Götaplatsen, Götets Brandenburger Tor, är i mitt tycke en av de vackraste platserna i vår rostiga stad. Majestätiskt tronar konstmuseet där uppe – långt bort från Avenyns afterwork och det bös som kommer med det.
En nivå upp från entrén till museet ligger Mr.P som huserar i en fantastisk liten lokal som kunde hämtats från mellankrigstidens Berlin eller Paris, dessutom har de en gedigen uteservering.
Vi sätter oss där inne och får snabb och initierad service.
Vi delar på ett par mindre rätter och en större. Råbiff, hälleflundra med melon, Fröyalax och Sultananka med tabbouleh. Rätterna kommer snabbt ut från det öppna köket som ligger längre in i lokalen och bordet fylls med rätter som ser fantastiska ut.
Hälleflundran med melon är en fräsch och fin kombination. Råbiffen är god, men tyvärr mixad – blanda vill vi göra själva. Laxen är riktigt bra, men det finns ett problem: majonnäsen. Det är majonnäs till nästan alla rätter, till exempel råbiff med dijonmajonnäs, hälleflundra med rosépepparmajonnäs och laxen med sesammajonnäs.
Gillar du majonnäs har du ett nytt favorithak, men är du mer skeptisk kommer du mest komma ihåg den där lite mättade känslan i gommen.
Så kommer vi till huvudrätten, Sultanankan. Med ett sådant namn sätter sig Mr.P på höga hästar och det börjar bra, för efter all majo är den syrliga persiljesalladen lämplig. Men det är någonting som är konstigt här, ankan som smakar toppen har en bismak - konsistensen blir som när man tuggar på toapapper.
Hela kalaset kostar drygt tusen spänn och det är lite för mycket pengar eftersom vi i efterhand mest kommer ihåg majonnäsen. Men det känns som att det finns potential. Det skulle kunna bli ett toppbetyg. Men på den nivån är inte Mr.P när vi kommer på besök.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2014.
