråkratspråk om sprit som "smörjmedel i sociala kontakter" men när han drar historien om killen i stora motorbåten, som i 40 knops fart och med 1,5 promille i blodet älskar att köra en och en halv meter från fören på Örtendahls segelbåt, avslutar han: - Det är möjligt att killen vet vem jag är. Bakom den till synes beskedliga örtendahlska fasaden ryms också temperament. När en kvällstidningsreporter ville överlämna en taxfree-påse med tillbehör och doku­mentera det på bild, ilsknade generaldirektören till. Sånt larv ställer han inte upp på: "Jag hade god lust att slå hon­om på käften".

 

NÖJESGUIDEN: Menar du på fullt allvar att lättölsreklam lock­ar ungdomarna in i alkoholmissbruk? För det är ju faktiskt innebörden i idéprogrammet: "Det är angeläget att sats­ningar på konsumtion av svagare drycker ledsagas av en starkare kontroll av exempelvis reklamen för lättöl". Vad skulle en 20-åring välja att dricka istället för en stor, kall starköl?

ÖRTENDAHL: En stor, kall folköl. Det är väl inte så dumt.

 

NÖJESGUIDEN: Men när ni skriver "svagare drycker" och stäl­ler det mot lättöl, så får man ju intrycket att det är saft ni menar?

ÖRTENDAHL: Då har vi skrivit väldigt illa. Jag känner inte igen de där formuleringarna, är de från det där idéprogrammet?

 

NÖJESGUIDEN: Ja, det är ordagrant citerat.

ÖRTENDAHL: Jaha. då är du inne på föregångaren till det vi NU står för, vilket i och för sig är viktigt för dig att veta.

 

NÖJESGUIDEN: Ja, men det är det här materialet ni själva har skickat.

(Här uppstår en stunds ömsesidig förvirring. Det visar sig all­teftersom vårt samtal pågår att idéprogrammet innehåller så många logiska och språkliga grodor att Örtendahl inte vill kän­nas vid det. Samtidigt är det just där som handlingsprogram­mets tankegångar utvecklas närmare. Och socialstyrelsen skriver själv i handlingsprogrammet: "Idéprogrammet ska både ses som faktaunderlag som beskriver förhållanden av betydelse för den framtida alkoholpolitiken och som ett mer omfattande åtgärds- och policydokument". Det är alltså ingen dålig urkund som generaldirektören avfärdar)

ÖRTENDAHL: Det kan naturligtvis bli lite löjligt om det upp­fattas som om vi är ute och jagar lättölet. Anledningen till att vi tar upp frå­gan är att lättöls­reklamen är utformad så att den avsiktligt ska stärka vissa märkens posi­tion på starkölsmarknaden. Vi tycker att när man gör reklam för lättöl ska man ock­så göra reklam för lättöl. När man gör re­klam för starköl, vilket man inte får göra, så måste det framgå att det är starköl det handlar om. Man kan göra som Spendrups gör. Där står det "Spendrups lättöl" med stora bok­stäver och med en annan färg än deras folköl och starköl. De har gjort en pro­duktprofilering för att visa att det är lättöl. Medan däremot ett annat stort bryggeri­företag - nu ska vi inte nämna några namn - systematiskt utnyttjar ett populärt stark­öls identitet när de gör reklam för lättöl. Och det tycker jag är fel.

 

NÖJESGUIDEN: Men är det så att 18-åringar-na idag super på krogen? Är det verkligen där de stora alkoholproblemen grund­läggs?

ÖRTENDAHL: Det är svart att saga om det ar där de grundläggs, men en väldigt stor del av unga killars och tjejers alkoholkon­sumtion sker på krogen, i mycket högre grad än de vuxnas. Om jag minns rätt är det 30 procent av deras alkoholkonsum­tion som kommer från krogen. Och den är stigande. Och starkölskonsumtionen är kraftigt koncentrerad till krogen. Så det finns ett krogproblem när det gäller alko­hol och ungdomar.

