Sjömagasinet

Foto Thomas Wal Sommaren är Sjömagasinets tid. Av alla årstider man besöker Sjömagasinet så är det sena sommarmiddagar på utomhusdäcket man minns mest. Inte bara för den fantastiska utsikten och den vackra trä-/segel-/patio-utsidan, utan för att hela stället lever upp. Det är kräftornas tid. Och hela restaurangen blommar upp till sin maximala kapacitet. Under vinterhalvåret, då det är glest gällande middagssällskapen, och servicen får tampas med ojämn volym, är det svårare, både mentalt och reellt att hålla kvalitén alla förutsätter. Ingen klappar Sjömagasinet och dess kockar på axeln och berömmer extra för en hummers fina textur och tuggmotstånd. Sådant goes without saying här. Men nu, med fullplottrade bokningskalendrar, går, kanske lite paradoxalt, allt smidigt och maten håller hög och jämn kvalité. En ny spännande nyhet på förrättssidan är färskrökt lax från Östermalmshallen (!). Den är, måste vi tillstå, ett underbart samarbete Stockholm och Göteborg emellan. Rätten är som en len utsträckt hand till huvudstaden. Löjromsbriochen finns naturligtvis kvar, men vi brukar unna oss en liten förrättsblandning av Grebbestad-ostron, räkor, havskräftor och hummer istället. Dofterna, färgerna, blandningen är himmelsk. Varmrätterna domineras än mer av fisk än vanligtvis. Det svämmar över av sjötungor, makrillar och hälleflundra. Jag förvånas ständigt av de generösa portionerna, de perfekta sammansättningarna och den naturliga sältan. Allt är i perfekt symbios och valen handlar mer om personlig, och för dagen, smak och preferens. Som det ska vara en sen sommarkväll på en av landets bästa restauranger.