Foto: Thomas Wal
HAK är restaurangen på Scandic Europa, hotellet som ligger på den sida av Nordstan som vetter mot Centralen. Det är ett område vi oftast skyr men någonting har börjat hända här.
Det har varit flera spännande konserter på HAK den senaste tiden och stället har blivit något av en snackis. Inte minst efter att stans egen gullegosse, Håkan Hellström, gjorde ett gästinhopp på scen för ett tag sen. Restaurangdelen av det stora utrymmet ser sannerligen spännande ut, med en lång bar där personalen lägger upp smårätter åt ena hållet och levererar drinkar det andra. Barön är något av en barriär mellan restaurangen och den vanliga baren och när vi kommer på besök är det en smula otydligt hur vi ska gå för att bli omhändertagna. Vi får vänta en stund tills vi får bästa platsen, just på hörnet där personalen lägger upp smårätterna.
Menyn består av två delar, maten från det ordinarie köket samt delikatesser och mindre rätter från baren. Vi väljer och vrakar, och har svårt att bestämma oss. Under tiden kastar servitören ut en välkomstskål med rökt renhjärta, en delikatess vi knappt sett söder om polcirkeln och känns väldigt exklusiv. Det mest tydliga i menyn är att vi under kvällen kommer besöka de flesta kontinenterna rent kulinariskt, för på HAK hämtas inspiration från nästan överallt.
Vi tar tre förrätter från baren, råbiff, tuppleverterrin och boquerones. I lagom takt förser vår bartender oss med godsakerna, den ena bättre än den andra. Först ut – de syrliga små härliga fiskarna, här är det inga konstigheter bara ren njutning. Den koreanska råbiffen som serveras med riktigt fin stark kimchi, smälter i munnen även om den känns lite märklig för den konservative av oss. Tuppleverterrinen är också av det mer exotiska slaget, med syrisk dukka, och spansk kvittenkompott som samman-fogar den lilla rättens många regionala smaker. Gott är det.
Vi pustar ut en stund och pratar med sommelieren som brinner för sina viner och håller utläggningar. Så börjar huvudrätterna komma, först polkabetorna med rökt färskost, en av de få vegetariska rätterna. Den rökta färskosten är en upplevelse i sig. Näst serveras en okonomiyaki, en japansk omelett med kinesisk korv. Först blir vi oroliga att maten lever, men det är de torkade tonfiskflagorna som faktiskt rör sig i värmen från den bohuslänska bläckfisken. Omeletten är lite överdriven.
Därefter kommer sashimin och nu inser vi att vi kanske beställt för mycket. Den citronmarinerade laxen smakar inte jättemycket, och vi hade gärna sett att det fanns makrill eller någon annan mer annorlunda fisk. De små soltorkade räkorna däremot, de krasar härligt mellan tänderna med sin kolasmak.
Vår mix av varmrätter har blivit för majonäsig, det fräscha vi fick i början är borta, men vi är mätta. Sommelieren är på hugget och rekommenderar en rad olika dessertviner där vi till slut väljer en raisignac, och kyparen bjussar på en bit amerikansk blåmögelost med chili.
– Det finns bara två exemplar av de här ostarna i Sverige, och jag har den ena, säger han stolt.
Ja, jävlar vad den smakar och den smälter perfekt ihop med vinet. Till efterrätt delar vi på ett kryddrostat päron, med glass baserad på japanskt fin-te. Ett vinnardrag som gör att majonässmakerna från tidigare försvinner och rundas av med den här osedvanligt osöta och fräsha efterrätten med sting – en hit.
HAK har sjukt trevlig atmosfär. Personalen kommer från världens alla hörn, och delade med expertis med sig av sin matkunskap, något de genuint brann för på ett gött sätt.
Läs också: "Bord 27 ger oss anledning att återupptäcka Vasastan".
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 04, 2015.