 

NÖJESGUIDEN: En kvällstidning bad svens­ka folket tycka till om socialstyrelsens för­slag. "Vi vill ha rätt att dricka", "Fel att höja åldersgränsen på krogen" och "Varför omyndigförklarar myndigheterna svensk ungdom?" hette det bl a. Vad drar du för slutsatser? För nog är det väl viktigt att ni har ungdomarna med er. Har ni det?
ÖRTENDAHL: Oerhört svårt att säga. Jag skulle tro att det är en minoritet som tyck­er att det är rätt att höja åldern. Problemet är att å ena sidan säger de att "vi vill bli behandlade som myndiga", men vem har sagt att 18-årsgränsen skulle vara speciellt genial?

 

NÖJESGUIDEN: Det är väl den inkonsekvensen som många hakar upp sig på. Frågan är väl om det inte är just det som skapar såna här reaktioner, att denna inkonsek­vens drar uppmärksamheten från de vetti­ga delarna som trots allt finns i handlingsprogrammet?

ÖRTENDAHL: Ja, det ligger en del i det. Jag tycker också att det finns en inkonsekvens i detta. Men det problem vi hade att försö­ka hantera var ju att ungdomarnas alko­holvanor har tilltagit kraftigt under kort tid och det har vållat stor oro på många håll. Vi vet att de vanor man tillägnar sig i de här åldrarna har en benägenhet att hänga med och vidareutvecklas. På nåt sätt var det nödvändigt att hitta en väg att börja dra i nödbromsen. Det är väl ett uttryck för att vi har svårt att hitta några vettiga vägar att minska alko­holkonsumtionen, att vi måste ta till så drastiska ting som förbud. Gudarna ska veta att det vore oerhört mycket skönare om vi hade långsiktigt verkande, effektiva instrument som gjorde att ungdomarna sa att det är kul att gå på krogen och ta en öl, men inte att ta fem, att det inte är kul att ställa sig i Kungsträdgården och spy, att det inte är kul att stå i porten och kissa, att det inte är kul att hålla på och slåss på ga­tan utanför. Allt det här är så jävla svårt att få fram så att människor begriper det och i brist på några bra vägar att komma fram har vi till­gripit det här. Har du ett bättre alternativ som ger effekt, så skulle ingen vara gla­dare än jag. För jag tycker faktiskt att det är ett problem att ungdomarna inte har nånstans att ta vägen på fredagen och lör­dagen när de vill gå ut och träffa varandra och ha kul och dansa och allt sånt man vill göra i den åldern. Och kragarna är be­roende av att sälja alkohol i stor mängd.

 

NÖJESGUIDEN: Men jag minns själv hur kul det var att ta mina första bläckor...

ÖRTENDAHL:., jag tyckte inte det var ett dugg kul...

 

NÖJESGUIDEN: Är inte det en process som alla nån gång måste få gå igenom?

ÖRTENDAHL: Jo, men det kommer vi nog att göra ändå.

 

NÖJESGUIDEN: Fortsätter man sen i ett miss­bruk, så finns det ju andra orsaker till det. Det är ju inte det att man stått i Kungs­trädgården och spytt eller kissat i en port­uppgång!

ÖRTENDAHL: Nä, det har du naturligtvis all­deles rätt i, men problemet är att själva konsumtionen av alkohol och en alltför hög konsumtionsnivå i sig skapar senare en benägenhet att ytterligare höja den.


NÖJESGUIDEN: Tror du att ni – socialstyrel­sen, socialutskottet och en stor del av riks­dagen – har svenska folket med er? Ställer det upp på förslagen?

ÖRTENDAHL: Regering och riksdag har be­gärt av Sverige att vi ska minska alkohol­konsumtionen med 25 procent. Då frågar jag: ställer svenska folket upp på det? Jag är inte säker på det. Men vad ska den stat­liga myndigheten göra? Ska vi säga att vi skiter i det här, för svenska folket ställer inte upp?

 

NÖJESGUIDEN: Du tror alltså ärligt talat inte att vi ställer upp?

ÖRTENDAHL: Jag kan omöjligen hänvisa till några siffror som säger det. Dessutom är det antagligen många av dem som säger att de ställer upp, som också säger "javisst ska vi minska alkoholkonsumtionen med 25 procent, men det är inte jag som ska göra det utan nån annan". En av de vanli­gaste, och mest problematiska, mekanismerna i sammanhanget är förnekandet och döljandet av alkoholproblem också in­för sig själv.

