Srinin har funnits i två år men gömmer sig på ett torg som är så tråkigt att ingen råkar ta genvägen för att upptäcka att en annan världsdel har flyttat in. Det här är allt stadsdelen önskat, en äkta thai med bakfylletakeaway, för att slippa pizzeriorna som tagit över kvarteren. Nej förresten, den behöver inte ens vara äkta för det ändamålet.
Det kan räcka med en inflyttad thailändsk busschaufför bakom kastrullerna för att stilla currybegäret. Därför blir vi extra glada när vi bläddrar till sista sidan av menyn, förbi wokat och nudlar, och finner en avstickare; friterade andägg. Vi blir lika besvikna när den nätta thailändaren berättar att de inte har rätten kvar eftersom ingen vågade prova. Hoppet går till en soppa, Tom Kha Ti, som förrätt. Den kommer i en liten lejonskål med en kokosmjölk rik på smak av citrongräs och koriander. Otroligt syrligt. De stora bitarna av biffkött i soppan är lena och mycket bättre än de frysta och upptinade varianter som ofta ligger i grytorna på thairestauranger och förstör smaken på ett rent ut sagt vidrigt sätt. Till huvudrätt väljer vi det nummer som har flest färska kryddor enligt menyn, Nam tok, och hoppas på ett berg av grön fräsch koriander. Men vi får i stället ett berg av hårt stekt kyckling. Smakrikt, jovisst, men snart är vi trötta på att tugga oss igenom fågelbitarna och tvekar om rätten verkligen placerats rätt på menyn, under kategorin "Sallad". Srinin är ett bra inslag för Slottsstaden och funkar som en snabb lösning på kvällsmaten. Du kan få en Singa till maten och belysningen i restaurangen gör den mysig och inbjudande en regning kväll. Men för att få den bästa thailändska maten krävs det att man tar sig till en annan del av stan. Eller längre.
