Där Moonlit Lounge tidigare låg finns nu en fransk bistro vid namn La Bonne Vie. Det ser i princip likadant ut, men väggmålningar med tecknade gubbar har tillkommit på väggarna. Runda taklampor ger ett varmt, behagligt ljus.
Menyn innehåller klassiker som anklever, hummer och sniglar till förrätt. Lika säkra kort till huvudrätt: skaldjursgryta, råbiff och entrecôte. Dock syns inga vegetariska rätter så vi har ringt innan för att vara på den säkra sidan. Inga problem sa de. Men när vi är på plats och ska beställa blir det nervöst. Till varmrätt erbjuds en bulgursallad och till förrätt en mixsallad. Vi känner oss besvärliga och besvikna.
Mixsalladen består av isbergssallad, morot, kronärtskocka och massor av cornichons i en lite väl sur vinägrett. Vi har högre förväntningar på en halv hummer med pommes frites och aioli. Men hummern är kylskåpskall och seg. Vilken besvikelse. Höjdpunkter är krispiga pommes frites och torrt mousserande vin. Troligtvis en Crémant de Bourgogne, men det är svårt att höra vad servisen säger, akustiken i lokalen är ett problem.
Personalen är trevlig med ett svalt bemötande, varken störande eller uppiggande. Maten kommer snabbt, vi hinner inte ens beställa dryck till huvudrätten.
Bulgur visade sig vara moghrabiah, kokt till perfekt konsistens i vitt vin och schalottenlök. Fyllig smak, om än lite oljig. Förväntar man sig vetesallad och får det här, höjs humöret. Men fler grönsaker och protein istället för potatis hade de kunnat kosta på en rätt för 167 kronor.
Entrecôten blir också en överraskning. Med smak av kolgrillat smälter köttet i munnen. Till serveras en smakmässigt slät béarnaise och pommes frites, igen. Köttet bär rätten. Till detta dricker vi ett glas Syrah.
Vi beställer crème brûlée och Tarte Tatin, en fransk äppelkaka, till dessert. Den förstnämnda serveras i en grund form med mycket yta, perfekt om man är förtjust i det knäckiga täcket. Enligt La Bonne Vie tillagas äppelkakan på eget sätt. Men vad är det för sätt? En margarinsmakande smördegspuff som har krönts med en hård, smaklös äpplebit. Återigen är det drycken, ett Sauternesvin, som räddar La Bonne Vie.
Restaurangen blandar högt och lågt, tyvärr mest lågt. När vi lämnar La Bonne Vie är det känslan av genvägar som stannar kvar. Vi skulle önska att de visade all mat den omsorg de säger sig göra.