 

NÖJESGUIDEN: I idéprogrammet skriver ni att "det svenska monopolsystemet förefal­ler ha ett solitt stöd i opinionen även om det finns en betydande andel av befolknin­gen som skulle önska ett 'friare' försäljningssystem". Och så slutar ni: "En stor del av svenska folket synes sålunda anse att lagar och bestämmelser är för långt­gående på detta område". Vad menas egentligen? Skulle socialstyrelsen med det­ta resonemang följa resultatet av en folk­omröstning...

ÖRTENDAHL: Självklart.

 

NÖJESGUIDEN:... eller är det, tycker du, so­cialstyrelsens roll att diktera en majoritets levnadssätt?

ÖRTENDAHL: Tack för uppspelet... Nu är det så att vi ska göra som regering och riks­dag säger åt oss. Här härskar alltså gamla preussiska regler om att förvaltningen inte är självständig i såna här sammanhang. Men därigenom kommer jag ifrån frågan lite för enkelt.

 

NÖJESGUIDEN: Det är ett intressant svar, för det tyder ju på att ni inte ens själva så där hundraprocentigt tror på idé- och handlingsprogrammen?

ÖRTENDAHL: Om förhållandet mellan den vardaglige svenskens inställning till alkohol och de regler som folkets representanter har skapat är harmoniskt, beror helt på vad klockan är. Måndag eftermiddag, när man är nykter och klok, ja, då är förhållandet harmoniskt. Då svarar man ”ja” på frågan om man kan tänka sig vara solidarisk med alla dessa människor som faktiskt dör eller riskerar att dö därför att de dricker för mycket. Men sen är det lördagskväll och man är sugen på ett järn och då försvinner den här känslan av logik.

 

NÖJESGUIDEN: Men på vilket sätt är jag solidarisk om jag minskar min Dry Martini på fredagskvällen med en fjärdedel?

ÖRTENDAHL: Det finns faktiskt de som helt enkelt inte klarar att hantera alkohol utan hjälp, förbud, regler, restriktioner och höga priser. Det är det ena. Det andra är att vi anar inte själva i vilken utsträckning vår kropp och själ tar stryk av för mycket alkohol.

 

NÖJESGUIDEN: Det är ungdomar mellan 18 och 20 år som drabbas av förslaget om höjd åldersgräns för att få köpa sprit på krogen. Men är det inte så, att man bara skjuter problemet framför sig i två år?

ÖRTENDAHL: Ja, det gör man. Men under åren 11-20 år sker en enorm utveckling, både fysiskt, mentalt och socialt och det pågår en snabb och stökig mognadsprocess hos de här människorna och risken är något mindre när de är 20 än när de är 18.

 

NÖJESGUIDEN: Att avglorifiera alkoholen är viktigt, säger ni. Är det inte lite förmätet av socialstyrelsen att ta på sig den pådrivande rollen, när ni själva skriver att ”dagens tro på alkoholens verkningar kan spåras till den nordiska forntiden" och att "det symboliska innehåll man i årtusen­den givit alkoholen har gett den en fast ställning i vår moderna kultur".

ÖRTENDAHL: Jo, det får jag hålla med om, om det är så du ser det. Jag måste göra det lilla erkännandet, att den delen du kallar för "idéprogram" har jag inte varit med om att skriva. Jag har varit med i ett se­nare skede och vi har väl tagit i ibland. Jag vågar inte påstå att vi ska gå tillbaka till åsarna. Men samtidigt är det viktigt att konstatera att för bara ett hundratal år sen var normalkonsumtionen i Sverige 3-4 gånger högre än idag. Så det går uppen­barligen att påverka det här. Men vi drick­er också dubbelt så mycket sprit idag än vi gjorde på 30-talet.

 

NÖJESGUIDEN: Med den här typen av for­muleringar är det kanske inte så konstigt att det nästan blivit en nationalsport att skratta åt socialstyrelsen och inte ta det ni säger på allvar.

ÖRTENDAHL: Är det som du säger är det tra­giskt, då har vi i så fall gjort fel. Nu tror jag inte du har helt rätt, men jag tror också att det var oerhört viktigt att vi drog upp­märksamheten till diskussionen om alkohol igen. Vi måste framföra budskapen så att de hörs. Man kan inte å ena sidan säga att alkohol är farligt för många människor, och å andra sidan inte göra någonting åt det.

 

NÖJESGUIDEN: Hur ska "kontrollen över restaurangnäringens tillhandahållande av alkoholfria drycker" kunna skärpas?

ÖRTENDAHL: Av alkoholfria drycker...?

 

NÖJESGUIDEN: Ja.

ÖRTENDAHL: Det känner jag inte igen. Står det så? I den här delen då, för den har fan i mig inte jag skrivit.

(förvirring igen)

NÖJESGUIDEN: "Att åstadkomma ett dryckesmönster där förtäringen företrädesvis äger rum i samband med måltid" är en av ambitionerna man kan läsa om i idépro­grammet. Vi ska dricka alkohol helst bara i högtidliga sammanhang och miljöer där man "dricker för drickandets skull" leder till fylleri, stökiga lokaler och våldsamma handlingar och dit går ungdomarna, kon­staterar ni. Det här leder till några slutsat­ser: att det måste bli billigare att äta på krogen; att alkoholkonsumtion hädanef­ter inskränker sig till födelsedagar, stu­dentexamen, bröllop och nobelfester; samt att man kan bevisa att det är på pub­en runt hörnet de stora farorna lurar.

ÖRTENDAHL: Får jag vända på det? För det första: det viktiga vi vill tala om är att de allra flesta tål att dricka en måttlig kvanti­tet i veckan – om jag minns rätt är 15 cl starksprit i veckan en ofarlig kvantitet. Om man håller sig till den kvantiteten så är det enligt mitt sätt att se det ointressant om man fyller år eller inte. Det finns för det andra situationer där även en mycket liten dos alkohol är mycket farlig - när man kör bil, snöscooter, flygplan, båt. För det tredje måste man känna igen de tecken som finns på att man dricker för mycket sprit så att man kan bromsa i tid. Kan vi överföra dessa tre budskap till svenska män, kvinnor och ungdomar och om folk börjar reagera i enlighet med den kunskapen - då har vi vunnit slaget.

 

NÖJESGUIDEN: Då behövs inte idéprogram­met?

ÖRTENDAHL: Då kan vi lägga ned allt det här. Och då är jag väldigt glad.

 

NÖJESGUIDEN: Men det måste i alla fall bli billigare att äta på krogen, för ni skulle vil­ja att vi åt mat till...

ÖRTENDAHL: Nä, jag ska säga som det är. Jag är inte säker på att det hjälper att det blir billigare att äta på krogen. Det viktiga är att instinktivt veta att dricker jag mer än en viss kvantitet alkohol, så tappar jag det roliga i alkoholen. Jag tappar den lätta pir­rande lusten, det glada pratandet, den lätta sociala kontakten. Plötsligt blir det trist och otrevligt och bråkigt och stökigt. Man ska veta var den gränsen går.

 

NÖJESGUIDEN: Men det behöver väl inte bli trist eller bråkigt. Ni riktar in er på vålds­handlingar, som om jag börjar slåss och dra kniv när jag dricker. Men så är det ju inte.

ÖRTENDAHL: Men det här va^r ett remissut­kast som skrevs och det innehåller kanske en del lite fyrkantiga formuleringar. Det jag står för är det som står i handlingspro­grammet.

 

NÖJESGUIDEN: Men det är inte väsensskilt från idéprogrammet.

ÖRTENDAHL: Men du får leta efter stället där jag säger att man bara får dricka på svär­mors 50-årsdag.

 

(förvirring)

 

NÖJESGUIDEN: Det mest kontroversiella momentet är funderingarna i idépro­grammets krisplan: "Om alkoholkon­sumtionen inte utvecklas i enlighet med de mål som uppsatts för alkoholpolitiken måste en förutsättningslös granskning göras av olika restriktioner och hur dessa ska genomföras". Andemeningen tycks vara att slutar vi inte supa, så införs en registrering och motbok. Är det rätt tolkat att det implicit finns ett direkt hot här?

ÖRTENDAHL: Ja, det är en bra fråga. Är det nåt som står här (Örtendahl pekar på handlingsprogrammet)?

 

NÖJESGUIDEN: Jag kan tala om för dig att det står här (pekar på idéprogrammet).

ÖRTENDAHL: Jag ska ge ett uppriktigt och frankt svar om min personliga uppfatt­ning. Jag tror inte att vi kommer nån vart med motbok och ransonering. Dels orkar ingen regering med att fatta ett sånt be­slut, vilket gör att frågan är ganska oin­tressant. Dels är risken uppenbar att vi får så många problem i våra relationer till om­världen med smuggling, med utlandsresor och allt möjligt sånt där att det blir förhål­landevis verkningslöst. Det vi måste räkna med är att alkohol­konsumtionen kommer att stiga kraftigt i Danmark, som en följd av att man successivt kommer att sänka priserna på alkohol i och med integrationen inom EG. Har vi då hela Öresundskusten öppen för kom­munikation tror jag inte att det blir möj­ligt för oss att ha en mer radikalt annorlunda och restriktiv linje än den som finns på andra sidan. När EG:s integrationssträvan nått så långt som de gör 1993/94 så måste vi ha kommit mycket längre med kunskap och attityder för att kunna försvara oss mot en snabb stegring av alkoholkonsumtionen.

 

NÖJESGUIDEN: Men att ändra attityder på två, tre år...?

ÖRTENDAHL: Det är inte så svårt om man arbetar så som vi vill, att gå ned på det lo­kala planet och jobba där med effektivt stöd från centralt håll. Vi har ett begränsat antal år kvar med möjligheter till en starkt restriktiv politik. Sen måste en övertygelse finnas hos långt fler svenskar att hålla nere sin alkoholkonsumtion, annars kommer problemen att bli mycket stora.

 

NÖJESGUIDEN: Vilka är, anser du, de ba­komliggande mekanismerna till alkohol­missbruk? Ni skriver på sidan 57 i idéprogrammet om "närmiljöns och sam­hällsstrukturens betydelse för uppkom­sten av alkoholproblem". Är det i själva verket inte DÄR som socialstyrelsen har sin stora uppgift och inte att börja peta i åldersgränserna på krogen?

ÖRTENDAHL: På individnivå är förklaringen att man redan druckit mycket sprit och det finns en tillvänjning som gör att man fort­sätter dricka mycket sprit. Den andra nivån är genetisk. En del får en sån oerhörd kick av att dricka sprit att de sen tillbringar stora delar av sitt åter­stående liv att leta efter den här kicken. Ty­värr så hittar de den ofta inte. Så frågan är: varför i fridens dar behöver människor leta efter kicken? I grunden är behovet av kickar positivt – att känna sig väl till mods, att bli en smula upprymd, att ha en orsak att söka samvaro med andra människor. Man dunkar polaren i ryggen, "äh, kom med och ta en bärs". Det är kul, ett sätt att umgås, att leva tillsammans. Och sedan har vi hela den sociala proble­matiken, med människor som dricker sprit i väldigt stora mängder därför att de är oerhört psykiskt pressade och socialt ut­satta. De använder alkohol som ett sätt att dämpa sin ångest, för att de måste umgås i en grupp av människor som också dricker mycket alkohol. De är ett slags undergrupp som står lite grand halvt utanför det snälla och ordentliga samhället. Att dricka mycket sprit är en del av konventionen i den gruppen. Så det är en förfärligt stor och komplicerad massa att svara på.

 

NÖJESGUIDEN: Det är kanske lättare för so­cialstyrelsen att konkretisera kampen mot alkoholkonsumtionen med att höja åldern på krogen, höja spritskatten och den typen av åtgärder?

ÖRTENDAHL: Javisst. Den andra kampen är fruktansvärt mycket svårare: att skapa so­ciala förhållanden för människor där be­hovet av ångestdämpande alkohol är väldigt litet och där man inte måste anslu­ta sig till subgrupper som har stora drog­vanor.

NÖJESGUIDEN: Subgrupper?

ÖRTENDAHL (suckar): Ja, nu är jag sociolog, nu är jag hemskt långt tillbaka i mitt för­flutna... men människor som har det jävligt, som känner sig utstötta, söker sig till någon form av grupp där de trots allt ändå blir accepterade.

 

NÖJESGUIDEN: Gubbarna i Björns träd­gård?

ÖRTENDAHL: Inte bara de, det är killarna på "plattan" och det är de homosexuella som också har det jävligt och som måste söka sig till andra homosexuella för att de kän­ner sig utstötta ur samhället. Och där är alkohol en del av mönstret.

 

CLAES ÖRTENDAHL, OCH SPRITEN

 

Drack du själv när du var ung?

– Ja. Jag fick mina två bläckor och mådde gräsligt dåligt och kräktes på tunnelbanan och tyckte livet var pest. Sen höll jag ner ganska kraftigt i mån­ga år.

 

Hur gammal var du?

– 16,17 år.

 

Var du ute mycket på krogen eller drack du hemma?

– Oerhört mycket mindre än dagens ungdom, men den gången jag blev full var jag på krogen. Det var på gamla Löwenbrau på Jakobsgatan, som jag fortfarande tänker på med en stark känsla av obehag.

 

Vad sa dina föräldrar om alkohol?

– De var väldigt tystlåtna, men de var mycket måttliga själva.

 

Hur ser dina alkoholvanor ut idag?

– Mycket måttliga.

 

Vad innebär det? Är det de här 15 centiliterna du talat om?

– Ja, jag tillhör nog dem som försöker hålla en sån linje.

 

Vad har du själv sett av fylleri och slagsmål på krogen eller puben?

– Ganska mycket.

 

Så när ni skriver att det är där sånt sker, så har du sett detta själv?

– Mm... framförallt ser jag fylleriet i kön utanför krogen. Men visst ser man emellanåt också inne på krogen. De värsta fyllerierna hittar man ofta i anslutning till Ålandsbåtarna och en del andra såna ställen.

 

Köper du själv skattefri sprit när du re­ser utomlands?

– Nä, jag gör faktiskt inte det. Jag har lagt av med det. Men det är inte av nån slags solidaritet med den här princi­pen. Jag tycker bara att det är så larvigt att tjäna 15 spänn på att köpa flaskan där. Behöver jag köpa en flaska kan jag göra det på bolaget, så slipper jag släpa eländet över halva Europa.

 

Efter an ha läst intervjun vill Claes Örtendahl läm­na följande kommentar

l ett långt samtal kring alkoholpolitik upp­står skilda meningar om vad som är social­styrelsens uppfattning. Journalisten – Tho­mas Sjöberg – uppfattar det som förvirrande att det finns två dokument – ett idéprogram och ett handlingsprogram och refererar i sina frågor till båda. Och när jag inte ställer upp på att hysa två uppfattningar samtidigt blir förvirringen påtaglig. Örtendahl – säger han – vill inte kännas av "logiska och språkliga grodor".

När det gäller vad socialstyrelsen tycker har jag tolkningsföreträde. Den tidiga pro­dukten – idéprogrammet – har remissbehandlats och fått ros och ris. Handlings­programmet blev resultatet. Det är handlings­programmet som jag kommenterar. Det är handlingsprogrammet som uttrycker social­styrelsens ståndpunkt.

Ett utkast som använts för att få omgiv­ningens reaktioner har naturligtvis sina svagheter. Det faktum att det i motsats till handlingsprogrammet innehåller bak­grundsteckningar och uppslag till detaljpla­nering av framtida arbete har gjort att vi vill hålla det aktuellt. Men det utgör inte något ställningstagande. De eventuella grodorna i det, är inte det jag har fäst mig vid.

Claes Ortendahl

 

Det är inte grodorna som är förvir­rande. Det är generaldirektören själv. Å ena sidan skriver socialstyrelsen att idé­programmet är ett "faktaunderlag som be­skriver förhållanden av betydelse för den framtida alkoholpolitiken" och ett "mer omfattande åtgärds- och policydokument". Å andra sidan säger Örtendahl att det inte utgör "något ställningstagande" och att han varken kan stå för eller vill kommentera det. Ingen begär naturligtvis att Claes Örtendahl ska "hysa två uppfatt­ningar samtidigt", men han borde kanske – om inte annat för sin egen skull – bifoga en skriftlig reservation nästa gång socialstyr­elsen skickar ut idéprogrammet. Vad be­träffar de "logiska och språkliga" grodorna – ja, en välvillig tolkning säger oss att de är enbart komiska. En allvarli­gare tolkning säger oss att de är represen­tativa för socialstyrelsens sätt att betrakta omvärlden. Men eftersom Örtendahl sä­ger sig ha tolkningsföreträde får vi väl lita på Bror Duktig. Igen.

Thomas Sjöberg